Den virtuella katedralen

Imorgon anländer representanter för YouTube, Wikipedia och Facebook till Vatikanen för att delta i ett biskopsmöte, som samlar 80 katolska biskopar från CCEE:s (Concilium Conferentiarum Episcoporum Europae) arbetsgrupp för sociala medier och kommunikation. Ämne: Internetkulturen och kyrkan.

Enligt beslut av Påven och under ledning av den franske biskopen Monseigneur Jean-Michel di Falco Léandri skall kyrkans män, mellan den 12 och 15 november, utbilda sig i och diskutera den nya värld som Nätet öppnar. För detta har man insett: Internet är en ny värld, en för kyrkan okänd kontinent, vars språk man inte talar och vars innevånare uppvisar märkliga seder och bruk. Men dessa innevånare är också delaktiga i en ny kultur som förändrar världen - därmed även kyrkans värld. Behovet av att förstå denna process är stor.

Vatikanens påvliga råd har redan konstaterat att Internet är att betrakta som en "gåva från Gud", och Vatikanen har i sina resonemang framstått som den mest nätpositiva staten i Europa (sic!). Däremot har man inte förstått att bruka dess potential, utan snarare utsatts för den - efter ett par uppmärksammade incidenter, som tycks ha öppnat Benedictus XIV's ögon för Internet som informationskälla. En informationskälla Påven nu ämnar ägna större uppmärksamhet.

Men det räcker inte att se Nätet som ett virtuellt bibliotek, fastslår den förnuftige Mgr. Jean-Michel di Falco Léandri: Nätet måste också ses som ett mäktigt verktyg för opinionsbildning; ett offentligt torg och en ny arena för kyrkan.

Dock, en oroande programpunkt:
"One of the crimes most committed by web users is violation of copyright. For the Church, too, this has consequences. Experts in the field of European copyright legislation and data protection will address the assembly about the current legislation in Europe and the legal tools available."

Följaktligen kommer även experter på copyright, vilket brukar vara en omskrivning för upphovsrättslobbyister, att invadera Vatikanen för kanske första gången på 2000 år - och sprida sina irrläror bland de i tanken ännu oanfäktade.

Vade retro!

11 november

Idag är det helgdag i Frankrike, till åminnelse av slutet på La Grande Guerre, (Det Stora Kriget) 1914-1918 - en dag som i år för första gången firas utan någon av de soldater som var med i skyttegravarna. Förra året dog den siste av de franska veteranerna, "de håriga" (les poilus); Lazare Ponticelli, vid en ålder av 110 år.

I dag träffas Sarkozy och Angela Merkel för en fransk-tysk ceremoni vid Triumfbågen i Paris.

Den franska högern prioriterar

Visa mig dina budgetprioriteringar och jag skall säga dig vem du är.

Ledamöter från Sarkozys högerparti UMP har inför Nationalförsamlingen framlagt en mängd propositioner som syftar till att kraftigt dra ner på anslagen till ett flertal oberoende myndigheter. "Det gäller att vädja till dessa administrativa myndigheters måttfullhet nu då landet genomgår verkliga svårigheter", förklarar Jean-Luc Warsmann (UMP), ordförande i lagutskottet.

Bland de oberoende myndigheter som får se sin budget beskäras märks Le Conseil supérieur de l'audiovisuel (CSA, som övervakar de audiovisuella mediernas frihet), La Haute Autorité de lutte contre les discriminations (HALDE, som arbetar mot diskriminering), la Commission nationale de l'informatique et des libertés (CNIL, som övervakar och skyddar individens rättigheter i den digitala eran) samt små myndigheter som le Comité consultatif national d'éthique (CCNE, en etisk kommitté), la Commission nationale consultative des droits de l'homme (CNCDH, som arbetar med mänskliga rättigheter), la Commission nationale de déontologie de la sécurité (CNDS, som övervakar polisens yrkesheder) och la Commission nationale de contrôle des interceptions de sécurité (CNCIS, som övervakar den lagliga avlyssningen).

Le Monde skriver i en skarpt formulerad ledare, att dessa myndigheters budget givetvis bör vara rigoröst kontrollerad och även kunna inskränkas i besparingstider - men, tillägger man, "...on ne peut s'empêcher d'éprouver un malaise face au débat parlementaire actuel, tant il apparaît évident que certains cherchent moins à économiser les deniers publics qu'à restreindre l'activité de ces autorités."

"...man kan inte låta bli att känna ett obehag inför den pågående debatten i parlamentet, då det framstår som så uppenbart att vissa är mer angelägna om att begränsa dessa myndigheters aktiviteter snarare än att spara in offentliga medel."

Man framhåller att det är väl känt att Sarkozy - och ibland även författningsdomstolen - har ett ont öga till dessa myndigheter som fattar beslut, i bästa fall grundade på expertis, oberoende av den den politiska makten. I ett försök att råda bot på denna inskränkning i exekutiv makt utnämnde Sarkozy t ex nyligen sig själv till högste chef över den statliga televisionen - vilket i praktiken var en skymf mot CSA. Nu får de dessutom se sin budget minska med 2,5 miljoner euro.

Men finns där någon vinnare bland dessa myndigheter? Ja, absolut: HADOPI, "Högsta Myndigheten för spridandet av verk och beskyddandet av rättigheter på Internet" som tilldelas 5,3 miljoner euro - närmare dubbelt så mycket som summan av dessa besparingar - för att möta en av de svåraste utmaningar mänskligheten står inför just nu: illegal fildelning av upphovsrättsskyddat material.

Yttrandefrihetsfail

Det mest prestigefyllda franska litteraturpriset, Prix Goncourt, har nyligen tilldelats den fransk-senegalesiska författaren Marie NDiaye, för romanen Trois femmes puissantes.

Nu har dock Eric Raoult (UMP), borgmästare i Le Raincy, valt att under pågående debatt om den nationella identiteten vända sig till kulturministern för att protestera mot NDiaye och be ministern påminna henne om hennes "plikt att visa återhållsamhet" med hänsyn till "den nationella sammanhållningen och bilden av vårt land".

Elaka Bibliobs tillåter sig betvivla att borgmästaren läst författarens prisade bok, men anser det nu klarlagt att denne åtminstone läser "Inrockuptibles". Raoult syftar nämligen på en intervju, publicerad i magasinet den 30 augusti, där NDiaye - då hon tillfrågas om hon trivs i Sarkozys Frankrike - tar bladet från munnen:

"Je trouve cette France-là monstrueuse. Le fait que nous (avec son compagnon, l’écrivain Jean-Yves Cendrey, et leurs trois enfants – ndlr) ayons choisi de vivre à Berlin depuis deux ans est loin d’être étranger à ça. Nous sommes partis juste après les élections, en grande partie à cause de Sarkozy, même si j’ai bien conscience que dire ça peut paraître snob. Je trouve détestable cette atmosphère de flicage, de vulgarité… Besson, Hortefeux, tous ces gens-là, je les trouve monstrueux. Je me souviens d’une phrase de Marguerite Duras, qui est au fond un peu bête, mais que j’aime même si je ne la reprendrais pas à mon compte, elle avait dit : 'la droite, c’est la mort.' Pour moi, ces gens-là, ils représentent une forme de mort, d’abêtissement de la réflexion, un refus d’une différence possible. Et même si Angela Merkel est une femme de droite, elle n’a rien à voir avec la droite de Sarkozy : elle a une morale que la droite française n’a plus."

"Jag finner detta Frankrike monstruöst. Det faktum att vi [sambon, författaren Jean-Yves Cendrey och deras tre barn] valt att bo i Berlin sedan två år beror till stor del på det. Vi gav oss iväg precis efter valet, huvudsakligen på grund av Sarkozy, även om jag inser att det kan verka snobbigt. Jag finner denna atmosfär av snutmentalitet och vulgäritet avskyvärd... Besson, Hortefeux, alla de där människorna, jag finner dem monstruösa. Jag minns en fras av Marguerite Duras, som egentligen är litet fånig, men som jag tycker om även om jag inte gör den till min, hon sade: 'Högern är döden'. För mig representerar de där människorna en sorts död, en tankens fäaktighet, en vägran att tänka sig en möjlig förändring. Även om Angela Merkel är en högerkvinna har hon ingenting gemensamt med Sarkozys höger: Hon har en moral som den franska högern inte längre har."

Eric Raoult skriver till kulturministern: Marie NDiayes uttalanden är "oacceptabla"; de är "sällsynt våldsamma och respektlösa, för att inte säga förolämpande, mot republikens ministrar och än mer mot statschefen."

Och han fortsätter, på ett sätt som börjar bli utmärkande för den franska högern: "Jag anser att yttrandefriheten inte får bli till en rättighet att förolämpa eller göra upp personliga räkningar. En person som försvarar den franska litteraturens färger måste visa tillbörlig respekt för våra institutioner, och dessutom visa respekt mot den roll och den symbol som hon representerar. Därför anser jag det nödvändigt att påminna dessa pristagare om den nödvändiga plikten att visa återhållsamhet (...)."

"Måste vi nu upplösa Académie Goncourt?" ironiserar Bibliobs; "Eller återkalla Marie NDiayes franska medborgarskap?".

Eric Raoult vill tysta Marie NDiaye, sammanfattar L'Express.

Spanien - och marknadsdarwinism

Spaniens kulturminister Angeles González-Sinde klargjorde i fredags i spansk tv att hadopi-liknande "thee-strikes"-lagar inte är påtänkta i Spanien, och att regeringen inte ämnar införa straff för internetanvändare. Däremot, meddelade González-Sinde, önskar man angripa de som tillgängliggör materialet på Nätet och profiterar kommersiellt på detta i stor skala. Piratverksamhet är "en komplex fråga" enligt kulturministern, och den kommer med säkerhet att aktualiseras då Spanien tar över ordförandeskapet i EU efter Sverige.

Spanien, som utmärker sig bredvid sina internetstrypande grannländer i unionen, är dock redan ökänt hos den amerikanska upphovsrättsindustrin. Spanska domstolar har i uppmärksammade domslut som om och om igen fastslagit att fildelning med hjälp av p2p är laglig. Det står därmed klart att det spanska rättsväsendet - som till skillnad från det svenska har integritet - inte har lust att låta sig översvämmas av denna typ av fall eller agera verktyg åt den amerikanska eller inhemska upphovsrättsindustrin. Miguel Canalejo, ordföranden för organisationen Redtel, en sammanslutning av internetleverantörer, upprepar återigen det till leda återupprepade; att problemet är föråldrade affärsmodeller och att fildelning varken bör "bestraffas eller demoniseras".

Egentligen är det mycket intressant att bevittna hur kapitalistiska företag - som med näbbar och klor skulle försvara det kapitalistiska systemet - regredierar till att förorda en statskramande socialism av värsta sort då de själva upplever sig hotade. Man begär att få verka på en kapitalistisk marknad men vill omedelbart upphäva dess spelregler om verkligheten inte stämmer överens med den egna kalkylen. Man kräver regeringens beskydd mot utvecklingen, man vill vara kapitalist, men bara då det går bra, annars är marknaden dum och alla som tjänar pengar på nya sätt eller inte berikar de gamla företagen är dumma och borde förbjudas. Man har mage att vilja äta kakan och ha den kvar - och politiker har mage att anse detta vara rimligt.

Ett kapitalistiskt samhälle bör med kraft värna sina fåtaliga, verkligt sunda mekanismer. En sådan är att låta ett företag, som inte kan uppfylla kriterium 1A på en kapitalistisk marknad - sälja sina produkter, överleva av egen kraft - gå under. Detta gäller företag inom underhållningsindustrin såväl som bilindustrin, banker och finansinstitut - i synnerhet dessa. Staten bör i dessa fall vara skoningslös. Staten bör till och med, i dessa fall, statuera exempel.

Det var bättre förr

Utdrag ur Nationalförsamlingens protokoll, måndagen den 11 juli 1791:

"Dekret angående den okränkbara brevhemligheten
(...)
Nationalförsamlingen, efter att ha hört sin kommitté, som anser att de försiktighetsåtgärder som beordrats med anledning av Statens säkerhet, genom dekretet av den 21 juni, har överdrivits på flera sätt; att administrativa organ och municipaliteter genom överdriven nit trott det vara tillåtet att underkasta enskilda personers korrespondens sin kontroll och övervakning (...) vilket utgör ett missbruk lika stort som det är angeläget att det upphör; att illegala metoder, som endast kan tolereras i samband med allmän och omedelbar fara, inte längre kan användas (...)."

Nationalförsamlingen gjordes redan för 200 år sedan uppmärksam på den skada som åsamkades affärsförbindelser och andra mellanmänskliga förehavanden genom diverse administrationers överdrivet nitiska övervakning i namn av rikets säkerhet - även i den turbulenta tid som följde på Revolutionen. Skillnaden är att Nationalförsamlingen då lyssnade.

Lulz!

Kulturdepartementets propagandasajt jaimelesartistes.fr (jagälskarartisterna.fr) som försökte sälja in Hadopi-lagen i sin första version, har fallit i pirathänder efter att domännamnets ägare uppenbarligen glömt förnya sitt avtal eller betala sin räkning.

Adressen går nu hit, till en sajt som försett devisen "Jag älskar artisterna" med underrubriken "men jag älskar fortfarande inte skivbolagen" - och länkar vidare till sajter för kritik, satir eller mördande parodi. Sajtens nuvarande innehavare har låtit meddela nättidningen PCInpact att alla IP-nummer tillhörande kulturministeriet av symboliska skäl är bortfiltrerade, men att innehavaren meddelas om någon från ministeriet på rue Valois försöker besöka sajten. Och det försökte man - omedelbart efter att "lulzet" blev känt på Nätet.

Domännamnets nuvarande ägare förklarar: "Denna sajt är ett blygsamt svar på propagandasajten 'jaimelesartistes', beställd av "kultur"ministern och musikindustrins lobbyister, som kämpar för att få folk att svälja det farliga pillret ¨Hadopi'. jaimelesartistes.info är inte knutet till något företag, organisation eller politiskt parti.

För alla klagomål, uppmuntranden, förslag på länkar, debila jämförelser med stöld av baguetter i bagerier, skrämseltaktik eller nedstängningsförsök, var vänlig kontakta christine@jaimelesartistes.info."