Syntetisk biologi och remix

År 1978 belönades upptäckten av restriktionsenzymer med Nobelpriset. Upptäckten innebar ett gigantiskt språng framåt för hela det genetiska och molekylärbiologiska fältet.

Restriktionsenzymer fungerar som små molekylära saxar som klipper i DNA på förutbestämda platser, specifika för varje restriktionsenzym. Tekniken är grundläggande för all bioteknik. Tack vare de små saxarna kan DNA-sekvenser klippas upp eller klippas sönder på ett kontrollerat sätt, och nya gener kan introduceras eller tas bort. Enzymet ligas fungerar som klister. Det genetiska materialet kan därmed remixas. På detta sätt har man till exempel möjliggjort framställningen av stora mängder insulin genom att introducera genen för hormonet i en bakterie, som därefter tillverkar det.

Syntetisk biologi är detta draget till sin spets. Syntetisk biologi innebär framställningen av man made life - genom att gener kopplas ihop på nytt sätt eller syntetiseras från grunden i laboratoriet. Craig Venter - återigen - är en mycket drivande forskare på området, och hans Craig J Venter Institute aspirerar på att bli först med att patentera en levande organism; den syntetiska skapelsen Mycoplasma laboratorium.

Craig Venter och hans forskarlag ställer filosofiskt omtumlande frågor. Först och främst: Vad är Liv? Vad behövs för att Liv skall uppstå? Vilka - och hur många - komponeneter behöver kopplas samman för att en gräns skall passeras och död materia bli levande? Mycoplasma laboratorium innehåller 381 gener, ett slags undre gräns för liv - ett minsta möjliga fungerande genom.

Men trots allt har dessa forskare inte uppfunnit något. De har helt enkelt gjort det som är vanligt inom remixkulturen: de har tagit befintligt material och modifierat, sorterat om, gjort något eget. Följaktligen vill man patentera inte en innovation, utan en remix. Allt existerade redan, under Guds allomfattande copyright.