lördag 3 oktober 2009

Franska Spel

Nästa franska parlamentariska slag om internetreglering kommer att stå i Nationalförsamlingen på onsdag, den 7 oktober. Då debatteras föreslagna åtgärder för att via internetleverantörerna blockera illegala spelsajter; franska och utländska.

UMPs Lionel Tardy - en fransk motsvarighet till Karl Sigfrid - varnar för en "politisk legitimering" av åtgärder som blockerar eller filtrerar Nätet, eftersom de riskerar att spridas till andra områden, i enlighet med välkända mekanismer. Inte minst kommer det bana väg för hårt kritiserade LOPPSI (eng.), lagen för inrikes säkerhet, som tillfälligtvis skjutits på framtiden, men som väntas anlända till parlamentet under första delen av 2010.

En myndighet kommer att inrättas: ARJEL, Autorité de régulation des jeux en ligne "Myndigheten för reglering av on-linespel" och förslås ges befogenheten att beordra internetleverantörer att stänga ner vissa sajter på en "svart lista", utfärdad av myndigheten.

Kritiker skjuter in sig på det faktum att Författningsdomstolen förkastade den första versionen av Hadopi-lagen just på grund av att man anförtrodde en administrativ myndighet och inte en juridisk instans repressiva befogenheter. Nu gör lagförslagets utredare Jean-François Lamour samma misstag igen, och den här gången även mot regeringens vilja.

Ekonomiministern har konstaterat: "Le Gouvernement n’est pas favorable à cet amendement pour des raisons de sécurité juridique : il est plus sûr de passer par le juge." "Regeringen är inte positivt inställd till denna motion ur rättssäkerhetssynpunkt: det är säkrare att gå via en domare."

Lagens utredare väljer dock att fullständigt distansera sig från Hadopi, eftersom det nu inte handlar om att "internetleverantörerna, på ARJELs order, skall stänga av internetuppkopplingen för spelare; utan endast tillgången till illegala sajter i enlighet med fransk lag. Den av konstitutionen skyddade rätten till kommunikation och yttrandefrihet, vilken Författningsdomstolen nyligen påminde om, är alltså inte ifrågasatt."

Det kan vara glädjande att konstatera att man använder Italien som föregångsland i detta fall - och inte Sverige.