Fågelskrämman II

Historikern Patrick Weil är forskare vid Centre National de la Récherche Scientifique (CNRS) och har immigration som specialitet. Han är författare till boken "Qu'est-ce qu'un Français? Histoire de la nationalité française depuis la Révolution" (Vad är en fransman? Historien om den franska nationaliteten sedan Revolutionen).

I en intervju med Le Figaro berättar Weil att återkallandet av ett fransk medborgarskap alltid använts för att bestraffa exceptionella brott som förräderi mot nationen. Det är en åtgärd som främst aktualiserats och tagits i bruk vid krigstillstånd.

Ursprungligen instiftades straffet 1848 för att avskräcka från vad man just definierat som ett brott mot mänskligheten (lèse humanité): upprätthållandet av slaveriet, efter att det definitivt avskaffats samma år.

En enda regering har satt åtgärden i system: den nazivänliga Vichyregimen, ledd av marskalk Pétain. Mellan 1940 och 1944 berövades 15 000 personer sin franska nationalitet, i första hand ca 7000 judar. I resten av fallen uppgavs bland annat brottslighet som skäl.
Motivering i fallet Marc Chagall: "Israélite russe. Sans intérêt national" "Rysk israelit. Utan intresse för nationen". Motivering i fallet Joseph Ginsburg - far till en fransk ikon; skådespelaren, musikern och låtskrivaren Serge Gainsbourg - och hela hans familj, kort och gott: "Juifs", "Judar".

Under hela ockupationen arbetade flitiga tjänstemän på "Commission de Révision des Naturalisations", "Kommissionen för förnyad granskning av naturaliseringar" för att uppspåra de "som inte längre gör sig förtjänta av att tillhöra de våra". För Raphaël Alibert, Vichyregimens första justitieminister, betydde det judar. Hans slogan var: "Etre français, cela se mérite." "Att vara fransman, det är något man förtjänar."
Så sent som 22 juni 1944 efterlystes Joseph Ginsburg, "till yrket pianist", av Vichyregimens nitiska byråkrater. Då hade de Allierade redan landstigit i Normandie.

Efter 1945 behöll man möjligheten att med brottslighet som grund återkalla ett medborgarskap, men endast för brott som kunde ge mer än fem års fängelse. 1996 lades "terrorism" till skälen. 1998 avskaffades brott som anledning till återkallat medborgarskap och barn födda på fransk mark gavs automatisk rätt till det (loi Guigou).

Det är alltså lagstiftningen innan 1998 som immigrationsminister Eric Besson hänvisar till, då han betonar det okontroversiella i att beröva invandrade fransmän deras medborgarskap och förhindra att det erhålls automatiskt. President Sarkozy och hans närmaste ministrar Besson och Hortefeux går nu ut hårt och vill utvidga möjligheterna till en mängd olika brott - och en mängd olika icke-republikanska värderingar, särskilt om de är specifikt muslimska.

"Etre Français, ça se mérite. La nationalité française, ça se mérite. Tous les droits et les devoirs qui vont avec, ça se respecte"

"Att vara fransman, det är något man förtjänar. Den franska nationaliteten är något som ska förtjänas. Alla rättigheter och skyldigheter som följer med det, det skall respekteras", betonar Xavier Bertrand, generalsekreteraren för Sarkozys parti UMP.