söndag 14 februari 2010

Burqa, helighet och anorexia II

Sociologen Dounia Bouzar, medförfattare till La Republique ou La Burqa (Republiken eller burqan) påtalar att de burqabärande kvinnorna är unga; hälften är under 30. Hon konstaterar vidare att: "Certaines se laissent séduire par la culture clanique : les salafistes se présentent comme un groupe purifié, supérieur au reste du monde. Cela leur confère une sorte de toute-puissance : derrière leur drap noir, elles sont les Jeanne d’Arc d’aujourd’hui."

"Vissa förförs av klankulturen: salafisterna framställer sig som rena, överlägsna resten av världen. Detta ger dem en känsla av allsmäktighet: bakom sina svarta skynken kan de vara en modern Jeanne D'Arc."


Unga kvinnor som söker helighet, renhet, en högre verklighet bortom den begränsande och prosiaska vardagen. Kvinnor som återtar makten över sina kroppar, här; genom att beröva världen åsynen av dem. Maktåtertagandet, den berusande känslan av styrka, känslan av att överskrida sina villkor, bli ande istället för kvinnokropp. De här kvinnorna är mina systrar. Jag känner dem. Men inte som anhängare av salafismen, utan som före detta anorektiker.

För en ung kvinna som växer upp i ett av dessa "eftersatta" områden utanför Paris, med en social misär vi ännu inte har i Sverige och en starkt islamistisk kultur, måste anläggandet av burqa innebära en lättnad. Framför allt: en ny respekt. Den respekt som även i den mest manschauvinistiska omgivning visas den heligt upphöjda aspekten av kvinnligheten, i vår kultur Madonnan, och som symboliseras av den nunnelika utstyrseln: "Jag är ren."
Detta måste även innebära en känsla av att vara mer, större, än vad den torftiga och begränsande omgivningen tillåter: "Jag är helig, stark och självdiciplinerad." Burqan sätter gränser för omgivningen: "Hit men inte längre. Jag är inte tillgänglig. Jag undviker omgivningens besmittelse."
Psykologin hos en anorektiktisk kvinna är närmast identisk, liksom den inledande bekräftelsen och respekten, eftersom en mager kropp har hög status i vår kultur. Men anorexia representerar så mycket mer än anpassning till rådande ideal.

I en omfattande artikel om anorexia, publicerad i Läkartidningen (pdf) redogör professorn i psykiatri Tore Hällström, för de olika förklaringsmodeller som avlöst varandra under 1500 år. Under medeltiden ansågs svältande kvinnor heliga och svälten som ett uttryck för andens seger över materien. Historien är full av självsvältande helgon.
Man kan således få intrycket av att det är i grunden samma basala behov av kvinnligt maktåtertagande och gränsöverskridande som helt enkelt uttrycks genom de olika sociokulturella fenomen som står till buds.