La Ligue ODEBI, som utmärkt sig för sitt militanta - och militäriska - motstånd mot alla åtgärder som hotar friheten på Nätet, läste upp ett uttalande under releasefesten för La Bataille Hadopi. Budskapet var klart: Allt har sin tid, och tiden för politiska lösningar är över.
"La Ligue" anser att kampen nu står om yttrandefriheten och att parlamentariska metoder, eftersom de visat sig verkningslösa, är föråldrade och överspelade. Motståndet måste gå över i en ny fas; av kryptering, hacking och civilt motstånd - förslagsvis genom att delta i den "digitala arméns" aktioner. De fastslår även: "Les partis politiques d'opposition doivent avoir conscience de la nécessité absolue d'inclure sans aucune ambigüité dans leur programme la suppression pure et simple des textes liberticides promulgués depuis des années, pour que demain, peut-être, nous retrouvions nos libertés."
"De politiska oppositionspartierna måste inse nödvändigheten av att inkludera ett otvetydigt upprivande av de frihetsmördande lagtexter som stadfästs de senaste åren, så att vi i framtiden, kanske, kan återfinna vår frihet".
Och de avslutar:
"La liberté d'expression est la mère de toutes les libertés : tout combat s'appuie sur elle. Quand elle disparaît, le combat ne peut plus passer que par les armes."
"Yttrandefriheten är alla friheters moder: all kamp grundar sig på den. När den försvinner återstår bara kamp med vapen."
Dueling morons
En dag sedan
Armée Numérique minsann. Primtalen reser sig. :)
SvaraRaderaOroande tecken: jag kan inte längre säga att jag inte känner sympati för ett mer militant förhållningssätt. Motstånd eller resignation är helt enkelt det val man står inför den dag det postdemokratiska samhället är ett faktum. Men vi är inte riktigt där än.
Fast frågan är om vi kommer att märka när vi passerar gränsen. Råkade nyligen läsa det här, och blev så sorgsen.
Ouch!! - Det var ett smärtsamt inlägg. Men det beskriver precis vad som sker när samhällskontraktet bryts sönder. När man inte längre känner lojalitet med staten och samhällsprojektet. Kusligt träffande. Ingen terrororganisation kan _någonsin_ åstadkomma den här typen av skada, det kan endast arroganta, maktfullkomliga regimer.
SvaraRaderaDet var inget positivt inlägg det där (länken till onsdag). Men man kan väl inte annat än känna att det är väldigt träffande.
SvaraRaderaPersonligen så tror jag nog gränsen var passerad vid slutet av 2001 eller så. Redan då kunde man läsa om nya lagar, propositioner och förändringar som var på intåg eller som man önskade införa för att möta det nya "terroristhotet". Det har sedan burit av utåt och nedför i en rasande takt, både på nationell och internationell front. Allt förklätt i fina ord och nyspråk som exempelvis ”Europeiska kommissionens generaldirektorat för rättvisa, frihet och säkerhet ”. Det må låta bra på beskrivningen men i själva verket blir allt bara mer och mer repressivt.
Som om det inte vore nog så tror jag nu (tyvärr) att grupper som La Ligue ODEBI och andra frihetsförespråkare kommer att bli klassade som de nya "terroristerna". På så vis kommer hela den här karusellen av politisk idioti ha gått full cirkel och vips så kommer alla lagar vara berättigade då man äntligen har hittat det nya terrorhotet... nämligen medborgarna själva som vill behålla sina friheter och rättigheter genom kämpa för dessa genom civil olydnad, politik eller dylikt.
Ursäkta om jag målar fan på väggen, men jag tror nog inte att jag är ensam om tanken att vi som vurmar för frihet och rättvisa en dag kommer att bli utmålade som hotet mot detsamma.
Jo, även "La Ligue" tar upp 2001 om en avgörande vändpunkt: efter det kunde inga politiska protester stoppa den framrullande övervaknings- och säkerhetsstaten, varken genom rationella argument, fakta eller hänvisningar till medborgerliga rättigheter. Vilket leder till att solidariteten med den repressiva staten minskar dramatiskt bland välanpassade, hederliga, välutbildade människor. Om detta var det långsiktiga syftet med terrorattacken - att få de västerländska samhällena att förtära sig själva inifrån - så ser det ut att nå framgång. Ingen stabil demokrati kan hotas till sitt väsen av sprängdåd. Däremot kan detta samhälles reaktion på sprängdåden ödelägga demokratins grundläggande värden, så att den i praktiken avskaffar sig själv.
SvaraRadera