Vishet och Besinning

Samtidigt som franska politiker i kretsen kring Sarkozy uttalar och uppför sig alltmer bisarrt, börjar mer sansade personer efterlysa konstruktiva lösningar. Jacques Attali, tongivande intellektuell, hög ämbetsman och författare - samt stark motståndare till upphovsrättsindustrins ambitioner - vill nu liksom musikindustrins Patrick Zelnick se rundabordssamtal med berörda aktörer; artister, producenter, agenter, författarorganisationer, filmregissörer, konsumenter (?) och internetföretag, för att finna nya lösningar.

På sin sajt Slate.fr Magazine lanserar Attali tio punkter han önskar se behandlade i en stämning av lugn och eftertanke. Han betonar att han som författare är anhängare av upphovsrätten, men att teknisk utveckling aldrig varit, och inte heller nu är, en fiende till kulturen; tvärtemot vad som hävdas och hävdats genom historien. Historien visar tvärtom att kulturen alltid anpassat sig och funnit nya uttryck.
Hans tio punkter för diskussion är, sammanfattningsvis och i korthet:

1. Att något är gratis för konsumenten behöver inte nödvändigtvis innebära att ersättning uteblir för den som tillhandahåller produkten. I radio och tv betalar andra än de som direkt tar del av utbudet och artisten bör inte kräva betalning direkt av den som tar del av dennes produkt.
2. Gratis nedladdning är inte samma sak som "piratverksamhet". Fildelning är inte stöld eftersom inget fysiskt föremål försvinner. Konst följer, och har alltid följt, andra ekonomiska lagar och andra än slutkonsumenten kan stå för ersättningen till upphovsrättsinnehavaren.
3. Gratis nedladdning bidrar i sig till att ekonomin kring musik och film utvecklas. De som laddar ner är samma personer som de som köper, vilket alltid varit fallet i fråga om t ex radiolyssnare.
4. Övervakning och bestraffning av de som laddar ner gratis, som Hadopi-lagen eftersträvar, kommer inte att fungera.
5. För artister är det inte viktigt att veta vem som laddar ner ett visst antal artister, utan hur många som laddar ner en artist. Artister bör undvika att bli till polisbiträden.
6. En internetleverantör är att jämföra med ett antal radio eller tv-apparater. Internetleverantören är själv den som har mest att vinna på nedladdningen, varför denne bör bidra till artisternas ersättning.
7. Storföretag och upphovsrättsorganisationer som redan insett att hadopi-lagen inte kommer att fungera håller på att försöka realisera en "internetavgift" som endast gagnar dem; samma typ av internetavgift de säger sig vara emot i andra sammanhang. Artisterna kommer på detta sätt bara att få smulor.
8. Artister (musiker och filmmakare) måste därför själva ta kontroll över "internetavgiften" och definiera den, för att bevaka sina intressen och själva få den största biten, efter det att internetleverantörer och storföretag tagit sitt. Patrick Zelnick har också insett nödvändigheten av detta vilket innebär ett stort steg mot konsensus.
9. Musiker har ingenting att förlora på att folk spelar in dem under deras konsterter. Publiken har betalat sin plats och rätten att spela in artisten borde ingå i det priset.
10. Ny teknologi kommer att möjliggöra nya konstformer och nya former för ersättning. Produktions- och distributionskostnaden sjunker utan avbrott och artister skulle kunna dra nytta av detta om de organiserade sig.

Radikalt, kan tyckas, för president François Mitterrands gamle rådgivare.

"Il n'y a pas le moindre Plan B, ce qui ne nous empêche pas de réfléchir au futur" "Det finns inte den minsta plan B, vilket inte hindrar oss att reflektera över framtiden", erkänner nu även Laurent Petitgirard, ordförande för den fundamentalistiska upphovsrättsorganisationen SACEM.
Enligt nättidningen Numerama är han en av dem som förbereder det Jacques Attali varnar för i punkt 8; en överenskommelse mellan stora aktörer som redan insett hadopi-lagens meningslöshet. Till gagn för dem själva, och ingen annan.