Farfars piano var, förutom ett monument över en svunnen och mytomspunnen tid, även stort, svart och blankt. Därmed ägde det förmågan att, förutom musik, skapa en fantastisk optisk illusion.
Om man fällde upp det lock som täcker tangenterna och lät det luta mot pianots framsida så skapades en triangel, med en speglande insida av svart trä. Ställde man sig så på ena sidan av pianot och kikade genom den långa trekantiga tunneln, såg man igenom ett kalejdoskop. Effekten blev denna.
Allt som hölls upp framför den ena öppningen mångfaldigades i fantastiska mönster för den som kikade i pianokalejdoskopets andra ände. Ett vardagligt föremål blev oigenkännligt när det plötsligt gav upphov till rika mönster som förändrades vid varje rörelse; bröts upp och sattes samman i nya kombinationer, krympte, växte, böljade - speglades i oändlighet i triangel efter triangel.
Ett blankt, svart piano ger inte främst upphov till musik, utan till psykedeliska visioner.
Dueling morons
En dag sedan
Jag hängde inte riktigt med. Hade tangenterna nåt med saken att göra?
SvaraRaderaVar föremålet på andra sidan tvunget av att vara nära pianot för att den kalejdoskopiska effekten skulle infinna sig?
Förlåt om jag är trög, men tyckte det va intressant, fast förstod inte riktigt hur jag ska göra om jag träffar på ett dylikt piano.
Synd att det inte går att rita på bloggen, gissar jag...
:) Nej tangenterna hade ingenting att göra med det hela! Bara det uppfällda locket! Och så står man på sidan om pianot och kikar genom den triangelformade tunneln, vars ena sida består av det uppfällda locket...
SvaraRaderaVill man ha färger får man backa litet annars blir det för mörkt i tunneln...mönster kan man få även på nära håll... Favvo-barndomslek det här!!
Ursäkta
SvaraRaderajag förstod bättre när jag gick och lade mig den dagen, och tänkte på vad som 'sagts'. Bara med viss undran om perspektiven. Men det förklarade du ju nu. Jag va nog rätt trött och borta i tankar.
Men ser fram emot att träffa på' sånt piano själv och skita i vad de övriga gästerna tycker när jag står böjd och tittar genom ett pianokalejdoskåp.