Herta Müller skriver :
(...)
"Jenny hade cancer – hon är död sedan länge. Hon berättade att hon fått uppdraget att utforska vår våning och våra vardagsvanor. När vi går upp på morgonen, när vi går till sängs, var och vad vi handlar. När hon återvände ville hon bara berätta det vi kom överens om, lovade hon. Hon bodde hos oss, ville stanna en månad. För varje dag växte mitt misstroende. (...) Pga extranyckeln stod det klart för mig att Jenny utförde sitt uppdrag ändå. Jag blev tvungen att be henne lämna vår våning omedelbart. Jag blev tvungen att kasta ut min bästa väninna för att skydda Richard och mig från hennes uppdrag.
Detta trassel av kärlek och svek kunde jag inte nysta upp. Tusen gånger har jag ältat hennes besök, sörjt den förlorade vänskapen och ville inte tro att hon efter min utresa var lierad med en Securitateofficer. I dag är jag glad att se i personakterna att vår vänskap växte fram av sig själv och inte var regisserad av säkerhetstjänsten och att Jenny inte spionerade på mig förrän efter min utresa. Man blir blygsam, och söker en liten andel som inte är smittad i det som är förgiftat, hur liten den än vara må. Att personakten visar att det fanns verkliga känslor mellan oss gör mig nästan lycklig."
(...)
Ur DN (10/10-09)
HAX uppmärksammar
