Boken och Internet enligt Eco II

Den italienske författaren, medeltidsexperten och språkvetaren Umberto Ecos vetande är encyklopediskt. Han läser glupskt - uppslukar kunskapen i bok efter bok, samlar, lagrar och sammanställer, skriver listor och förteckningar; ackumulerar information.
Han har även en omfattande samling sällsynta böcker ägnade ett område som ständigt fascinerar honom: tankefelet, den ockulta vetenskapen, missuppfattningen - och han konstaterar att böcker inte nödvändigtvis är bärare av sanningar, utan lika mycket av mänsklig dumhet och galenskap.

Hans slutsats är följande: "Ce qui forme une culture n'est pas la conservation mais le filtrage", "Det som formar en kultur är inte bevarandet, utan filtreringen". Och här ligger, enligt Eco, det verkliga problemet med Internet. Internet ackumulerar kunskap urskiljningslöst och den urvalsprocess, den bortfiltrering, som formar kulturen är inte längre med nödvändighet gemensam.

Eco exemplifierar: "Le filtrage est le grand problème de notre époque. Notre rapport à la mémoire peut faire penser à Funes, le personnage hypermnésique imaginé par Borges. Comme il se souvient d'absolument tout, c'est un fou ou un idiot. Et Internet est le scandale d'une mémoire sans filtrage, où l'on ne distingue plus l'erreur de la vérité. Au final, cela produit aussi un effacement de la mémoire. La culture est une chose qui se partage, se discute. Ce qu'on peut appeler « la communauté » arrive jusqu'ici à débattre, à négocier et à se mettre d'accord pour laisser tomber certaines oeuvres, certaines idées scientifiques, au profit d'autres.
Une des grandes fonctions de la culture est d'imposer un savoir partagé par tous. Cela ne veut pas dire immuabilité de ces connaissances. Mais même leur nécessaire mise en question, même la révolution ne peuvent avoir lieu sans qu'existe cette base du savoir partagé : pour que Copernic puisse affirmer que la Terre n'est pas au centre de l'Univers, il faut qu'on ait accepté auparavant la théorie de Ptolémée qui disait le contraire. Il existe une sorte de Larousse encyclopédique admis par tout le monde, même si celui d'un homme de 70 ans est plus fourni que celui d'un jeune de 25 ans. Internet peut signifier à terme la mise en miettes de ce Larousse commun au profit de six milliards d'encyclopédies, chaque individu se construisant la sienne, chacun pouvant à loisir préférer Ptolémée à Copernic, le récit de la Genèse à l'évolution des espèces. Nous courons le risque d'une incommunicabilité complète, l'impossibilité d'un savoir universel... Evidemment, les contrôles traditionnels continueront de s'exercer, notamment par l'école, mais ils entreront de plus en plus en conflit avec les revendications particulières. Revendiquer sa propre encyclopédie est typique de la bêtise ! La culture est là justement pour empêcher les Bouvard et Pécuchet de triompher."

"Filtreringen [i betydelsen urvalet, bortvalet] är vår tids stora problem. Vårt förhållande till minnet för tanken till Funes, den fiktiva personen med superminnet, som Borges skapade. Eftersom han minns precis allt, är han en galning eller en idiot. Internet är det skandalösa i ett minne utan förmåga att filtrera, där man inte längre kan skilja felaktigheten från sanningen. Det leder i förlängningen till en utplåning av minnet. Kulturen är något som delas, som diskuteras. Det man kan kalla "samhället" lyckas hittills med att debattera, förhandla och komma överens om att överge vissa verk, vissa vetenskapliga idéer, till förmån för andra.

En av kulturens stora uppgifter är att stadfästa ett vetande som alla delar. Det betyder inte att kunskapen är oföränderlig. Men det nödvändiga ifrågasättandet, eller revolutionen, kan inte äga rum utan en delad grund för kunskapen: För att Copernikus skulle kunna driva fram övertygelsen att jorden inte befinner sig i universums centrum, så måste man först ha accepterat Ptolemaios teori som hävdade motsatsen.

Det finns en sorts encyklopedi av delat vetande, även om en 70-årings är mer välfyllt än det hos en ung 25-åring. Internet kan i förlängningen betyda att den gemensamma encyklopedin smulas sönder och ersätts av sex miljarder, att varje individ konstruerar sin egen och fritt kan föredra Ptolemaios framför Copernikus, berättelsen i Första Mosebok framför arternas evolution. Vi riskerar att kommunikationen och det universella, kollektiva vetandet blir omöjligt.

Givetvis kommer de traditionella kontrollmekanismerna fortsätta att fungera, framför allt genom skolan, men dessa kommer att hamna i ökad konflikt med självhävdandet hos särintressen. Att hävda rätten till en egen encyklopedi är typiskt för dumheten! Kulturen finns där just för att sådana som Bouvard och Pécuchet inte skall vinna."