Pianokalejdoskopet

Farfars piano var, förutom ett monument över en svunnen och mytomspunnen tid, även stort, svart och blankt. Därmed ägde det förmågan att, förutom musik, skapa en fantastisk optisk illusion.
Om man fällde upp det lock som täcker tangenterna och lät det luta mot pianots framsida så skapades en triangel, med en speglande insida av svart trä. Ställde man sig så på ena sidan av pianot och kikade genom den långa trekantiga tunneln, såg man igenom ett kalejdoskop. Effekten blev denna.

Allt som hölls upp framför den ena öppningen mångfaldigades i fantastiska mönster för den som kikade i pianokalejdoskopets andra ände. Ett vardagligt föremål blev oigenkännligt när det plötsligt gav upphov till rika mönster som förändrades vid varje rörelse; bröts upp och sattes samman i nya kombinationer, krympte, växte, böljade - speglades i oändlighet i triangel efter triangel.

Ett blankt, svart piano ger inte främst upphov till musik, utan till psykedeliska visioner.