Kära läsare...

...och kära vänner....

Blogginnehavaren måste nu av tvingande skäl ägna sig åt uttrycket av en viss gen i hjärnan hos möss och människor, schimpanser och makaker. Ingen tid finns därför över för franska politiker.

Bloggen kommer därför dras ner på liten, flämtande sparlåga. I alla fall tillfälligt.

Beaucoup d'amour

/Anaïs

Härliga tider, strålande tider

Höga Myndigheten HADOPI kommer att inhysas i ett 1107 kvm stort kontor i Paris' 14e arrondissement, med den årliga bashyran 487.080 euro, meddelar PCInpact. 4, Rue de Texel, kommer alltså att bli den framtida adressen för Frankrikes officiella Internetpolis, tillhörande kulturministeriet.

Det finns givetvis ingen anledning till sparsamhet: detta är antipiratverksamhetens flaggskeppsbutik och här skall man ansvara för en av den franska regeringen mest högprioriterade aktiviteter; tillika en hjärtefråga för presidenten personligen.

Möjligtvis kan man, liksom Numerama, undra varför verksamheten bedöms vara så utrymmeskrävande och med hur många agenter man egentligen tänker fylla detta vidsträckta kontorslandskap. HADOPI skall i stort sett bara skicka mail, brev och i största allmänhet spamma internauts. Möjligtvis har man redan planer på att utöka sitt intresseområde.

Den virtuella katedralen och de nya världarna

"Såsom de första generationerna kristna gjorde stora ansträngningar för att förstå den hedniska miljön i den grekiska och romerska världen" för att kunna "röra hjärtat och sinnet" hos dess innevånare - så måste nu även kyrkan, för att sprida Evangeliet, söka förstå "den nya teknologiska kulturen".
Så förklarar statssekreteraren Kardinal Tarcisio Bertone, i ett brev, den angelägna uppgift som anförtrotts deltagarna vid det katolska biskopsmötet i Vatikanen, på temat Internetkulturen och kyrkan. Påven, som uttrycker stor tillfredställelse över kyrkans ökande närvaro på Nätet, välkomnade och uppmuntrade de biskopar med ansvar för media och kommunikation, som samlats för att utforska denna nya värld.

Vatikanen fruktar för övrigt inte längre någonting när det gäller utforskandet av nya världar. Nyligen hölls en astrobiologisk konferens, som samlade ett trettiotal vetenskapsmän från hela världen - astronomer, fysiker och biologer från USA, Frankrike, Schweiz, Italien och Chile - för att diskutera möjligheterna för liv på andra planeter och betydelsen av en eventuell sådan upptäckt för den katolska kyrkan.

Den ansvarige för konferensen, Fader José Gabriel Funes, astronom och direktör för Vatikanens observatorium, tillhör Jesuiterna - traditionellt den katolska kyrkans naturvetenskapliga gren, som ser vetenskapen som en väg till förståelse av Guds verk.
Jesuitprästen konstaterar: "På samma sätt som det finns en mångfald varelser på Jorden, skulle det kunna finnas andra livsformer, även begåvade med intelligens, skapade av Gud. Detta skulle inte på något sätt motsäga vår tro, eftersom det inte finns några gränser för friheten i Guds skapelse." Skulle sådana varelser upptäckas, skulle de betraktas som "delar av skapelsen".
Inte heller Chris Impey, professor i astronomi vid universitetet i Arizona, ser någon motsättning i detta: "Både vetenskapen och religionen har som postulat att livet är en unik företeelse i ett stort och mycket ogästvänligt universum. Det finns en gemensam plattform för dialog mellan de som ägnar sig åt astrobiologi och de som försöker förstå meningen med vår existens i ett biologiskt universum."

Historiskt så har jesuiterna varit framträdande inom ett flertal vetenskapliga områden, men särskilt inom astronomi, matematik och seismologi, även om fler och fler som söker sig till denna orden nu har humanistisk bakgrund.

Organistionen Jesuits in Science samlar jesuiter verksamma inom olika vetenskapliga grenar. De föreslår nu en ökad betoning på naturvetenskap, för samtliga medlemmar av Jesuiterorden: "We propose that formation be adapted so that that all Jesuits have a basic understanding of the particular topics of Physics, including the basics of relativity, quantum mechanics, and physical cosmology; and Biology, including genetics and evolution, reproduction, neurosciences, anthropology, and mental and physical health."

Jesuiterna i Storbritannien erbjuder för övrigt tjänsten Pray as you go - dagliga böner att ladda ner till din MP3.

Det skall f-n vara kulturminister II

Kulturminister Frédéric Mitterrand fick djupt ångra sitt känslostyrda och oreserverade stöd för filmregissören Roman Polanski, som han förklarade med att det var hans plikt som minister att försvara franska konstnärer.

I Raoult/NDiaye-affären meddelar han dock att han vägrar agera domare mellan en privatperson "som säger vad hon vill och en parlamentariker som säger vad han har på hjärtat. Det angår mig som medborgare", fastslår Mitterrand, "men inte i min roll som minister."
Kulturministern har blivit mycket mer försiktig efter att han fått se sitt tidigare liv och leverne granskat och fördömt, och han tvingats försvara sig mot anklagelser för köp av sex från minderåriga, till följd av Polanski-affären - och, enligt ministerns egna spekulationer, som "hämnd" för Hadopi-lagen.

Men denna försiktighet uppskattas inte av kulturvärlden. I gårdagens Le Monde publicerades ett upprop till stöd för författaren Marie NDiaye, undertecknat av 40 författare som är djupt upprörda av kulturministerns attityd:

(...)
Nous sommes choqués que le député Raoult considère que Marie NDiaye ne respecte pas "la cohésion nationale et l'image de notre pays" alors qu'elle fait usage de sa liberté d'expression. Nous sommes choqués que la cohésion nationale tienne donc à l'absence de critique des intellectuels sur le pouvoir. Nous sommes choqués de la prudence ponce-pilatienne du ministre de la culture qui qualifie de "ridicule" et d'"anecdotique" cette polémique pour mieux s'en savonner les mains. Nous sommes choqués de son impuissance et de sa façon de reléguer cette affaire à la sphère privée et de la réduire à une controverse hystérique. Et nous tenions à ne pas nous indigner en silence, étranglés par notre devoir de réserve."

(...)
"Vi är chockade över att ledamoten Raoult anser att Marie NDiaye inte tar hänsyn till 'landets sammanhållning och bilden av vårt land' då hon använder sig av sin yttrandefrihet. Vi är chockade över att landets sammanhållning förutsätter att de intellektuella inte kritiserar makten. Vi är chockade över kulturministerns försiktiga Pontius Pilatus-attityd då han kallar denna polemik 'obetydlig' och 'löjlig' för att lättare kunna två sina händer. Vi är chockade över hans maktlöshet och hans sätt att hänvisa denna affär till den privata sfären och reducera den till en hysterisk kontrovers. Och vi tänker inte fyllas av indignation i tysthet, strypta av vår påbjudna återhållsamhet."

Frédéric Mitterrand har därmed på kort tid lyckats alienera både Frankrikes internauts och Frankrikes författare.

Det skall f-n vara kulturminister I

Man måste ändå beklaga den regerande franska högermajoritetens politiker. I vissa fall bör man känna uppriktigt medlidande med personer som, trots att de borde veta bättre, öppnar sin mun. En sådan person är Eric Raoult, borgmästaren från Paris ytterområden, som skriftligt krävde att kulturminister Mitterrand skulle tillrättavisa den fransk-senegalesiska författaren Marie NDiaye, som uppenbarligen inte gillar Sarkozy, och som säger det.

Eric Raoult, som inte insett att han förgått sig ens efter en storm av vrede från Frankrikes kulturelit - som raljerat över att borgmästaren tydligen förväxlar en Goncourt-pristagare med "Miss France"- försvarade sig i Le Monde med att jämföra NDiaye med en tennisspelare/sångare och en fotbollsspelare: "Inte ens Yannick Noah och Lilian Thuram" har framfört så stark kritik mot Frankrike!
Och vad har då dessa personer gemensamt, mer än att de är svarta?

Nu blev det plötsligt ännu värre. Paris' borgmästare Bertrand Delanoë (Parti Socialiste) går i taket: Grundade sig Raoults kritik mot NDiayes frispråkighet från början på hennes hudfärg? Han är en hårsmån från att anklaga Raoult för öppen rasism och skriver, på sin blogg: "Sentiment de dégoût. Envie de demander à une certaine droite qu’on arrête là. A l’heure où un ministre ressent le besoin urgent de lancer un débat sur l’identité nationale, un député de la même majorité suggère que certains Français seraient avisés de se taire. Peut-être parce que leur « identité » déplaît. (...) Indifférence du gouvernement… Absurde et malsain."

"En känsla av avsmak. Lust att säga en viss höger att nu får det räcka. Samtidigt som en minister ser nödvändigheten av att lansera en debatt om den nationella identiteten, säger en ledamot av samma regeringsmajoritet att vissa fransmän gör bäst i att tiga. Kanske för att deras 'identitet' inte faller i smaken. Denna idé om Frankrike är inte min (...) Regeringens likgiltighet...Absurd och osund."

Givetvis har Mitterrand ombetts att ta kraftfullt parti för den franska författaren, mot den självgode, eventuellt smygrastistiske, borgmästaren och partikamraten. Det har han dock valt att inte göra.

Kritik mot censur förbjuden

Just nu hålls ett möte, Internet Governance Forum, i Egypten med 1400 deltagare som samlats för att diskutera den internationella regleringen av Internet. Den franska statssekreteraren Nathalie Kosciusko-Morizet kommer att ta upp den viktiga frågan om hur personuppgifter skall kunna skyddas eller raderas på Internet. Och eftersom det i detta fall mest handlar om hur oförnuftiga tonåringar skall kunna skyddas från sig själva och sina handlingar, måste detta ämne anses vara okontroversiellt.

Värre är det med frågor som berör staters blockering, filtrering och övervakning, riktade mot de egna medborgarna. Detta fick OpenNet Initiative (ONI) erfara, när deras poster skandaliserade vissa av deltagarna genom att ta upp ämnen som internetcensur och nämna Kinas Great Firewall. Tydligen togs postern ner och släpptes på golvet, där den fick ligga tills en säkerhetsvakt från FN plockade upp den.

"No UN official was involved in throwing the poster on the floor", säger en talesperson från FN. Det var dock representanter från FN som beordrade att den togs ner, meddelar ONI.

"If we are not allowed to discuss topics such as internet censorship, surveillance and privacy at a forum on internet governance, then what is the point of the IGF?" säger Ron Deibert, medgrundare till OpenNet Initiative, till BBC News.

Om franska Lidl-lökar och rätten att ge barn stryk

"Man vill kapa internetuppkopplingen av PE-DA-GO-GISKA skäl men förbjuda smisk? Vilken logik! #hadopi" (sett på twitter)

Detta är givetvis inte logiskt. Högerpartiet UMP är ett klassiskt, konservativt parti. Man vill uppfostra alla med stryk, bokstavligt eller bildligt. Inte desto mindre är Edwige Antier, välkänd barnläkare och författare till böcker om graviditet, spädbarnsvård och småbarns utveckling, en av partiets ledamöter i Nationalförsamlingen.

Nu vill hon lägga fram en proposition i syfte att förbjuda kroppsbestraffning som uppfostringsmetod eftersom hon, efter 38 års praktik, kan konstatera att barn "som aldrig blivit smiskade är de bäst uppfostrade och mest hörsamma mot vuxna och deras auktoritet", att det enda man lär barn med stryk är att "en konflikt kan lösas med våld", och att "den starkare har rätt att slå den svagare".

Hon vill, kort sagt, inte längre tvingas höra att det "inte är så allvarligt, eller värre: att det är en föredömlig metod, då det är dess raka motsats".

Men förmodligen kommer inte ens denna proposition att lyftas upp på dagordningen. Detta är ett impopulärt ämne. Franska föräldrar slår sina barn och vill fortsätta göra det. Då det Europeiska Rådet genomförde en kampanj mot barnaga år 2008 protesterade familjeorganisationer i Frankrike livligt mot detta "intrång" i den privata sfären:

"Europa skall inte lägga sig i det de inte har med att göra", förargade sig talesmannen för l'Union des familles en Europe, Dominique Marcilhacy, "De franska familjerna önskar uppfostra sina barn som de vill, vare sig de använder sig av smisk eller inte (...) Varför vill man att allt skall följa 'normen'? Låt varje land ha sin kultur."

Att läsa kommentatorsfälten idag har varit en säregen upplevelse. De har svämmat över av muterade Lidl-lökar, som påpekat att lärarna minsann var respekterade förr, när barnen blev slagna med linjal! och att ungdomarna i förorterna har inte fått tillräckligt med stryk!

Den franska verklighetens folk rasar. Och generalsekreteraren för UMP, Xavier Bertrand säger: "Att Edwige Antier uttalar sig, i sin roll som barnläkare, är hennes rätt. Hon har sin uppfattning om saker och ting. Men lagar, om allt, överallt, det räcker nu...".