Delfinen

Le Nouvel Observateur ställer Dagens Fråga till sina läsare: "Anser ni att Louis Sarkozy, 12 år, bör utnämnas till Frankrikes ambassadör i USA? Eller vd för den franska televisionen (han tittar ofta på tv)? Eller utbildningsminister (han går till skolan varje dag)?"

Tanken på att den 23-årige studenten Jean Sarkozy, en av presidentens tre söner, kommer att överta ledningen för Frankrikes finanscentrum La Défense väster om Paris, upprör känslor. Av förklarliga skäl: Frankrike har, uppseendeväckande och definitivt, avskaffat monarkin - och Femte Republikens president återinför ett system där makten går i arv, vilket är en skymf mot republikens hela idé.

Visserligen är fenomenet med en självreproducerande elit - och politikers barn som själva får politisk makt - inte nytt. Det nya är att man valt att helt strunta i de eftergifter för formen som ändå gjort systemet acceptabelt i fransmännens ögon. Makt och privilegier har till exempel kunnat legitimeras av ett diplom från en elitskola; man har vinnlagt sig om att upprätthålla illusionen av republikansk meritokrati även om samhällets maktstrukturer förblivit oföränderliga.

Kretsen kring Sarkozy den äldre försvarar beslutet med arrogant fräckhet, men affären sprider obehag även inom de egna leden.

Jean Sarkozy leker med dubbelbetydelsen hos ordet dauphin, "delfin" när han säger: "Quand on parle de dauphin, je comprends mieux pourquoi : j'ai vu qu'il y avait un certain nombre de requins autour de moi ..."

"Nu förstår jag bättre varför man talar om dauphin [delfin]: jag har märkt att det finns en del hajar runt mig..."

"Dauphin" var tidigare den franska tronarvingens officiella titel, och den används allt oftare för att hånfullt benämna presidentens son.

Stackars barn