Den nitiska franska censuren

Uppdatering: Kulturminister Mitterrand har nu ingripit och beordrat konstskolan att hänga upp de två banderollerna på fasaden igen.


Fasaden på Konstskolan l'Ecole des Beaux Arts i Paris pryddes under några timmar igår av två svarta banderoller, var och en med två ord textade i vitt på vardera sidan: Travailler (arbeta), gagner (tjäna), plus (mer) och moins (mindre). Le Monde

För en fransman är kontexten klar. Orden minner om Sarkozy's välkända slogan under presidentvalskampanjen, "Travailler plus pour gagner plus", "Arbeta mer för att tjäna mer" - den franska arbetslinjen.
Banderollerna, däremot, kan tolkas som ett ironiskt politiskt budskap: "Arbeta mer för att tjäna mindre", vilket det också gjorde - och de togs snabbt ner.

Den kinesiske konstnären protesterar mot vad han med självklar rätt kallar statlig censur.
"Denna incident illustrerar väl det klimat av politisk rädsla som råder i Frankrike så snart något rör Sarkozy, och till vilken grad rätten att uttrycka sig fritt är inskränkt så fort ekonomiska intressen står på spel.", säger Ko Sui Lan och fortsätter: "Jag kommer från Kina. Jag kan knappt tro att detta hände mig i Frankrike. Det är en mycket brutal censur, utan diskussion."

Konstskolans direktör, Henry-Claude Cousseau, har låtit meddela att verket är "alltför explosivt" för att pryda fasaden och att personal på skolan och "personer på utbildningsdepartementet" redan tagit illa vid sig. Tidpunkten skall dessutom varit extra känslig, eftersom skolan just nu diskuterar sin finansiering.
Man bedömer således att konstnären använt sig av ett statligt etablissemang för att få ut ett politiskt budskap, vilket inte är förenligt med skolans uppdrag. Banderollerna får däremot ställas ut inne i byggnaden.

Detta väcker många frågor. En fråga är hur ett verktyg som omedelbar blockering av internetsajter på order av inrikesministeriet - ett verktyg som tillgängliggjordes av Nationalförsamlingen igår - skall kunna hanteras i detta politiska klimat utan att det missbrukas.

Eftersom kampen mot barnpornografi används som alibi så kunde medborgarrättsligt motiverade invändningar under debatten bemötas med indignerad avsky och indirekta anklagelser - vilket drabbade t ex Patrick Bloche (Parti Socialiste) som gjorde misstaget att hänvisa till Författningsdomstolen och behovet av juridisk kontroll. "Jag är chockad över att man åberopar Författningsdomstolen när det gäller barnpornografiska sajter!" rasade UMPs Chantal Brunel.

Men det är givetvis mer än barnpornografi som kan få Sarkozy personligen eller personer på valfritt departement att ta illa vid sig.