Neuhoff talar om "Le syndrome du Titanic", en ödesmättad film om miljöförstöringen och den väntade ekologiska katastrofen - enligt filmkritikern "överfull av tunga ord", "banala" och "ofrivilligt komiska".
Mannen bakom filmen, den mycket välkände miljökämpen Nicolas Hulot (Wikipedia, eng.) är författare till den dramatiska texten och läser den själv filmen igenom. Han säger bland annat: "Jag är också ett barn av konsumtionssamhället..." och "Jag trodde länge på överflödet, men upptäckte att resurser är begränsade..."
Banal retorik, visst - särskilt som brist och begränsning av den fysiska världens resurser är grunden för hela vår kapitalistiska föreställning om världens beskaffenhet. En föreställning som är fullständigt inkorporerad i vår kultur och oberoende av politisk uppfattning. Begränsade resurser är själva förutsättningen för begreppet ekonomi - hushållning - och hela det monetära systemet. Det är grunden för hela samhällskonstruktionen.
Då drömmen om verkligt överflöd och oändliga resurser plötsligt förverkligas i den digitala verkligheten, utlöser det panik. Nätet är som anti-materia för ett samhälle byggt på materia: Nätet är till sin essens anti-kapitalistiskt, anti-ekonomiskt och anti-monetärt. Därav kampen för att återupprätta den för ekonomin så centrala bristen även i den digitala världen, där den inte har någon naturlig hemvist.
Daniel Nüüd publicerade nyligen ett intressant och träffande inlägg på Mindpark: En oekonomisk sanning - de Digitala bankerna och varför relationer är den nya valutan. Han skriver:
"Det handlar om västvärldens existensialism och vad den har grundat sig på i 2000 år. Nämligen pengar och strävan efter välfärd.
Så jag frågar igen. Är det då konstigt att företag, pampar och marknadschefer undrar var pengarna finns i ett tankesätt som plötsligt handlar om fri distribution av tjänster? Den digitala sfären förvandlas ju trots allt mer och mer till en värld där vi vill dela med oss av information. Utan en tanke på pengar ger människor plötsligt varandra tips om ditt och datt på sociala nätverk, delar med sig av länkar, bloggar och tankar, tips och trix. (...) Det ända vi begär att du creddar författaren, fotografen eller kreatören. På nätet har dialog, kommunikation och viljan att dela med sig bara för att man kan blivit det nya ställningstagandet. Gemenskap är den nya valutan på nätet. Vi bidrar och får bidrag tillbaka. Och detta av ingen annan anledning än för att möjligheterna och verktygen finns.
(...)
Förstår företag och industrier detta? Nej det är klart de inte gör. Och det är inte för att de är dumma, naiva, obildade eller kapitalistiska svin som vänstern säkert skulle uttrycka det. Det är för att vårt samhälle och samlade kultur i grund och botten är byggt på pengar och hur man får mer av dem. Pengar är vår religion och det som ger näring åt hela vårt sätt att leva. Man kan hata eller älska det, men så är det. Sociala medier kommer inte att slå igenom på riktigt förrän vi förstår att facebook, twitter, youtube och bloggar i första hand inte är teknik utan tjänster som representerar de första stapplande stegen mot en ny filosofi, en filosofi som går tvärt emot allt som varit sant för västvärldens samlade kulturella arv i två millenier.
