Uppdatering: Kulturminister Mitterrand har nu ingripit och beordrat konstskolan att hänga upp de två banderollerna på fasaden igen.
Fasaden på Konstskolan l'Ecole des Beaux Arts i Paris pryddes under några timmar igår av två svarta banderoller, var och en med två ord textade i vitt på vardera sidan: Travailler (arbeta), gagner (tjäna), plus (mer) och moins (mindre). Le Monde
För en fransman är kontexten klar. Orden minner om Sarkozy's välkända slogan under presidentvalskampanjen, "Travailler plus pour gagner plus", "Arbeta mer för att tjäna mer" - den franska arbetslinjen.
Banderollerna, däremot, kan tolkas som ett ironiskt politiskt budskap: "Arbeta mer för att tjäna mindre", vilket det också gjorde - och de togs snabbt ner.
Den kinesiske konstnären protesterar mot vad han med självklar rätt kallar statlig censur.
"Denna incident illustrerar väl det klimat av politisk rädsla som råder i Frankrike så snart något rör Sarkozy, och till vilken grad rätten att uttrycka sig fritt är inskränkt så fort ekonomiska intressen står på spel.", säger Ko Sui Lan och fortsätter: "Jag kommer från Kina. Jag kan knappt tro att detta hände mig i Frankrike. Det är en mycket brutal censur, utan diskussion."
Konstskolans direktör, Henry-Claude Cousseau, har låtit meddela att verket är "alltför explosivt" för att pryda fasaden och att personal på skolan och "personer på utbildningsdepartementet" redan tagit illa vid sig. Tidpunkten skall dessutom varit extra känslig, eftersom skolan just nu diskuterar sin finansiering.
Man bedömer således att konstnären använt sig av ett statligt etablissemang för att få ut ett politiskt budskap, vilket inte är förenligt med skolans uppdrag. Banderollerna får däremot ställas ut inne i byggnaden.
Detta väcker många frågor. En fråga är hur ett verktyg som omedelbar blockering av internetsajter på order av inrikesministeriet - ett verktyg som tillgängliggjordes av Nationalförsamlingen igår - skall kunna hanteras i detta politiska klimat utan att det missbrukas.
Eftersom kampen mot barnpornografi används som alibi så kunde medborgarrättsligt motiverade invändningar under debatten bemötas med indignerad avsky och indirekta anklagelser - vilket drabbade t ex Patrick Bloche (Parti Socialiste) som gjorde misstaget att hänvisa till Författningsdomstolen och behovet av juridisk kontroll. "Jag är chockad över att man åberopar Författningsdomstolen när det gäller barnpornografiska sajter!" rasade UMPs Chantal Brunel.
Men det är givetvis mer än barnpornografi som kan få Sarkozy personligen eller personer på valfritt departement att ta illa vid sig.
Visar inlägg med etikett pirat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett pirat. Visa alla inlägg
fredag 12 februari 2010
torsdag 28 januari 2010
Min artikel i Neo
Här är min hadopi-artikel i det nyaste numret av Magasinet Neo - första numret 2010, och det första numret med Paulina Neuding som chefredaktör.
Fåfänga Franska Försök
Otroligt fin lay-out! Jag älskar illustrationerna. Devisen "Sveriges vackraste samhällsmagasin" är välmotiverad.
Fåfänga Franska Försök
Otroligt fin lay-out! Jag älskar illustrationerna. Devisen "Sveriges vackraste samhällsmagasin" är välmotiverad.
fredag 8 januari 2010
Det rätta ansiktet
Idag invigdes officiellt myndigheten HADOPI; "la Haute autorité pour la diffusion des œuvres et la protection des droits sur internet" av kulturminister Frédéric Mitterrand, som enligt Le Nouvel Observateur var "synbart besvärad".
"Hädanefter", deklarerade kulturministern, "så har den berömda hadopi-lagen ett ansikte!". Närmare bestämt det som tillhör Marie-Françoise Marais, tidigare rådgivare vid den högsta juridiska instansen Cour de Cassation (eng.), som nu utnämnts till Högsta Myndighetens chef. HADOPI är därmed "redo att skrida till verket", vilket betyder att de första varningsmailen kommer att skickas ut "tidigast april, senast juli". Men tvärtemot vad man vill låta påskina betyder det ingenting mer. Det är ett märkligt spel för gallerierna.
Le Point konstaterar att en mängd frågor förblir hängande i luften. Ministern kan inte besvara frågan om hur stor HADOPIs budget är. På den direkta frågan till Marais, hur mycket pengar hon kommer att förfoga över blir svaret att hon inte vet. Och hur har hon blivit tillsatt? "Det kan jag inte säga", svarar ministern.
Hur mycket kommer de tekniska lösningarna hos internetleverantörerna att kosta? "Ingen aning", ler ministern, innan han fastslår: "Vi kommer inte att stå för kostnaderna."
Kostnader som enligt internetföretagens beräkningar med lätthet kommer att överstiga 100 miljoner euro.
"De har lovat betala och de skall betala", säger en rådgivare. "Vi håller på att förklara för dem att de måste det", betonar ministern.
"Internetleverantörerna har inte lovat betala någonting överhuvudtaget!", utbrister Yves Le Mouël, vd för branschorganisationen Fédération Française des Télécoms. "Så sent som vid förra mötet förklarade vi tydligt att vi förväntar oss att regeringen tar på sig hela ansvaret för kostnaderna".
Och så den mystiska mjukvara alla internauts förväntas installera för att skydda sig mot anklagelser från Högsta Myndigheten? Ingenting nytt. Det finns fortfarande ingen som kan svara på frågan hur den skall se ut.
Det känns mer och mer som slöseri med tid att bekämpa Hadopi, eller ens bli upprörd. Det enda rationella skäl som tycks återstå är artighet mot den politikerklass som tror att de faktiskt har makt över Nätet. Det har de inte. Men de kanske bör fortsätta att tro det. Let´s be polite.
"Hädanefter", deklarerade kulturministern, "så har den berömda hadopi-lagen ett ansikte!". Närmare bestämt det som tillhör Marie-Françoise Marais, tidigare rådgivare vid den högsta juridiska instansen Cour de Cassation (eng.), som nu utnämnts till Högsta Myndighetens chef. HADOPI är därmed "redo att skrida till verket", vilket betyder att de första varningsmailen kommer att skickas ut "tidigast april, senast juli". Men tvärtemot vad man vill låta påskina betyder det ingenting mer. Det är ett märkligt spel för gallerierna.
Le Point konstaterar att en mängd frågor förblir hängande i luften. Ministern kan inte besvara frågan om hur stor HADOPIs budget är. På den direkta frågan till Marais, hur mycket pengar hon kommer att förfoga över blir svaret att hon inte vet. Och hur har hon blivit tillsatt? "Det kan jag inte säga", svarar ministern.
Hur mycket kommer de tekniska lösningarna hos internetleverantörerna att kosta? "Ingen aning", ler ministern, innan han fastslår: "Vi kommer inte att stå för kostnaderna."
Kostnader som enligt internetföretagens beräkningar med lätthet kommer att överstiga 100 miljoner euro.
"De har lovat betala och de skall betala", säger en rådgivare. "Vi håller på att förklara för dem att de måste det", betonar ministern.
"Internetleverantörerna har inte lovat betala någonting överhuvudtaget!", utbrister Yves Le Mouël, vd för branschorganisationen Fédération Française des Télécoms. "Så sent som vid förra mötet förklarade vi tydligt att vi förväntar oss att regeringen tar på sig hela ansvaret för kostnaderna".
Och så den mystiska mjukvara alla internauts förväntas installera för att skydda sig mot anklagelser från Högsta Myndigheten? Ingenting nytt. Det finns fortfarande ingen som kan svara på frågan hur den skall se ut.
Det känns mer och mer som slöseri med tid att bekämpa Hadopi, eller ens bli upprörd. Det enda rationella skäl som tycks återstå är artighet mot den politikerklass som tror att de faktiskt har makt över Nätet. Det har de inte. Men de kanske bör fortsätta att tro det. Let´s be polite.
Etapp Tre
Hadopi-debatten har tagit fart igen i Frankrike, efter att kulturministerns tillsatta kommission - Zelnik-kommissionen - offentliggjort sin utredning (pdf.) mer än en och en halv månad efter utsatt tid.
Sarkozy har under tiden upptagits av andra intressen, exempelvis sin nya gröna vurm, vilken resulterat i förslag på en överkomplicerad "koldioxidskatt" som Författningsdomstolen, presidentens Nemesis, slängt i papperskorgen.
Zelnik-kommissionens utredning drar upp riktlinjerna för "Hadopi 3", vars mål är att komplettera de straffrättsliga åtgärderna mot piratverksamhet på Nätet genom att uppmuntra lagliga alternativ, samt att finna nya, kreativa vägar att finansiera skapandet.
Enligt Guillaume Champeau på Numerama är texten överraskande välbalanserad och försiktig, vilket tycks bekräftas av att underhållningsindustrins företrädare redan uttryckt besvikelse. Exempelvis har kommissionen avvisat förslaget att beskatta internetleverantörerna till förmån för underhållningsindustrin, utan att abonnenterna ånjuter minsta motprestation eller fördel - vilket branschen krävt. Samtidigt har de (och regeringen) bestämt avvisat en allmän "internetavgift" som dels skulle finansiera skapandet och dels berättiga till fri nedladdning. Denna lösning diskuterades inte ens av kommissionen, av rent ideologiska skäl.
Presidenten har tagit emot kommissionens förlag med entusiasm. Han meddelade, i samband med att utredningen presenterades, att staten är beredd att till hälften finansiera det "ungdomskort", la carte musique jeune, som föreslås erbjudas unga internauts för att, med presidentens ord, "vänja dem vid att åter betala för vad de lyssnar på".
Men han förordade även "snarast möjligt" filtrering av Internet, med det uttalade syftet att "automatiskt rena" nätet från "alla källor" till upphovsrättsskyddat och piratkopierat innehåll - för att på så sätt kunna undvika åtgärder "riktade mot internauts".
Presidenten klargjorde även sin avsikt att, såsom Zelnik-kommissionen föreslagit, beskatta de de reklamintäkter som genereras av den digitala ekonomins multinationella storföretag: Google, Microsoft, AOL, Yahoo! och Facebook, när de agerar på fransk mark. Särskilt utpekade presidenten Google som föremål både för beskattning och en kommande utredning av det franska konkurrensverket.
Presidenten uttalade även följande egendomlighet: "Il ne s'agit pas passer de l'aube de la caverne physique à la lumière du numérique. Il faut éviter que le numérique nous renvoie à l'âge de pierre des rapports humains en spoliant les artistes du fruit de leur travail."
"Det handlar inte om att gå från den fysiska grottans halvmörker till det digitala ljuset. Vi måste undvika att den digitala verkligheten kastar tillbaka oss till de mänskliga relationernas stenålder genom att beröva artisterna frukten av deras arbete."
Frågan är vad den franska högerregeringens oupphörliga diabolisering av Internet kommer att innebära för Frankrike som IT-nation.
Sarkozy har under tiden upptagits av andra intressen, exempelvis sin nya gröna vurm, vilken resulterat i förslag på en överkomplicerad "koldioxidskatt" som Författningsdomstolen, presidentens Nemesis, slängt i papperskorgen.
Zelnik-kommissionens utredning drar upp riktlinjerna för "Hadopi 3", vars mål är att komplettera de straffrättsliga åtgärderna mot piratverksamhet på Nätet genom att uppmuntra lagliga alternativ, samt att finna nya, kreativa vägar att finansiera skapandet.
Enligt Guillaume Champeau på Numerama är texten överraskande välbalanserad och försiktig, vilket tycks bekräftas av att underhållningsindustrins företrädare redan uttryckt besvikelse. Exempelvis har kommissionen avvisat förslaget att beskatta internetleverantörerna till förmån för underhållningsindustrin, utan att abonnenterna ånjuter minsta motprestation eller fördel - vilket branschen krävt. Samtidigt har de (och regeringen) bestämt avvisat en allmän "internetavgift" som dels skulle finansiera skapandet och dels berättiga till fri nedladdning. Denna lösning diskuterades inte ens av kommissionen, av rent ideologiska skäl.
Presidenten har tagit emot kommissionens förlag med entusiasm. Han meddelade, i samband med att utredningen presenterades, att staten är beredd att till hälften finansiera det "ungdomskort", la carte musique jeune, som föreslås erbjudas unga internauts för att, med presidentens ord, "vänja dem vid att åter betala för vad de lyssnar på".
Men han förordade även "snarast möjligt" filtrering av Internet, med det uttalade syftet att "automatiskt rena" nätet från "alla källor" till upphovsrättsskyddat och piratkopierat innehåll - för att på så sätt kunna undvika åtgärder "riktade mot internauts".
Presidenten klargjorde även sin avsikt att, såsom Zelnik-kommissionen föreslagit, beskatta de de reklamintäkter som genereras av den digitala ekonomins multinationella storföretag: Google, Microsoft, AOL, Yahoo! och Facebook, när de agerar på fransk mark. Särskilt utpekade presidenten Google som föremål både för beskattning och en kommande utredning av det franska konkurrensverket.
Presidenten uttalade även följande egendomlighet: "Il ne s'agit pas passer de l'aube de la caverne physique à la lumière du numérique. Il faut éviter que le numérique nous renvoie à l'âge de pierre des rapports humains en spoliant les artistes du fruit de leur travail."
"Det handlar inte om att gå från den fysiska grottans halvmörker till det digitala ljuset. Vi måste undvika att den digitala verkligheten kastar tillbaka oss till de mänskliga relationernas stenålder genom att beröva artisterna frukten av deras arbete."
Frågan är vad den franska högerregeringens oupphörliga diabolisering av Internet kommer att innebära för Frankrike som IT-nation.
onsdag 2 december 2009
Ingenting Har Hänt
Så har man då funnit en lämplig uppgift för Sarkozys kasserade frontsoldat, förra kulturministern Christine Albanel, som timme ut och timme in försvarade den anti-kontitutionella första versionen av hadopi-lagen inför Nationalförsamlingen - tills presidenten fann det för gott att ersätta henne med Frédéric Mitterrand.
Nu skall hon, på uppdrag av premiärminister François Fillon, och i "förebyggande syfte", utreda hur bokmarknaden skall skyddas mot piratverksamhet när böcker digitaliseras i stor skala. Valet av Albanel garanterar att inga nya idéer tillförs utredningen, på samma sätt som den av Mitterrand tillsatta Zelnik-kommissionen uteslutande tilläts bestå av upphovsrättslobbyister.
Ur Christine Albanel's uppdragsbeskrivning (pdf.), undertecknad av premiärminister Fillon:
"Madame le Ministre,
Dès son élection, le Président de la République a entendu faire une priorité du développement de l'économie numérique. Par ailleurs, le Chef de l'Etat a également montré qu'il considérait le respect du droit d'auteur comme l'un des fondements du développement de cette nouvelle économie, car il permet seul de garantir un partage équitable de la valeur créée, entre les créateurs des contenus culturels et les entreprises qui en assurent la mise à disposition sur les réseaux."(...)
"Republikens president har sedan han blev vald haft för avsikt att prioritera utvecklingen av den digitala ekonomin. För övrigt har statschefen visat att han anser att respekten för upphovsrätten är grunden för den nya ekonomins utveckling, därför att endast den garanterar en rättvis fördelning av det skapade värdet, mellan skaparen av det kulturella innehållet och de företag som tillgängliggör det på nätet."(...)
"Le gouvernement ne peut accepter de voir une nouvelle industrie culturelle menacée par le pillage (...) Il conviendra notamment d'inciter les éditeurs et leurs organisations professionnelles, sous une forme que vous jugerez appropriée,à faire des propositions concrètes pour que les téléchargements illégaux de livres soient repérés et fassent l 'objet du même traitement par l'HADOPI que les fichiers portant des oeuvres musicales ou cinématographiques."(...)
"Regeringen kan inte acceptera att se ännu en kulturindustri hotad av plundring (...) Det åligger er att, på det sätt ni önskar, förmå förläggare och deras organisationer att framställa konkreta förslag på hur illegal nedladdning av böcker skall kunna upptäckas och bli föremål för samma åtgärder från HADOPI som filer innehållande musik eller film." (...)
Premiärministern önskar även att Albanel, med hänvisning till hennes expertis (sic!), åtar sig frågan om den framtida digitaliseringen av den franska litteraturen. Men det intressanta är följande: Absolut ingenting har hänt. Detta politiska kotteri har inte tagit något som helst intryck av debatten. Man har inte omprövat en enda ståndpunkt. Man är, kort sagt, oemottaglig för argument.
Nu skall hon, på uppdrag av premiärminister François Fillon, och i "förebyggande syfte", utreda hur bokmarknaden skall skyddas mot piratverksamhet när böcker digitaliseras i stor skala. Valet av Albanel garanterar att inga nya idéer tillförs utredningen, på samma sätt som den av Mitterrand tillsatta Zelnik-kommissionen uteslutande tilläts bestå av upphovsrättslobbyister.
Ur Christine Albanel's uppdragsbeskrivning (pdf.), undertecknad av premiärminister Fillon:
"Madame le Ministre,
Dès son élection, le Président de la République a entendu faire une priorité du développement de l'économie numérique. Par ailleurs, le Chef de l'Etat a également montré qu'il considérait le respect du droit d'auteur comme l'un des fondements du développement de cette nouvelle économie, car il permet seul de garantir un partage équitable de la valeur créée, entre les créateurs des contenus culturels et les entreprises qui en assurent la mise à disposition sur les réseaux."(...)
"Republikens president har sedan han blev vald haft för avsikt att prioritera utvecklingen av den digitala ekonomin. För övrigt har statschefen visat att han anser att respekten för upphovsrätten är grunden för den nya ekonomins utveckling, därför att endast den garanterar en rättvis fördelning av det skapade värdet, mellan skaparen av det kulturella innehållet och de företag som tillgängliggör det på nätet."(...)
"Le gouvernement ne peut accepter de voir une nouvelle industrie culturelle menacée par le pillage (...) Il conviendra notamment d'inciter les éditeurs et leurs organisations professionnelles, sous une forme que vous jugerez appropriée,à faire des propositions concrètes pour que les téléchargements illégaux de livres soient repérés et fassent l 'objet du même traitement par l'HADOPI que les fichiers portant des oeuvres musicales ou cinématographiques."(...)
"Regeringen kan inte acceptera att se ännu en kulturindustri hotad av plundring (...) Det åligger er att, på det sätt ni önskar, förmå förläggare och deras organisationer att framställa konkreta förslag på hur illegal nedladdning av böcker skall kunna upptäckas och bli föremål för samma åtgärder från HADOPI som filer innehållande musik eller film." (...)
Premiärministern önskar även att Albanel, med hänvisning till hennes expertis (sic!), åtar sig frågan om den framtida digitaliseringen av den franska litteraturen. Men det intressanta är följande: Absolut ingenting har hänt. Detta politiska kotteri har inte tagit något som helst intryck av debatten. Man har inte omprövat en enda ståndpunkt. Man är, kort sagt, oemottaglig för argument.
Plockepinn
Det är glädjande att akademiker och jurister vid amerikanska law schools äntligen tycks inse att de måste ge sig in i striden om upphovsrätten för att bringa litet rim och reson - detta enligt en artikel i The New York Times. Alltför länge har juridikens intellektuella företrädare lämnat fältet fritt för representanter för upphovsrättsindustrin att agera ordningsmakt och kapa rättssystemet för att bedriva utpressningsverksamhet med dess hjälp.
Men från Frankrike intet nytt. Samma artikel låter en fransk professor i juridik och expert på upphovsrätt, Frédéric Pollaud-Dulian från Paris I Panthéon-Sorbonne komma till tals, och han ger klart besked: Den franska synen på upphovsrättslagstiftningen är att den inte skall behöva ta någon som helst hänsyn vare sig till ny teknik eller till nya seder och bruk, oavsett hur vanliga dessa är.
Professorn fortsätter: “When you violate driving laws, your car is taken away. If you do not abide by hunting rules, your rifle is taken away. To say that depriving a user of Internet access infringes on a fundamental right is pure fantasy.”
Debatten om den digitala världens regelverk flödar över av mer eller mindre bisarra liknelser och metaforer som i sig själva tydligt markerar upphovsmannens syfte. Just "trafikregler" är till exempel en typisk fransk pro-hadopimetafor. Den avslöjar synen på Internet som en sak. Internet är en sak som används för att begå brott. Ett adekvat svar blir då att kapa tillgången till Internet. En hand är en en sak som används för att begå stöld - den bör därför huggas av. Professor Pollaud-Dulian anser att en allmän avgift skulle vara "problematisk" men tycks inte se något som helst problem i att beröva människor tillgång till Internet.
Problemet illustreras med följande enkla mot-metafor: spelet plockepinn. En trafikförseelse är t ex en pinne som ligger vid sidan av högen. Att ingripa mot den orsakar ingen rörelse bland de andra pinnarna. "Fildelning" är en pinne som ligger mitt inne i högen. Den går inte att komma åt utan att andra pinnar rubbas och förskjuts. The french way är total likgiltighet för att hela högen rasar.
I slutet av januari väntas nästa franska strid om Internet. Då inleds, enligt inrikesminister Hortefeux's önskan, debatten om LOPPSI - lagen om inrikes säkerhet - som innehåller en imponerande panopli av repressiva åtgärder, försvarade med den vanliga retoriken:
"Internet har blivit en verkligt farlig plats", säger inrikesministern i Nationalförsamlingen, och räknar upp hoten: "bedrägeri, falska e-mails, stöld av kortnummer, narkotikahandel, rasism, barnpornografi och, i vissa fall, terrorism."
Frankrike i händerna på Sarkozy och hans följe börjar bli en verkligt obehaglig plats
fredag 20 november 2009
Kära läsare...
...och kära vänner....
Blogginnehavaren måste nu av tvingande skäl ägna sig åt uttrycket av en viss gen i hjärnan hos möss och människor, schimpanser och makaker. Ingen tid finns därför över för franska politiker.
Bloggen kommer därför dras ner på liten, flämtande sparlåga. I alla fall tillfälligt.
Beaucoup d'amour
/Anaïs
Blogginnehavaren måste nu av tvingande skäl ägna sig åt uttrycket av en viss gen i hjärnan hos möss och människor, schimpanser och makaker. Ingen tid finns därför över för franska politiker.
Bloggen kommer därför dras ner på liten, flämtande sparlåga. I alla fall tillfälligt.
Beaucoup d'amour
/Anaïs
onsdag 18 november 2009
Härliga tider, strålande tider
Höga Myndigheten HADOPI kommer att inhysas i ett 1107 kvm stort kontor i Paris' 14e arrondissement, med den årliga bashyran 487.080 euro, meddelar PCInpact. 4, Rue de Texel, kommer alltså att bli den framtida adressen för Frankrikes officiella Internetpolis, tillhörande kulturministeriet.
Det finns givetvis ingen anledning till sparsamhet: detta är antipiratverksamhetens flaggskeppsbutik och här skall man ansvara för en av den franska regeringen mest högprioriterade aktiviteter; tillika en hjärtefråga för presidenten personligen.
Möjligtvis kan man, liksom Numerama, undra varför verksamheten bedöms vara så utrymmeskrävande och med hur många agenter man egentligen tänker fylla detta vidsträckta kontorslandskap. HADOPI skall i stort sett bara skicka mail, brev och i största allmänhet spamma internauts. Möjligtvis har man redan planer på att utöka sitt intresseområde.
Det finns givetvis ingen anledning till sparsamhet: detta är antipiratverksamhetens flaggskeppsbutik och här skall man ansvara för en av den franska regeringen mest högprioriterade aktiviteter; tillika en hjärtefråga för presidenten personligen.
Möjligtvis kan man, liksom Numerama, undra varför verksamheten bedöms vara så utrymmeskrävande och med hur många agenter man egentligen tänker fylla detta vidsträckta kontorslandskap. HADOPI skall i stort sett bara skicka mail, brev och i största allmänhet spamma internauts. Möjligtvis har man redan planer på att utöka sitt intresseområde.
måndag 16 november 2009
Kritik mot censur förbjuden
Just nu hålls ett möte, Internet Governance Forum, i Egypten med 1400 deltagare som samlats för att diskutera den internationella regleringen av Internet. Den franska statssekreteraren Nathalie Kosciusko-Morizet kommer att ta upp den viktiga frågan om hur personuppgifter skall kunna skyddas eller raderas på Internet. Och eftersom det i detta fall mest handlar om hur oförnuftiga tonåringar skall kunna skyddas från sig själva och sina handlingar, måste detta ämne anses vara okontroversiellt.
Värre är det med frågor som berör staters blockering, filtrering och övervakning, riktade mot de egna medborgarna. Detta fick OpenNet Initiative (ONI) erfara, när deras poster skandaliserade vissa av deltagarna genom att ta upp ämnen som internetcensur och nämna Kinas Great Firewall. Tydligen togs postern ner och släpptes på golvet, där den fick ligga tills en säkerhetsvakt från FN plockade upp den.
"No UN official was involved in throwing the poster on the floor", säger en talesperson från FN. Det var dock representanter från FN som beordrade att den togs ner, meddelar ONI.
"If we are not allowed to discuss topics such as internet censorship, surveillance and privacy at a forum on internet governance, then what is the point of the IGF?" säger Ron Deibert, medgrundare till OpenNet Initiative, till BBC News.
Värre är det med frågor som berör staters blockering, filtrering och övervakning, riktade mot de egna medborgarna. Detta fick OpenNet Initiative (ONI) erfara, när deras poster skandaliserade vissa av deltagarna genom att ta upp ämnen som internetcensur och nämna Kinas Great Firewall. Tydligen togs postern ner och släpptes på golvet, där den fick ligga tills en säkerhetsvakt från FN plockade upp den.
"No UN official was involved in throwing the poster on the floor", säger en talesperson från FN. Det var dock representanter från FN som beordrade att den togs ner, meddelar ONI.
"If we are not allowed to discuss topics such as internet censorship, surveillance and privacy at a forum on internet governance, then what is the point of the IGF?" säger Ron Deibert, medgrundare till OpenNet Initiative, till BBC News.
torsdag 12 november 2009
Mjukvarumystik
Hadopi 2 introducerade det nya brottet "négligence caracterisée", "särskild oaktsamhet".
Det innebär att när en illegal nedladdning har kunnat genomföras från ett visst IP-nummer är därmed innehavaren av detta IP-nummer skyldig till brottet att inte ha skyddat uppkopplingen. Detta resulterar i ett varningsbrev från myndigheten HADOPI med uppmaning att snarast installera denna mystiska men okända säkerhetsmjukvara, vilket man uppenbarligen ännu inte gjort, eftersom man blivit anklagad.
Kulturminister Frédéric Mitterrand anmodas nu att precisera hur denna säkerhetsmjukvara, som skall skydda mot anklagelser för illegal nedladdning, egentligen skall se ut. "Anser ni inte att det vore önskvärt att snarast möjligt reda ut denna situation som generar oss alla?" undrar ledamoten av Nationalförsamlingen François Loos (UMP).
Frågan är dock vad man vill uppnå med sin tekniska lösning. Filtrering av all p2p i största allmänhet? Blockering av vissa sajter, till exempel The Pirate Bay, även om domen mot den inte vunnit laga kraft? Under Christine Albanels tid som kulturminister ansåg man att denna mjukvara, eller spyware, även skulle stå i kontakt med en utomstående server som skulle övervaka den uppkopplades förehavanden på Nätet.
Återstår att se vad Mitterrand har att föreslå. Besked utlovas i slutet av året.
Det innebär att när en illegal nedladdning har kunnat genomföras från ett visst IP-nummer är därmed innehavaren av detta IP-nummer skyldig till brottet att inte ha skyddat uppkopplingen. Detta resulterar i ett varningsbrev från myndigheten HADOPI med uppmaning att snarast installera denna mystiska men okända säkerhetsmjukvara, vilket man uppenbarligen ännu inte gjort, eftersom man blivit anklagad.
Kulturminister Frédéric Mitterrand anmodas nu att precisera hur denna säkerhetsmjukvara, som skall skydda mot anklagelser för illegal nedladdning, egentligen skall se ut. "Anser ni inte att det vore önskvärt att snarast möjligt reda ut denna situation som generar oss alla?" undrar ledamoten av Nationalförsamlingen François Loos (UMP).
Frågan är dock vad man vill uppnå med sin tekniska lösning. Filtrering av all p2p i största allmänhet? Blockering av vissa sajter, till exempel The Pirate Bay, även om domen mot den inte vunnit laga kraft? Under Christine Albanels tid som kulturminister ansåg man att denna mjukvara, eller spyware, även skulle stå i kontakt med en utomstående server som skulle övervaka den uppkopplades förehavanden på Nätet.
Återstår att se vad Mitterrand har att föreslå. Besked utlovas i slutet av året.
Den digitala glömskan II
Institut National de Recherche en Informatique et Automatique (INRIA, det franska nationella institutet för datavetenskaplig forskning) vill rita om Nätets arkitektur för att ge bättre skydd för integriteten; Microsoft uppmuntrar anonyma transaktioner, medan man vid universitetet George Washington i Seattle försöker utveckla självförstörande data.
Affärstidningen Les Echos uppmuntrar sina läsare att surfa anonymt med hjälp av Tor (www.torproject.org) - samt att systematiskt ljuga och lämna felaktiga uppgifter överallt där detta inte är olagligt.
Båda forsknings- och affärsvärlden engagerar sig alltmer i problemet med att personlig information tillgängliggörs på Nätet. Politiker som Nathalie Kosciusko-Morizet och Yves Détraigne vill se en rätt att utplåna egna uppgifter, en rätt till glömska - vilket är en mycket bra princip, enligt Peter Fleischer, privacy council, Google, men som dock är svår att genomföra i praktiken.
Diskussionen tyder på ett växande motstånd mot politikernas lust att genomlysa sina medborgare. Men om företag och universitet möjliggör anonymitet och osynliga transaktioner - och massmedier uppmuntrar till det - innebär det tydligt att vissa delar av samhället (det civila) sätter sig till motvärn mot andra (staten och rättsväsendet). Istället för att efterleva lagar och regler skyddar man sig från dem, eftersom man upplever att de saknar legitimitet.
- Och hur bra är det, egentligen, på en skala?
Affärstidningen Les Echos uppmuntrar sina läsare att surfa anonymt med hjälp av Tor (www.torproject.org) - samt att systematiskt ljuga och lämna felaktiga uppgifter överallt där detta inte är olagligt.
Båda forsknings- och affärsvärlden engagerar sig alltmer i problemet med att personlig information tillgängliggörs på Nätet. Politiker som Nathalie Kosciusko-Morizet och Yves Détraigne vill se en rätt att utplåna egna uppgifter, en rätt till glömska - vilket är en mycket bra princip, enligt Peter Fleischer, privacy council, Google, men som dock är svår att genomföra i praktiken.
Diskussionen tyder på ett växande motstånd mot politikernas lust att genomlysa sina medborgare. Men om företag och universitet möjliggör anonymitet och osynliga transaktioner - och massmedier uppmuntrar till det - innebär det tydligt att vissa delar av samhället (det civila) sätter sig till motvärn mot andra (staten och rättsväsendet). Istället för att efterleva lagar och regler skyddar man sig från dem, eftersom man upplever att de saknar legitimitet.
- Och hur bra är det, egentligen, på en skala?
Den digitala glömskan I
Det finns oförenliga krafter som drar åt motsatt håll i debatten om personlig integritet på Internet. Dels finns en stävan mot större övervakning, vilket exemplifieras av hadopi-lagen och datalagringsdirektivet, dels så reses nu allt fler krav på "rätten till digital glömska" både bland politiker och akademiker.
Idag samlar statsekreteraren för Frankrikes digitala ekonomi, Nathalie Kosciusko-Morizet, aktörer från Nätet, forskningsvärlden och politiken för att diskutera hur information om privatpersoner, som finns tillgänglig på Nätet med eller utan den berördes tillstånd, skall hanteras.
Det som främst bekymrar politiker som senatorerna Yves Détraigne och Anne-Marie Escoffier, författare till rapporten "La vie privée à l'heure des mémoires numériques", "Privatlivet i det digitala minnets tid" är dock sociala nätverk som MySpace, Facebook och Flickr - dvs arenor där unga lägger ut egen information frivilligt.
"Det som utlöst vår reflektion är utvecklingen av de sociala nätverken", säger Détraigne, "Vi börjar se unga ramla i dessa nätverks fällor." Detta skulle exempelvis ha lett till att unga missat arbetstillfällen på grund av komprometterande bilder på Facebook.
Även Nathalie Kosciusko-Morizet tar fasta på denna aspekt. Enligt henne har 43% av amerikanska arbetsgivare stoppat en arbetssökande efter information funnen på Internet.
Détraigne, som även tidigare engagerat sig i privatlivet och den digitala tekniken, verkar dock inte ha någon känsla för att ungdomar förmodligen känner en än större reservation mot statlig övervakning. Exempelvis har han föreslagit att en myndighet skall upprätta ett register över pseudonymer och nick, i syfte att skydda internauts, givetvis.
Spåren vi lämnar på Internet, frivilligt eller ofrivilligt, kommer enligt statsekreteraren bli ett viktigt tema på Internet Governance Forum som hålls den 15 till 18 november i Charm-El-Sheikh, Egypten.
Idag samlar statsekreteraren för Frankrikes digitala ekonomi, Nathalie Kosciusko-Morizet, aktörer från Nätet, forskningsvärlden och politiken för att diskutera hur information om privatpersoner, som finns tillgänglig på Nätet med eller utan den berördes tillstånd, skall hanteras.
Det som främst bekymrar politiker som senatorerna Yves Détraigne och Anne-Marie Escoffier, författare till rapporten "La vie privée à l'heure des mémoires numériques", "Privatlivet i det digitala minnets tid" är dock sociala nätverk som MySpace, Facebook och Flickr - dvs arenor där unga lägger ut egen information frivilligt.
"Det som utlöst vår reflektion är utvecklingen av de sociala nätverken", säger Détraigne, "Vi börjar se unga ramla i dessa nätverks fällor." Detta skulle exempelvis ha lett till att unga missat arbetstillfällen på grund av komprometterande bilder på Facebook.
Även Nathalie Kosciusko-Morizet tar fasta på denna aspekt. Enligt henne har 43% av amerikanska arbetsgivare stoppat en arbetssökande efter information funnen på Internet.
Détraigne, som även tidigare engagerat sig i privatlivet och den digitala tekniken, verkar dock inte ha någon känsla för att ungdomar förmodligen känner en än större reservation mot statlig övervakning. Exempelvis har han föreslagit att en myndighet skall upprätta ett register över pseudonymer och nick, i syfte att skydda internauts, givetvis.
Spåren vi lämnar på Internet, frivilligt eller ofrivilligt, kommer enligt statsekreteraren bli ett viktigt tema på Internet Governance Forum som hålls den 15 till 18 november i Charm-El-Sheikh, Egypten.
tisdag 10 november 2009
Den franska högern prioriterar
Visa mig dina budgetprioriteringar och jag skall säga dig vem du är.
Ledamöter från Sarkozys högerparti UMP har inför Nationalförsamlingen framlagt en mängd propositioner som syftar till att kraftigt dra ner på anslagen till ett flertal oberoende myndigheter. "Det gäller att vädja till dessa administrativa myndigheters måttfullhet nu då landet genomgår verkliga svårigheter", förklarar Jean-Luc Warsmann (UMP), ordförande i lagutskottet.
Bland de oberoende myndigheter som får se sin budget beskäras märks Le Conseil supérieur de l'audiovisuel (CSA, som övervakar de audiovisuella mediernas frihet), La Haute Autorité de lutte contre les discriminations (HALDE, som arbetar mot diskriminering), la Commission nationale de l'informatique et des libertés (CNIL, som övervakar och skyddar individens rättigheter i den digitala eran) samt små myndigheter som le Comité consultatif national d'éthique (CCNE, en etisk kommitté), la Commission nationale consultative des droits de l'homme (CNCDH, som arbetar med mänskliga rättigheter), la Commission nationale de déontologie de la sécurité (CNDS, som övervakar polisens yrkesheder) och la Commission nationale de contrôle des interceptions de sécurité (CNCIS, som övervakar den lagliga avlyssningen).
Le Monde skriver i en skarpt formulerad ledare, att dessa myndigheters budget givetvis bör vara rigoröst kontrollerad och även kunna inskränkas i besparingstider - men, tillägger man, "...on ne peut s'empêcher d'éprouver un malaise face au débat parlementaire actuel, tant il apparaît évident que certains cherchent moins à économiser les deniers publics qu'à restreindre l'activité de ces autorités."
"...man kan inte låta bli att känna ett obehag inför den pågående debatten i parlamentet, då det framstår som så uppenbart att vissa är mer angelägna om att begränsa dessa myndigheters aktiviteter snarare än att spara in offentliga medel."
Man framhåller att det är väl känt att Sarkozy - och ibland även författningsdomstolen - har ett ont öga till dessa myndigheter som fattar beslut, i bästa fall grundade på expertis, oberoende av den den politiska makten. I ett försök att råda bot på denna inskränkning i exekutiv makt utnämnde Sarkozy t ex nyligen sig själv till högste chef över den statliga televisionen - vilket i praktiken var en skymf mot CSA. Nu får de dessutom se sin budget minska med 2,5 miljoner euro.
Men finns där någon vinnare bland dessa myndigheter? Ja, absolut: HADOPI, "Högsta Myndigheten för spridandet av verk och beskyddandet av rättigheter på Internet" som tilldelas 5,3 miljoner euro - närmare dubbelt så mycket som summan av dessa besparingar - för att möta en av de svåraste utmaningar mänskligheten står inför just nu: illegal fildelning av upphovsrättsskyddat material.
Ledamöter från Sarkozys högerparti UMP har inför Nationalförsamlingen framlagt en mängd propositioner som syftar till att kraftigt dra ner på anslagen till ett flertal oberoende myndigheter. "Det gäller att vädja till dessa administrativa myndigheters måttfullhet nu då landet genomgår verkliga svårigheter", förklarar Jean-Luc Warsmann (UMP), ordförande i lagutskottet.
Bland de oberoende myndigheter som får se sin budget beskäras märks Le Conseil supérieur de l'audiovisuel (CSA, som övervakar de audiovisuella mediernas frihet), La Haute Autorité de lutte contre les discriminations (HALDE, som arbetar mot diskriminering), la Commission nationale de l'informatique et des libertés (CNIL, som övervakar och skyddar individens rättigheter i den digitala eran) samt små myndigheter som le Comité consultatif national d'éthique (CCNE, en etisk kommitté), la Commission nationale consultative des droits de l'homme (CNCDH, som arbetar med mänskliga rättigheter), la Commission nationale de déontologie de la sécurité (CNDS, som övervakar polisens yrkesheder) och la Commission nationale de contrôle des interceptions de sécurité (CNCIS, som övervakar den lagliga avlyssningen).
Le Monde skriver i en skarpt formulerad ledare, att dessa myndigheters budget givetvis bör vara rigoröst kontrollerad och även kunna inskränkas i besparingstider - men, tillägger man, "...on ne peut s'empêcher d'éprouver un malaise face au débat parlementaire actuel, tant il apparaît évident que certains cherchent moins à économiser les deniers publics qu'à restreindre l'activité de ces autorités."
"...man kan inte låta bli att känna ett obehag inför den pågående debatten i parlamentet, då det framstår som så uppenbart att vissa är mer angelägna om att begränsa dessa myndigheters aktiviteter snarare än att spara in offentliga medel."
Man framhåller att det är väl känt att Sarkozy - och ibland även författningsdomstolen - har ett ont öga till dessa myndigheter som fattar beslut, i bästa fall grundade på expertis, oberoende av den den politiska makten. I ett försök att råda bot på denna inskränkning i exekutiv makt utnämnde Sarkozy t ex nyligen sig själv till högste chef över den statliga televisionen - vilket i praktiken var en skymf mot CSA. Nu får de dessutom se sin budget minska med 2,5 miljoner euro.
Men finns där någon vinnare bland dessa myndigheter? Ja, absolut: HADOPI, "Högsta Myndigheten för spridandet av verk och beskyddandet av rättigheter på Internet" som tilldelas 5,3 miljoner euro - närmare dubbelt så mycket som summan av dessa besparingar - för att möta en av de svåraste utmaningar mänskligheten står inför just nu: illegal fildelning av upphovsrättsskyddat material.
söndag 8 november 2009
Spanien - och marknadsdarwinism
Spaniens kulturminister Angeles González-Sinde klargjorde i fredags i spansk tv att hadopi-liknande "thee-strikes"-lagar inte är påtänkta i Spanien, och att regeringen inte ämnar införa straff för internetanvändare. Däremot, meddelade González-Sinde, önskar man angripa de som tillgängliggör materialet på Nätet och profiterar kommersiellt på detta i stor skala. Piratverksamhet är "en komplex fråga" enligt kulturministern, och den kommer med säkerhet att aktualiseras då Spanien tar över ordförandeskapet i EU efter Sverige.
Spanien, som utmärker sig bredvid sina internetstrypande grannländer i unionen, är dock redan ökänt hos den amerikanska upphovsrättsindustrin. Spanska domstolar har i uppmärksammade domslut som om och om igen fastslagit att fildelning med hjälp av p2p är laglig. Det står därmed klart att det spanska rättsväsendet - som till skillnad från det svenska har integritet - inte har lust att låta sig översvämmas av denna typ av fall eller agera verktyg åt den amerikanska eller inhemska upphovsrättsindustrin. Miguel Canalejo, ordföranden för organisationen Redtel, en sammanslutning av internetleverantörer, upprepar återigen det till leda återupprepade; att problemet är föråldrade affärsmodeller och att fildelning varken bör "bestraffas eller demoniseras".
Egentligen är det mycket intressant att bevittna hur kapitalistiska företag - som med näbbar och klor skulle försvara det kapitalistiska systemet - regredierar till att förorda en statskramande socialism av värsta sort då de själva upplever sig hotade. Man begär att få verka på en kapitalistisk marknad men vill omedelbart upphäva dess spelregler om verkligheten inte stämmer överens med den egna kalkylen. Man kräver regeringens beskydd mot utvecklingen, man vill vara kapitalist, men bara då det går bra, annars är marknaden dum och alla som tjänar pengar på nya sätt eller inte berikar de gamla företagen är dumma och borde förbjudas. Man har mage att vilja äta kakan och ha den kvar - och politiker har mage att anse detta vara rimligt.
Ett kapitalistiskt samhälle bör med kraft värna sina fåtaliga, verkligt sunda mekanismer. En sådan är att låta ett företag, som inte kan uppfylla kriterium 1A på en kapitalistisk marknad - sälja sina produkter, överleva av egen kraft - gå under. Detta gäller företag inom underhållningsindustrin såväl som bilindustrin, banker och finansinstitut - i synnerhet dessa. Staten bör i dessa fall vara skoningslös. Staten bör till och med, i dessa fall, statuera exempel.
Spanien, som utmärker sig bredvid sina internetstrypande grannländer i unionen, är dock redan ökänt hos den amerikanska upphovsrättsindustrin. Spanska domstolar har i uppmärksammade domslut som om och om igen fastslagit att fildelning med hjälp av p2p är laglig. Det står därmed klart att det spanska rättsväsendet - som till skillnad från det svenska har integritet - inte har lust att låta sig översvämmas av denna typ av fall eller agera verktyg åt den amerikanska eller inhemska upphovsrättsindustrin. Miguel Canalejo, ordföranden för organisationen Redtel, en sammanslutning av internetleverantörer, upprepar återigen det till leda återupprepade; att problemet är föråldrade affärsmodeller och att fildelning varken bör "bestraffas eller demoniseras".
Egentligen är det mycket intressant att bevittna hur kapitalistiska företag - som med näbbar och klor skulle försvara det kapitalistiska systemet - regredierar till att förorda en statskramande socialism av värsta sort då de själva upplever sig hotade. Man begär att få verka på en kapitalistisk marknad men vill omedelbart upphäva dess spelregler om verkligheten inte stämmer överens med den egna kalkylen. Man kräver regeringens beskydd mot utvecklingen, man vill vara kapitalist, men bara då det går bra, annars är marknaden dum och alla som tjänar pengar på nya sätt eller inte berikar de gamla företagen är dumma och borde förbjudas. Man har mage att vilja äta kakan och ha den kvar - och politiker har mage att anse detta vara rimligt.
Ett kapitalistiskt samhälle bör med kraft värna sina fåtaliga, verkligt sunda mekanismer. En sådan är att låta ett företag, som inte kan uppfylla kriterium 1A på en kapitalistisk marknad - sälja sina produkter, överleva av egen kraft - gå under. Detta gäller företag inom underhållningsindustrin såväl som bilindustrin, banker och finansinstitut - i synnerhet dessa. Staten bör i dessa fall vara skoningslös. Staten bör till och med, i dessa fall, statuera exempel.
fredag 6 november 2009
Lulz!
Kulturdepartementets propagandasajt jaimelesartistes.fr (jagälskarartisterna.fr) som försökte sälja in Hadopi-lagen i sin första version, har fallit i pirathänder efter att domännamnets ägare uppenbarligen glömt förnya sitt avtal eller betala sin räkning.
Adressen går nu hit, till en sajt som försett devisen "Jag älskar artisterna" med underrubriken "men jag älskar fortfarande inte skivbolagen" - och länkar vidare till sajter för kritik, satir eller mördande parodi. Sajtens nuvarande innehavare har låtit meddela nättidningen PCInpact att alla IP-nummer tillhörande kulturministeriet av symboliska skäl är bortfiltrerade, men att innehavaren meddelas om någon från ministeriet på rue Valois försöker besöka sajten. Och det försökte man - omedelbart efter att "lulzet" blev känt på Nätet.
Domännamnets nuvarande ägare förklarar: "Denna sajt är ett blygsamt svar på propagandasajten 'jaimelesartistes', beställd av "kultur"ministern och musikindustrins lobbyister, som kämpar för att få folk att svälja det farliga pillret ¨Hadopi'. jaimelesartistes.info är inte knutet till något företag, organisation eller politiskt parti.
Adressen går nu hit, till en sajt som försett devisen "Jag älskar artisterna" med underrubriken "men jag älskar fortfarande inte skivbolagen" - och länkar vidare till sajter för kritik, satir eller mördande parodi. Sajtens nuvarande innehavare har låtit meddela nättidningen PCInpact att alla IP-nummer tillhörande kulturministeriet av symboliska skäl är bortfiltrerade, men att innehavaren meddelas om någon från ministeriet på rue Valois försöker besöka sajten. Och det försökte man - omedelbart efter att "lulzet" blev känt på Nätet.
Domännamnets nuvarande ägare förklarar: "Denna sajt är ett blygsamt svar på propagandasajten 'jaimelesartistes', beställd av "kultur"ministern och musikindustrins lobbyister, som kämpar för att få folk att svälja det farliga pillret ¨Hadopi'. jaimelesartistes.info är inte knutet till något företag, organisation eller politiskt parti.
För alla klagomål, uppmuntranden, förslag på länkar, debila jämförelser med stöld av baguetter i bagerier, skrämseltaktik eller nedstängningsförsök, var vänlig kontakta christine@jaimelesartistes.info."
Kronans Upphovsrätt, censur och lulz II
Cory Doctorow skriver på tal om ett amerikanskt klädföretags missbruk av upphovsrätten:
"So, to Ralph Lauren, GreenbergTraurig, and PRL Holdings, Inc: sue and be damned. Copyright law doesn't give you the right to threaten your critics for pointing out the problems with your offerings. You should know better. And every time you threaten to sue us over stuff like this, we will:
Men att få skrattarna på sin sida blir ett allt viktigare inslag i internetaktivismen. Två av internets filosofer, Copyriot och Intensifier, har nyligen ägnat flera inlägg åt att beskriva begrepp som "lulz" (motsatsen till "serious business") och "trollande".
Intensifier om"lulz" som politisk vapen:
"Att genomföra en politisk manifestation, det vill säga att manifestera sin egen existens som politisk kraft, kan göras for the lulz. Många skulle invända att det är oseriöst att svara ”I did it for the lulz” på frågan ”why do you do it?”. En sådan slutsats gör man endast om man är serious business.
Att göra det för lulz behöver inte innebära att det är mindre seriöst. Man kan till exempel aktivera sig mot FRA for the lulz just för att det är en mycket viktigt fråga.
Det finns två fördelar med att lulza. För det första kan man inte misslyckas. Varje motangrepp ”adds moar lulz”. (...) För det andra är lulz så snabbt att det kan slå till direkt."
Ett näraliggande exempel hämtas från Frankrike: Presidentens son Jean, 23, blev inte ledare för ett enormt affärsdistrikt – det var för löjligt: folket skrattade åt makten. Protesterna mot den alltför uppenbara nepotismen växte lavinartat på Nätet, men var helt driven av “lulz”: skratt, ironi och parodi. Det var oemotståndligt, och så mycket svårare att bekämpa än vrede och konfrontation.
Skrattets subversiva kraft är central i Umberto Eco's mästerverk "Rosens namn". Vad skulle hända om folket skrattade åt Gud? I kampen för att skrattet skall förbli föraktat och förbehållet de berusade - som i sin tillfälliga dåraktighet kan få glömma sin gudsfruktan ett ögonblick - skyr en nitisk munk inga medel.
För pretentiöst fåfänga och maktfullkomliga personer är skrattet något mycket hotfullt. Skrattet och löjet undergräver all auktoritet.
"So, to Ralph Lauren, GreenbergTraurig, and PRL Holdings, Inc: sue and be damned. Copyright law doesn't give you the right to threaten your critics for pointing out the problems with your offerings. You should know better. And every time you threaten to sue us over stuff like this, we will:
a) Reproduce the original criticism, making damned sure that all our readers get a good, long look at it, and;
b) Publish your spurious legal threat along with copious mockery, so that it becomes highly ranked in search engines where other people you threaten can find it and take heart; and
c) Offer nourishing soup and sandwiches to your models."
(Det sistnämnda är dock något som den lilla rultiga Filippa verkligen inte behöver.)
Men att få skrattarna på sin sida blir ett allt viktigare inslag i internetaktivismen. Två av internets filosofer, Copyriot och Intensifier, har nyligen ägnat flera inlägg åt att beskriva begrepp som "lulz" (motsatsen till "serious business") och "trollande".
Intensifier om"lulz" som politisk vapen:
"Att genomföra en politisk manifestation, det vill säga att manifestera sin egen existens som politisk kraft, kan göras for the lulz. Många skulle invända att det är oseriöst att svara ”I did it for the lulz” på frågan ”why do you do it?”. En sådan slutsats gör man endast om man är serious business.
Att göra det för lulz behöver inte innebära att det är mindre seriöst. Man kan till exempel aktivera sig mot FRA for the lulz just för att det är en mycket viktigt fråga.
Det finns två fördelar med att lulza. För det första kan man inte misslyckas. Varje motangrepp ”adds moar lulz”. (...) För det andra är lulz så snabbt att det kan slå till direkt."
Ett näraliggande exempel hämtas från Frankrike: Presidentens son Jean, 23, blev inte ledare för ett enormt affärsdistrikt – det var för löjligt: folket skrattade åt makten. Protesterna mot den alltför uppenbara nepotismen växte lavinartat på Nätet, men var helt driven av “lulz”: skratt, ironi och parodi. Det var oemotståndligt, och så mycket svårare att bekämpa än vrede och konfrontation.
Skrattets subversiva kraft är central i Umberto Eco's mästerverk "Rosens namn". Vad skulle hända om folket skrattade åt Gud? I kampen för att skrattet skall förbli föraktat och förbehållet de berusade - som i sin tillfälliga dåraktighet kan få glömma sin gudsfruktan ett ögonblick - skyr en nitisk munk inga medel.
För pretentiöst fåfänga och maktfullkomliga personer är skrattet något mycket hotfullt. Skrattet och löjet undergräver all auktoritet.
Kronans Upphovsrätt, censur och lulz I
Numerama fäster uppmärksamheten på den kanadensiska staten, som tycks åberopa den godtyckliga skapelsen Kronans Upphovsrätt (Crown Copyright) i syfte att ta kontroll över information och censurera pressen. Systemet - ett arv från brittiska Commonwealth, som formellt gör drottning Elizabeth II till regent även i Kanada - innebär att den administration som tjänar Majestätet har exklusiv rätt att distribuera alla frukter av sitt arbete. I detta specifika fall en officiell rapport om den kanadensiska immigrationen.
När dagstidningen The Globe and Mail publicerade ett utdrag ur rapporten på sin nätsajt fick redaktionen ett brev från myndigheten Auditor General där den anmodades ta bort materialet av upphovsrättsskäl. Juridikprofessor Michael Geist konstaterar att detta exempel belyser problemet med statlig copyright, eftersom det förhindrar legitim nyhetsrapportering.
Syftet är möjligen lusten att i största allmänhet kunna gripa in i och kontrollera informationsflödet samt censurera det efter gottfinnande. Någon sådan statlig upphovsrätt för offentliga rapporter finns t ex inte i Frankrike, med vissa särskilda undantag, just för att underlätta spridningen av myndighetsinformation.
Upphovsrättsbegreppets godtycklighet öppnar för ett ökat användande av detta som universellt vapen mot oönskad informationsspridning och kritik. Ett uppmärksammat exempel är klädföretaget Ralph Lauren, som i en photoshop disaster gjorde modellen Filippa till en rymdvarelse. Tilltaget och dess följder upprörde alla, från Ebba von Sydow till Cory Doctorow, ur deras olika respektive synvinklar.
En bloggare, som påtalade att "Dude, her head's bigger than her pelvis" publicerade också bildbeviset, men blev då föremål för en kreativ attack från företagets advokater och anklagad för brott mot upphovsrätten.
Doctorow skriver i BoingBoing: So, instead of responding to their legal threat by suppressing our criticism of their marketing images, we're gonna mock them. Hence this post.
(via brokep)
När dagstidningen The Globe and Mail publicerade ett utdrag ur rapporten på sin nätsajt fick redaktionen ett brev från myndigheten Auditor General där den anmodades ta bort materialet av upphovsrättsskäl. Juridikprofessor Michael Geist konstaterar att detta exempel belyser problemet med statlig copyright, eftersom det förhindrar legitim nyhetsrapportering.
Syftet är möjligen lusten att i största allmänhet kunna gripa in i och kontrollera informationsflödet samt censurera det efter gottfinnande. Någon sådan statlig upphovsrätt för offentliga rapporter finns t ex inte i Frankrike, med vissa särskilda undantag, just för att underlätta spridningen av myndighetsinformation.
Upphovsrättsbegreppets godtycklighet öppnar för ett ökat användande av detta som universellt vapen mot oönskad informationsspridning och kritik. Ett uppmärksammat exempel är klädföretaget Ralph Lauren, som i en photoshop disaster gjorde modellen Filippa till en rymdvarelse. Tilltaget och dess följder upprörde alla, från Ebba von Sydow till Cory Doctorow, ur deras olika respektive synvinklar.
En bloggare, som påtalade att "Dude, her head's bigger than her pelvis" publicerade också bildbeviset, men blev då föremål för en kreativ attack från företagets advokater och anklagad för brott mot upphovsrätten.
Doctorow skriver i BoingBoing: So, instead of responding to their legal threat by suppressing our criticism of their marketing images, we're gonna mock them. Hence this post.
(via brokep)
Telekompaketet - och en sekelskiftesdiagnos
"Europaparlamentet börjar visa styrka. Det vill inte längre låta sig trampas på, eller åtminstone inte lika enkelt som tidigare. Europaparlamentets ledamöter höll stånd mot Rådet (representanter för medlemsstaterna) den 4 november, för att skydda medborgarnas rättigheter på Internet. På dagordningen: telekompaketet, en rad europeiska direktiv i syfte att reglera unionens telekommunikationer, och i synnerhet den del som berörde internauts' rättigheter, respekt för privatlivet och oskuldspresumtionen, samt förbudet att godtyckligt stänga ner internetuppkopplingar. Mot dem stod regeringsdelegationerna, anförda av Frankrike, som försökte tömma texten på allt innehåll. Det som stod på spel var de antipiratlagar som vissa medlemsstater redan antagit eller var på väg att anta, däribland den ökända Hadopi-lagen."
Le Point (5/11-09)
Corinne Lepage, parlamentsledamot och medlem av ITRE, vittnar - bland annat via twitter - om mycket hårda förhandlingar och om den näst intill omöjliga uppgift som fallit på Catherine Trautmann, att jämka samman två oförenliga ståndpunkter. Trautmann har också fått igenom skrivningar som i möjligaste mån garanterar rättssäkerheten för internauts - men utan att någonsin kunna nämna ordet "domstol".
Lepage har även tidigare vittnat om den hårda press med vilken Frankrike, och Sarkozy personligen, genomdrivit sin vilja i Rådet och fått det att motsätta sig Europaparlamentet - som trots allt står under ett visst demokratiskt inflytande. Sarkozy har med alla medel velat undvika ännu ett förödmjukande bakslag för sin hadopi-lagstiftning även om detta inneburit att köra över parlamentet och blockera förhandlingar i månader. Man kan förundras över detta utslag av monomani.(*)
Europeiska unionens råd är i själva verket den perfekta arenan för politiker av Sarkozys typ. Församlingen är inte demokratiskt vald och politiska påtryckningar och personliga relationer kan få stort och ohejdat genomslag. Och, det är så Sarkozy jobbar.
(*)Monomani, Ur Nordisk familjebok (1913):
Monomani (af grek. mo’nos, enstaka, och mani’a, se
M a n i) 1. Vurm, fristående egenhet m. m. hos en i
öfrigt själsligt frisk människa. - 2. Psykiatr. Denna
term och motsvarande begrepp infördes i psykiatrien
af Esquirol (se d. o.). Med begreppet monomani
1. partiell sinnessjukdom förband man efter denne
den uppfattning om själslifvet, att detta kunde
bibehålla hälsa och i öfriga afseenden fungera
normalt, äfven om det i vissa delar eller inom vissa
områden af föreställningar, känslor m. m. vore
rubbadt.
Le Point (5/11-09)
Corinne Lepage, parlamentsledamot och medlem av ITRE, vittnar - bland annat via twitter - om mycket hårda förhandlingar och om den näst intill omöjliga uppgift som fallit på Catherine Trautmann, att jämka samman två oförenliga ståndpunkter. Trautmann har också fått igenom skrivningar som i möjligaste mån garanterar rättssäkerheten för internauts - men utan att någonsin kunna nämna ordet "domstol".
Lepage har även tidigare vittnat om den hårda press med vilken Frankrike, och Sarkozy personligen, genomdrivit sin vilja i Rådet och fått det att motsätta sig Europaparlamentet - som trots allt står under ett visst demokratiskt inflytande. Sarkozy har med alla medel velat undvika ännu ett förödmjukande bakslag för sin hadopi-lagstiftning även om detta inneburit att köra över parlamentet och blockera förhandlingar i månader. Man kan förundras över detta utslag av monomani.(*)
Europeiska unionens råd är i själva verket den perfekta arenan för politiker av Sarkozys typ. Församlingen är inte demokratiskt vald och politiska påtryckningar och personliga relationer kan få stort och ohejdat genomslag. Och, det är så Sarkozy jobbar.
(*)Monomani, Ur Nordisk familjebok (1913):
Monomani (af grek. mo’nos, enstaka, och mani’a, se
M a n i) 1. Vurm, fristående egenhet m. m. hos en i
öfrigt själsligt frisk människa. - 2. Psykiatr. Denna
term och motsvarande begrepp infördes i psykiatrien
af Esquirol (se d. o.). Med begreppet monomani
1. partiell sinnessjukdom förband man efter denne
den uppfattning om själslifvet, att detta kunde
bibehålla hälsa och i öfriga afseenden fungera
normalt, äfven om det i vissa delar eller inom vissa
områden af föreställningar, känslor m. m. vore
rubbadt.
torsdag 5 november 2009
Låt tolkningarna börja!
Den omstridda paragrafen 138 inkluderades igår i Telekompaketet, men i form av en kompromiss. Den nya skrivningen fastslår inte att endast en juridisk instans kan besluta om avstängning från internet vid förmodat upphovsrättsbrott. Däremot anger den villkoren för proceduren; vilket i stort sett innebär samma krav som vid ett domstolsförfarande - men utan att detta skrivs ut.
I Hadopi 2 ingår dock kravet på en juridisk process - efter den franska författningsdomstolens ingripande - men utan närmare precision, vilket har givit regeringen möjlighet att möta kravet från författningsdomstolen med ordonnance pénale, en summarisk fem-minutersprocedur utan möjlighet till försvar.
Men kombinationen är nu oförenlig med Hadopi 2 som regeringen tänkt sig den; åtminstone enligt ITRE-rapportören och ledamoten av Europaparlamentet, Catherine Trautmann. Bryssel har inte stoppat Hadopi 2, enligt denna tolkning, men väl vingklippt den.
Det som 138an återintroducerar är nämligen oskuldspresumtionen (en självklar utgångspunkt för rättsväsendet efter medeltiden), samt rätten för den anklagade att få en opartisk prövning och rimlig tid till sitt förfogande. Ordonnance pénale blir därmed otillräcklig och då faller också det summariska, industriella förfarandet man ville uppnå - och lagen riskerar att bli en ohållbar belastning på rättsväsendet.
Men kompromissen har lämnat utrymme för fullständigt oförutsägbara tolkningar.
Kontinuerlig rapportering och analys hos HAX och Christian Engström. Kritisk analys hos DOOM4 och La Quadrature du Net (eng.).
I Hadopi 2 ingår dock kravet på en juridisk process - efter den franska författningsdomstolens ingripande - men utan närmare precision, vilket har givit regeringen möjlighet att möta kravet från författningsdomstolen med ordonnance pénale, en summarisk fem-minutersprocedur utan möjlighet till försvar.
Men kombinationen är nu oförenlig med Hadopi 2 som regeringen tänkt sig den; åtminstone enligt ITRE-rapportören och ledamoten av Europaparlamentet, Catherine Trautmann. Bryssel har inte stoppat Hadopi 2, enligt denna tolkning, men väl vingklippt den.
Det som 138an återintroducerar är nämligen oskuldspresumtionen (en självklar utgångspunkt för rättsväsendet efter medeltiden), samt rätten för den anklagade att få en opartisk prövning och rimlig tid till sitt förfogande. Ordonnance pénale blir därmed otillräcklig och då faller också det summariska, industriella förfarandet man ville uppnå - och lagen riskerar att bli en ohållbar belastning på rättsväsendet.
Men kompromissen har lämnat utrymme för fullständigt oförutsägbara tolkningar.
Kontinuerlig rapportering och analys hos HAX och Christian Engström. Kritisk analys hos DOOM4 och La Quadrature du Net (eng.).
Sunt brittiskt förnuft
Den brittiska statliga myndigheten med ansvar för copyright, Intellectual Property Office, har publicerat en djupt förnuftig rapport om upphovsrättens framtid och regeringens kommande strategier:
© The Way Ahead : A Strategy for Copyright In The Digital Age (pdf)
Rapporten innehåller en klar och överblickbar genomgång av upphovsrättens historia, dess nuvarande utformning, samt kritiska och opartiska observationer av dess konsekvenser idag. Intellectual Property Office ger uttryck för en uppmuntrande klarsyn, framför allt vad gäller upphovsrättens legitimitet i allmänhetens ögon och nödvändigheten att reformera lagstiftningen för att den överhuvudtaget skall uppnå acceptans.
Rapporten slår fast: "Technology means the capability to create, use and distribute copyright works is now in the hands of the individual." (sid 22)
Man konstaterar även: "The copyright system suffers from a marked lack of public legitimacy. (...) The system is often unable to accommodate certain uses of copyright works that a large proportion of the population regards as legitimate fair and reasonable. (...) Our consultation has revealed that the public legitimacy of copyright has also been impacted by difficulties identified in the relationship between authors and rights holders, for instance those who do not receive a fair reward from those who exploit their works. (...) These difficulties have a very real impact on perceptions of the copyright system. The copyright system must be seen as fair to authors and users if it is to command greater public respect. This perception of unfairness to authors has wider currency. There is a persistent belief among consumers (as well as among some authors) that authors get relatively little from deals with major rights holders. This seems to reinforce attitudes that copyright infringement is a victimless crime ‘because the author won’t see a difference’." (sid 28-29)
I avsnittet om copyright enforcement (sid 47) klargör man den brittiska regeringens vilja att värna copyrightsystemet, men betonar att detta då även måste vara värt respekt. De ökande kraven på ingripanden väljer man att se som ett tecken på föråldrade affärsmodeller och problem med systemet i sig. Man säger även följande om underhållningsindustrins attitydproblem:
"The Government observes that the muscular language of enforcement emphasising theft is unhelpful and problematic. It would be useful for everyone to recognise that a loyal customer base is alienated when the distinction between criminal liability and civil infringement is not made clear. The ‘cooperation not criminalisation’ approach of the Featured Artists Coalition is encouraging."
Uppmuntrande, som sagt, även om rapporten definitivt inte är att betrakta som ett piratmanifest
© The Way Ahead : A Strategy for Copyright In The Digital Age (pdf)
Rapporten innehåller en klar och överblickbar genomgång av upphovsrättens historia, dess nuvarande utformning, samt kritiska och opartiska observationer av dess konsekvenser idag. Intellectual Property Office ger uttryck för en uppmuntrande klarsyn, framför allt vad gäller upphovsrättens legitimitet i allmänhetens ögon och nödvändigheten att reformera lagstiftningen för att den överhuvudtaget skall uppnå acceptans.
Rapporten slår fast: "Technology means the capability to create, use and distribute copyright works is now in the hands of the individual." (sid 22)
Man konstaterar även: "The copyright system suffers from a marked lack of public legitimacy. (...) The system is often unable to accommodate certain uses of copyright works that a large proportion of the population regards as legitimate fair and reasonable. (...) Our consultation has revealed that the public legitimacy of copyright has also been impacted by difficulties identified in the relationship between authors and rights holders, for instance those who do not receive a fair reward from those who exploit their works. (...) These difficulties have a very real impact on perceptions of the copyright system. The copyright system must be seen as fair to authors and users if it is to command greater public respect. This perception of unfairness to authors has wider currency. There is a persistent belief among consumers (as well as among some authors) that authors get relatively little from deals with major rights holders. This seems to reinforce attitudes that copyright infringement is a victimless crime ‘because the author won’t see a difference’." (sid 28-29)
I avsnittet om copyright enforcement (sid 47) klargör man den brittiska regeringens vilja att värna copyrightsystemet, men betonar att detta då även måste vara värt respekt. De ökande kraven på ingripanden väljer man att se som ett tecken på föråldrade affärsmodeller och problem med systemet i sig. Man säger även följande om underhållningsindustrins attitydproblem:
"The Government observes that the muscular language of enforcement emphasising theft is unhelpful and problematic. It would be useful for everyone to recognise that a loyal customer base is alienated when the distinction between criminal liability and civil infringement is not made clear. The ‘cooperation not criminalisation’ approach of the Featured Artists Coalition is encouraging."
Uppmuntrande, som sagt, även om rapporten definitivt inte är att betrakta som ett piratmanifest
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
