Sentimentalitet

På tal om den offentliga debatt om den nationella identiteten (till vilken burkan är antitesen) som skall uppta Frankrike under två månader, så deklarerar Frédéric Lefebvre att "La défense de notre modèle culturel et de la 'Douce France' chantée par Charles Trenet, passent par la redéfinition de notre identité nationale (...)"

"Försvaret av vår kulturella modell och la 'Douce France' [Det ljuva Frankrike] som den sjungs av Charles Trenet, sker med hjälp av att åter definiera vår nationella identitet (...)"

Frédéric Lefebvre syftar på denna ofattbart ljuvt sentimentala version ...

Douce France
Cher pays de mon enfance
Bercée de tendre insouciance
Je t'ai gardée dans mon cœur!

Ljuva Frankrike
Min barndoms kära land
Vaggad av ömsint bekymmerslöshet
Jag har bevarat dig i mitt hjärta!

Sentimental nationalism, drömmen om ett svunnet barndomsland, som utgångspunkt för en diskussion om det moderna franska samhället? Lefebvre träffar som vanligt en unik ton.

Här, en moderniserad version, insjungen av kollektivet "Les enfants du Pays" (Landets barn) - en handfull medlemmar ur Frankrikes populärkulturella elit, som man ser på tv och hör på radio varje dag (några av dem för övrigt offensiva Hadopi-kramare av värsta slag).