Bananrepubliken, demokratin - och Internet I

Jean Sarkozy, 23-årig studerande och son till presidenten, tog beslutet att inte ställa upp som kandidat till posten som ledare för Paris' affärsdistrikt La Défense. "Alla" längs hela den politiska skalan hyllar beslutet, som givetvis tagits gemensamt med Élyséepalatset. Vänstern menar att det var det minsta man kunde begära, och högern, som officiellt stött kandidaturen, tycks dra en suck av lättnad.
Man kan dock vänta sig att han kommer tillbaka, den charmige Jean, nu när även fadern måste insett att polemiken riskerade att skada sonens framtid - som har alla möjligheter att bli lysande. Jean är snygg, dynamisk, sägs vara trevlig och begåvad och ger ett helt annat intryck än sin far. Han är modest, flashar inga dyra klockor - som anses vara den ultimata symbolen för smaklös, nyrik arrogans - och han har snabbt och reaktivt eliminerat vissa - dock inte alla - likheter med fadern i språk, uttryckssätt och framtoning.

Är detta den första segern för 'e-demokratin'"?, frågar sig Le Monde. Motståndet på Nätet har varit våldsamt och tagit sig många olika former, mellan vrede och löje - det senare exemplifierat genom reservationslöst och entusiastiskt stöd från organisationen Sauvons les riches! (Låt oss rädda de rika!).
Framför allt har Nätet alstrat en oerhörd uppmärksamhet. En petition mot kandidaturen har samlat 93 000 underskrifter. På twitter har hashtagen #jeansarkozypartout (jeansarkozyöverallt) spridits viralt. Flashmobs - plötsliga folksamlingar, sammankallade via sms - har demonstrerat vid La Défense, men också ute i landet, beväpnade med bananer i protest mot en företeelse värdig en bananrepublik.