måndag 28 september 2009

Krambjörnarnas land II

Den franska staten och dess myndigheter misstror av tradition det civila samhället och motarbetar medborgarinitiativ. Det positivt laddade engelska "community" har på franska (communauté) fått en mycket negativ laddning i uttryck som "communautarisme" som används som svenskans "populism" - dvs. enbart för att uttrycka förakt.

Claude Jacquier
, forskare på CNRS (Centre National de la Récherche Scientifique) konstaterar:
"Le modèle républicain français est un modèle descendant : l'Etat sait toujours ce qu'il faut faire. Et comme, par ailleurs, on a historiquement une grande peur des communautés, la France est passée à côté de cette dimension collective."

"Den franska republikanska modellen är en hierarkisk modell: Staten vet alltid bäst. Och eftersom vi dessutom historiskt är mycket rädda för intressegemenskaper/communities, så har Frankrike helt missat den kollektiva dimensionen."

Detta på tal om att franska sociologer nu börjat studera den amerikanska modellen för samhällsbyggande i "svåra" områden - något som Frankrike notoriskt misslyckats med.

Sophie Body-Gendrot, professor i statsvetenskap, förklarar:
"Là où, dans d'autres pays, les initiatives dans les quartiers à problèmes viennent des habitants, une culture de défiance envers la société civile continue de caractériser nos administrations, niant la légitimité des demandes des habitants, par ailleurs mal représentés politiquement."

"Medan man i andra länder låter initiativ komma från innevånarna i problematiska kvarter så präglas våra institutioner av misstro mot det civila samhället, och man förnekar legitimiteten i de boendes önskemål. Dessa är dessutom underrepresenterade politiskt."

Denna karaktärisering av det franska samhällets styrande skikt är intressant på många sätt - särskilt som Internet kan ses som ett enda stort medborgarinitiativ, ett enda gigantiskt civilt samhällsprojekt. Den franska staten, dess tjänstemän och politiker, lämnar mycket ogärna över makt och inflytande till sina medborgare, och det är en generell, djupt rotad kulturell regel.

Frankrike, om någon, behöver Europa.