Burqa, helighet och anorexia I

Jean-François Copé är inte bara en nitisk, sarkozytrogen politiker och bottenlöst enfaldig - han vill även bli president.
Copé vill därför stiga ur sina ambitiösa partikamraters skugga och söker systematiskt uppmärksamhet genom att ta sig an debattämnen med stor demagogisk potetial och göra kategoriska uttalanden om dem i medierna.

Nu har Copé bestämt sig för att driva burqafrågan och personligen se till att Frankrike i lag förbjuder detta klädesplagg. Han stödjer sig därvid på sin president, som inför ledamöterna av Nationalförsamlingen och senatorerna, den 22 juni 2009 i Versailles, deklarerade att "La burqa ne sera pas la bienvenue sur le territoire de la République française.", "Burqan kommer inte att vara välkommen på den franska republikens territorium"

Tack vare detta så har det ytterst marginella fenomenet burqabärande blivit en fråga av stor symbolisk betydelse och ett stort politiskt diskussionsämne. Copé anför givetvis "kvinnans värdighet" som skäl, men undrar också hur man kan tro det vara tillåtet att gå omkring "fullständigt maskerad, nu när vi håller på att utveckla möjligheterna till kameraövervakning?".

Burqan ses av dessa politiker som det yttersta uttrycket för ett kvinnoförtryck främmande för våra västerländska samhällen.

Men vilka är det som bär burqa och av vilket skäl? Enligt experten på islam Bernard Godard, sociolog, tidigare polis, regeringsrådgivare och författare till boken Les Musulmans en France, så bär en övervägande majoritet av kvinnorna detta plagg frivilligt. De är, enligt Godard, till största delen franska medborgare, många av dem konvertiter, som anammat salafismen, en sträng och "ursprunglig" tolkning av islam. Riktningens fundamentalism, påpekar Godard, drar till sig unga, däribland kvinnor, som söker Det Absoluta och som tillbringar sin tid med att nagelfara de heliga skrifterna och praktisera stränga regler.

Godards beskrivning av dessa kvinnor slår an en sträng. En känsla av igenkännande.