De militanta

La Ligue ODEBI, som utmärkt sig för sitt militanta - och militäriska - motstånd mot alla åtgärder som hotar friheten på Nätet, läste upp ett uttalande under releasefesten för La Bataille Hadopi. Budskapet var klart: Allt har sin tid, och tiden för politiska lösningar är över.

"La Ligue" anser att kampen nu står om yttrandefriheten och att parlamentariska metoder, eftersom de visat sig verkningslösa, är föråldrade och överspelade. Motståndet måste gå över i en ny fas; av kryptering, hacking och civilt motstånd - förslagsvis genom att delta i den "digitala arméns" aktioner. De fastslår även: "Les partis politiques d'opposition doivent avoir conscience de la nécessité absolue d'inclure sans aucune ambigüité dans leur programme la suppression pure et simple des textes liberticides promulgués depuis des années, pour que demain, peut-être, nous retrouvions nos libertés."

"De politiska oppositionspartierna måste inse nödvändigheten av att inkludera ett otvetydigt upprivande av de frihetsmördande lagtexter som stadfästs de senaste åren, så att vi i framtiden, kanske, kan återfinna vår frihet".

Och de avslutar:
"La liberté d'expression est la mère de toutes les libertés : tout combat s'appuie sur elle. Quand elle disparaît, le combat ne peut plus passer que par les armes."

"Yttrandefriheten är alla friheters moder: all kamp grundar sig på den. När den försvinner återstår bara kamp med vapen."

De galna paddorna

I torsdags, samma dag som releasefesten för boken "La Bataille Hadopi" hölls i Paris, släppte den originella statssekreteraren för Frankrikes digitala ekonomi, Nathalie Kosciusko-Morizet, sin bok "Tu viens?" (Följer du med?).
Samtidigt lanserade hon en sajt med samma namn, där hon skriver:
"Ce site est la suite numérique de la réflexion sur l’avenir engagée dans Tu viens ? À partir de six questions posées dans le livre, je vous invite à poursuivre la réflexion avec moi pendant quatre mois. À la fin de février 2010, les contributions les plus riches seront rassemblées dans un nouvel ouvrage, collectif. Nous aurons alors écrit ensemble le premier livre politique Web 2.0."
"Den här sajten är en digital fortsättning på den reflektion över framtiden som inleddes i 'Tu viens?'. Jag inbjuder er till att fortsätta reflektionen gemensamt tillsammans med mig, under fyra månader, med utgångspunkt från de sex frågor som ställs i boken. I slutet av februari 2010 kommer de mest intressanta bidragen att samlas i ett nytt, kollektivt verk. Vi kommer då att tillsammans ha skrivit den första politiska boken Web 2.0."

Det som främst intresserar denna atypiska, kvinnliga UMP-politiker är Nätet och hållbar utveckling. Dock handlar de flesta av hennes frågor om Nätet och dess betydelse för hur framtiden kommer att gestalta sig. "Vilka är våra profeter?" frågar hon sig; vilka bör vi lyssna på och läsa - vilka visar oss framtiden?
Hur kommer internet förändra demokratin? Hur skall Nätet styras på internationell nivå? Och inte minst: "Vilka är de galna paddorna?".

Journalisten Pierre de la Coste lanserade 2008, i franska utgåvan av Technology review, den biologiska metaforen i samband med Internet. Migrerande paddor följer vissa vandringsleder enligt en färdplan nedlagd i deras gener, på samma sätt som hos fåglar. Vissa paddor har dock fel på sin orienteringsförmåga och ger sig av åt fel håll, i de flesta fall mot en säker död. Men om t ex en motorväg anläggs tvärs över paddornas normala vandringsled kan det vara den galna paddans defekt som blir avgörande för artens fortlevnad.

På samma sätt leder konformism i den digitala världen till en sårbarhet som de galna paddorna kan visa vägen ur, genom att bryta regler och konventioner. Ett sådant utrymme är alltså nödvändigt.

Statssekreteraren visar en uppskattning och en förståelse för det icke-konventionella, för originaliteten och för den möjliga överträdelsens nödvändighet, som annars är obefintlig inom UMPs högsta politiska sfär. En av hennes frågeställningar handlar till och med om upproret: Vilka är de nya formerna för uppror? Mot vem och mot vad är det nödvändigt att uppresa sig idag, som individ eller kollektiv?

För vissa torde svaret kännas självklart.

Med detta sagt: Det intressanta är det öppna sinnelaget hos en högt placerad UMP-politiker. Som litterärt verk betraktat förkastas det fullständigt av Bibliobs, Le Nouvel Observateur's litterära sajt - som på frågan "Tu viens" (Följer du med?) helt enkelt svarar ..."Non".

Idag

Idag publicerades hadopi-lagen; kallad "la loi n° 2009-1311 du 28 octobre 2009 relative à la protection pénale de la propriété littéraire et artistique sur internet" - "lagen av den 28 oktober 2009 med avseende på det straffrättsliga skyddet för litterär och artistisk egendom på internet" i Le Journal Officiel, och har därmed vunnit laga kraft.

Ikväll lanseras boken La Bataille Hadopi, en antologi skrivet av 40 författare som ur olika synvinklar beskriver kampen om kontrollen över det franska Nätet - "en kamp som bara börjat". Den symboliska platsen: Restaurangen Fouquet's i Paris, där Sarkozy firade sin seger i presidentvalet tillsammans med de som nu fått hadopi-lagen i present.

Den Stora Kasperteatern

Jag ler åt hela er Kasperteater!

Bianca Castafiore,
efter att ha dömts till döden för 'sammansvärjning'.
(Tintin hos gerillan, 1976)

Fallet The Pirate Bay upphör inte att dra löje över svenskt rättsväsende inför ögonen på "en hel ungdomsgeneration".

Idag beslutade Stockholms Tingsrätt att Gottfrid Svartholm-Warg och Fredrik Neij skall stänga ner sajten vid hot om vite. I en hollywoodadvokats tolkning betyder det dessutom att man i domen förbjudit Gottfrid Svartholm-Warg och Fredrik Neij personligen.
"Dagens citat", konstaterar Lisa Magnusson utan svårighet. Även HAX undrar om inte tingsrätten överskattat sin förmåga till law enforcement.

Swedish court orders people living outside of the country to not be involved with something they're not involved with, sammanfattar brokep.
Det här är inte juridik, det är fåneri! säger Marcin de Kaminski.

Det är även ren "juridik" att hota personer som redan är skyldiga 30 miljoner med ytterligare en fantasisumma. Det är dock lätt att hålla sig för skratt om man inser vilket skada detta gör på människors tillit till sitt eget samhälle och dess institutioner.

Web-partisanerna

Uppenbarligen har Dominique de Villepin, tidigare premiärminister i Chirac's regering, förstått något väsentligt - som förste franske topp-politiker - om Internets möjligheter.

Det han gör nu är unikt: de Villepin gör en politisk comeback från arktisk kyla - avskydd av den nuvarande presidenten, samt åtalad för konspiration mot honom - och befinner sig omedelbart på högsta politiska nivå; omnämnd som presidentkandidat inför 2012.

Le Monde, som konstaterar att Nätet är det "nya politiska vapnet", skriver:
"Comment se constituer une base militante lorsque l'on n'est pas élu, que l'on ne peut s'appuyer sur l'appareil de son propre parti, et que l'on ne compte que sur une poignée de parlementaires fidèles ? En d'autres temps, la situation politique de Dominique de Villepin, franc-tireur au sein de l'UMP, aurait relevé de la quadrature du cercle. Mais l'avènement d'Internet, veulent croire ses partisans, change la donne."

"Hur skall man skapa sig en bas av aktivister då man inte är vald, inte kan stödja sig på sin egen partiapparat och då man inte kan räkna med mer än en handfull trogna ledamöter i parlamentet? I en annan tid hade Dominique de Villepin, tjuvskytten i UMPs inre cirkel, stått inför en omöjlig uppgift. Men Internets ankomst, hoppas hans anhängare, har ändrat spelets regler."

Allt tog sin början i juli. "Il fallait être les premiers à faire un site Internet qui soit un réseau social communautaire", "Vi behövde vara de första att lansera en internetsajt som var ett socialt community", säger de Villepin, som tycks ha förstått vikten av verklig interaktivitet.
Två plattformar lanserades i slutet av sommaren; Clubvillepin.fr och Villepincom.net, den sistnämnda ett community inspirerat av Facebook.

Igår samlade de Villepin 800 anhängare (ett tusental enligt Le Figaro), en stor del av dem rekryterade från Nätet, till ett politiskt möte i Paris. "En oväntad kraftdemonstration", enligt Le Monde: och "ett riktigt kampanjmöte".

Internet, Patria Nostra

När nu Sarkozy och hans parti UMP vill definiera den nationella franska identiteten - enligt presidenten starkt knuten till den franska jorden, så överraskar Nathalie Kosciusko-Morizet - statssekreterare med ansvar för Frankrikes it-ekonomi - med ett helt annat perspektiv.

Intervjuad för radiokanalen Europe1 säger hon: "de plus en plus d'internautes considèrent qu'internet est leur patrie", "fler och fler internauts anser att Internet är deras hemland".
En identitet, menar hon, utgörs inte längre uteslutande av fädernejorden, en plats, en familj eller ett yrke. "Identitet är att vara någonstans ifrån (...) men det kan också vara ett digitalt community".

Sentimentalitet

På tal om den offentliga debatt om den nationella identiteten (till vilken burkan är antitesen) som skall uppta Frankrike under två månader, så deklarerar Frédéric Lefebvre att "La défense de notre modèle culturel et de la 'Douce France' chantée par Charles Trenet, passent par la redéfinition de notre identité nationale (...)"

"Försvaret av vår kulturella modell och la 'Douce France' [Det ljuva Frankrike] som den sjungs av Charles Trenet, sker med hjälp av att åter definiera vår nationella identitet (...)"

Frédéric Lefebvre syftar på denna ofattbart ljuvt sentimentala version ...

Douce France
Cher pays de mon enfance
Bercée de tendre insouciance
Je t'ai gardée dans mon cœur!

Ljuva Frankrike
Min barndoms kära land
Vaggad av ömsint bekymmerslöshet
Jag har bevarat dig i mitt hjärta!

Sentimental nationalism, drömmen om ett svunnet barndomsland, som utgångspunkt för en diskussion om det moderna franska samhället? Lefebvre träffar som vanligt en unik ton.

Här, en moderniserad version, insjungen av kollektivet "Les enfants du Pays" (Landets barn) - en handfull medlemmar ur Frankrikes populärkulturella elit, som man ser på tv och hör på radio varje dag (några av dem för övrigt offensiva Hadopi-kramare av värsta slag).

Fädernejorden

Efter att hadopi-lagen drivits igenom med mångordigt tal om det franska kulturella undantaget, det alldeles särskilda förhållandet Frankrike har till sin kultur, sina kulturarbetare och sin kulturpolitik, är det dags för själva jorden att vara identitetsgrundande för fransmännen.

President Sarkozy höll idag ett tal där han hävdade att "La France a un lien charnel avec son agriculture, et j'ose le mot, avec sa terre. Le mot terre a une signification française. J'ai été élu pour défendre l'identité nationale française, ces mots ne me font pas peur. Je les revendique".

"Frankrike har ett blodsband till sitt jordbruk och, jag säger det, till sin fädernejord. Ordet 'jord' har en särskild fransk betydelse. Jag gick till val på att försvara den franska nationella identiteten; dessa ord skämmer mig inte. Jag gör dem till mina."

Presidenten tänker visserligen inte kriminalisera alla medborgare som odlar egna tomater i sin lilla täppa, men väl tömma ett ymnighetshorn av jordbruksstöd över Frankrikes bönder. Hela sektorn upplever en djup kris, och landsbygdens folk utgör stommen i Sarkozys väljarkår. De blir nu försäkrade om att det franska jordbruket främst är en del av landets historia, tradition och identitet.

Ministern för immigration, integration och nationell identitet, Eric Besson, lanserar den 2 november en landsomfattande debatt om vad begreppet "den franska nationella identiteten" betyder - och vad den betyder i relation till immigrationen.

Sarkozy styr upp på den franska högerns klassiska områden; säkerheten, immigrationen, landsbygden och jordbruket. Högerextrema Front National rasar. "Minister Bessons mål är inte immigrationen utan FN!", är deras högst rimliga tolkning.

Sarkozy slår nog två flugor, om möjligt.

Informationens kritiska massa II

I Kafka's Processen konfronteras huvudpersonen Josef K. med en byråkrati vars syften är obegripliga. På vilken information grundar den beslutet att inleda en process mot Herr K.?
Bokens surrealism kontrasterar mot det torra, nyktra språket. Hur kan något berättat på ett så exakt språk vara så fullständigt ogreppbart? Känslan är mardrömslik, och huvudpersonens utsatthet total.

När juridikprofessor Daniel Solove använder boken som metafor är det för att illustrera individens känsla av sårbarhet i ett samhälle där mängder av information används för att fatta viktiga beslut som medborgaren inte är delaktig i, endast utsatt för, och på okända grunder. Han skriver:

"The problems captured by the Kafka metaphor are (...) problems of information processing—the storage, use, or analysis of data—rather than information collection. They affect the power relationships between people and the institutions of the modern state. They not only frustrate the individual by creating a sense of helplessness and powerlessness, but they also affect social structure by altering the kind of relationships people have with the institutions that make important decisions about their lives."

(Daniel Solove, 'I've Got Nothing to Hide' and Other Misunderstandings of Privacy")

För Solove är det inte alls självklart att samhällsintresset och den personliga integriteten utgör två motsatta poler. Dessa intressen är sammanflätade snarare än i konflikt med varandra. De samhälleliga institutionernas respekt för den personliga integriteten har ett essentiellt socialt värde. Om personuppgifter lagras och används på ett oförutsägbart och ogenomträngligt vis, eller tolkas enligt ett glidande regelverk, så uppstår en skada som övergår förlusten av den personliga integriteten. Den sociala tilliten krackelerar och medborgarna förändrar sitt beteende. Det sprider oro, och det uppstår en hämmande försiktighet.

Hur kan man då egentligen, frågar sig Le Monde, vara säker på att man inte har något att dölja?
"...man vågar inte längre hitta på något, skämta, överskrida gränser, pröva sig fram, kritisera...av rädsla för att någon vi inte känner en dag skall komma och förebrå oss det av oförklarliga skäl".

Informationens kritiska massa I

Journalisten Paula Hammerskog skriver på Mindpark: När alla vet allt litar ingen på någon - en artikel om informationssamhället, som förändrar synen på experter, auktoriteter och myndigheter.
En återkommande fråga, som ett omkväde: "Vem skall man lita på? Och varför?"

"När vi alla har tillgång till oerhörda mängder information (men inte insikt, information i sig räcker ju oftast inte), ökar kraven på dem som inte bara har informationen – utan också deras förmåga att skapa tillit, och förmedla insikt.

Myndigheter, specialister och andra som av något skäl vet mer, förstår mer, och därmed kan hjälpa oss andra att agera klokt måste handla på ett sätt som skapar förtroende. Det gör de inte idag. Informationen fungerar inte."

Experter, auktoriteter och myndigheter har inte bemästrat övergången till det på information övergödda samhället. De misslyckas med att skapa tillit. De brister i sin kommunikationsförmåga. Vi litar inte längre på att de vet bättre.

Vad händer då när dessa myndigheter, eller den stat, som inte längre väcker tillit börjar samla in information om oss?

Enligt Daniel Solove, juridikprofessor vid universitetet George Washington och författare bl a till boken The Digital Person : Technology and Privacy in the Information Age, leder även detta till att den samhälleliga tilliten krackelerar.

I sin artikel "'I've Got Nothing to Hide' and Other Misunderstandings of Privacy" avfärdar han fullständigt "rent mjöl i påsen"-argumentet. Först och främst eftersom "jag har inget att dölja" uttrycks i en djupt ojämlik relation mellan stark (stat, myndigheter, företag, arbetsgivare) och svag (den enskilde medborgaren). Och det är den starke i den relationen som definierar vad som är rent mjöl och som dessutom ensidigt kan ändra reglerna.

Solove ser inte själva insamlandet av data - övervakningen i sig - som ett stort problem. De flesta struntar också mycket riktigt i att deras vardagliga rörelser och banala handlingar övervakas, eftersom uppgifterna i sig inte är särskilt känsliga. Problemen, menar Solove, börjar istället när informationen lagras, analyseras och används på ett sätt som bäst kan beskrivas med Kafka's Processen som metafor.

"Någon måste ha förtalat Josef K., ty utan att han gjort något ont blev han häktad en morgon."

Motstånd från höger

Den tidigare premiärministern Dominique de Villepins närvaro vid gårdagens seminarium om skapande, Internet och alternativ till hadopi-lagen var intressant på flera sätt. Högerpolitikern gör comeback - i väntan på ett domslut i fallet Clearstream, som i värsta fall kan innebära dryga böter och ett villkorligt fängelsestraff - som ett "alternativ till Sarkozy", troligtvis i avsikt att förbereda 2012 års presidentvalskampanj.

Le Nouvel Observateur, som inte nämner seminariets syfte eller vad de Villepin sade i sakfrågan, konstaterar att han under kvällen sagt sig erbjuda en politik som vill överbygga "klyftor", eftersom det inte tjänar någonting till att isolera sig i olika läger. På moderatorns fråga varför han önskade befinna sig där, inför ett auditorium på 300 till400 personer, svarade de Villepin: "Jag har sett ljuset och jag sade mig att det skulle vara trevligt. Trevligare än det jag upplevt de senaste veckorna."

Att döma efter kommentarer från internauts uppfattades dock inte hans närvaro som något positivt. Misstron är kompakt mot "ännu en högerpolitiker" och man ser honom som opportunistisk, manipulativ och opålitlig.

Den tidigare partikamraten Nicolas Dupont-Aignan, skarp motståndare till hadopilagstiftningen och nu ledare för gaullistpartiet Debout La République, gläds dock över de Villepins återkomst i politiken. "Je me réjouis que Villepin franchisse à son tour le Rubicon en proposant une alternative à Sarkozy. Plus on sera nombreux à la préparer, plus elle aura de chances de se concrétiser. S'agissant de celui qui portera cette alternative, on verra après".

"Det gläder mig att Villepin korsat Rubicon genom att föreslå ett alternativ till Sarkozy. Ju fler vi är desto större chans att något konkretiseras. Beträffande vem det blir som bär fram detta alternativ får vi se senare."

Den franska vänstern och De Gröna saknar för tillfället trovärdiga ledare och verkar helt inkapabla att erbjuda något som helst regeringsalternativ. Från sarkozyfalangen; irriterad tystnad. De Villepin är, enligt Frédéric Lefebvre, inte "ett ämne för reflektion".

En konfrontation tar form

Uppdatering: Seminariet sänds live här och börjar kl 19.00


Anti-Hadopilägret i Frankrike får nu ett spektakulärt stöd i Dominique de Villepin (Wikipedia, eng.), tidigare premiärminister och motståndare till Sarkozy på alla plan. (Även rättsligt, eftersom Villepin i den pågående processen kring affären Clearstream anklagas för att ha konspirerat mot Sarkozy, då denne var inrikesminister.)

Dominique de Villepin kommer att närvara ikväll vid ett seminarium organiserat av initiativet Création, Public, Internet (CPI) kring "la license globale", en tänkt form av "bredbandsskatt" som skulle möjliggöra för internauts att ladda ner fritt mot en avgift som kompenserar artister och kreatörer. Industrin och den politiska högern har motsatt sig detta alternativ med näbbar och klor och fört fram hadopi-lagstiftningen som den enda möjliga lösningen, som utesluter alla andra. Enligt dessa riktlinjer arbetar även Zelnik-kommissionen, tillsatt av kulturminister Mitterrand, där endast branschföreträdare och copyrightlobbyister är representerade.

La license globale röstades igenom i parlamentet 2005, då de Villepin var premiärminister, men regeringen - under Chirac - tvingade fram en ny omröstning och förslaget röstades då ner, till fördel för lagförslaget DADVSI (eng.), hadopi-lagens föregångare.

Numerama spekulerar i de Villepins motiv. Är detta ett taktiskt drag, i syfte att få det franska "Nätet" på sin sida? I denna miljö är Sarkozy intensivt avskydd, och de Villepin kan till skillnad från sin motståndare ha insett vikten av en positiv nätnärvaro. Han driver exempelvis ett litet community och använder sin blogg till att försvara sig och föra fram sina personliga uppfattningar.
"Nätet" är en mäktig allierad - och de Villepin kommer, anses det allmänt, att sikta på presidentvalet 2012. Den ultimata konfrontationen.

Medorganisatörer till kvällens seminarium är La Quadrature du Net.
Seminariets underrubrik: "Är en ny pakt mellan publiken och artisterna möjlig?" - vilket omedelbart förklarar industrin och dess allierades motstånd.

Fenomen vid hovet

Nicolas Sarkozys särskilde rådgivare Henri Guaino erkänner nu den "möjliga förekomsten" av ett problem i kretsen kring presidenten.

Guaino kallar det ett "phenomène de cour", ett hovfenomen, dvs. personerna närmast presidenten uppför sig som hovmän och hovdamer kring en kung, vilket förlamar dem.
Han försäkrar dock, inför en journalist på tv-kanalen France 5: "Connaissez-vous un lieu de pouvoir qui ne génère pas un phénomène de cour ? L'Elysée aujourd'hui n'en génère ni plus, ni moins que tous les autres lieux de pouvoir ou que l'Elysée n'en a généré jadis."

"Känner ni till något maktcentrum som inte alstrar ett hovfenomen? Elyséepalatset idag alstrar varken mer eller mindre än andra maktcentra, och inte heller mer än Elyséepalatset alstrat tidigare."

Det handlar återigen om presidentsonen Jean, som först efter två veckor av protester drog sig tillbaka från en näst intill garanterad tjänst som ledare för Paris' största affärsdistrikt, något som lett till en upprörd debatt kring republikens grundläggande värderingar - och en våg av löje, särskilt på Nätet och i utländsk media.

Det som förvånat mest är det bristande omdömet, arrogansen och den ohyggliga fräckhet - eller totala blindhet - med vilken man reservationslöst försvarat "Prins Jean's" upphöjelse. Som om man i regeringen lidit av en kollektiv psykos.

Guaino säger om Sarkozy: "Han är en av de få politiker man alltid, i hela hans liv, kunnat tala rakt och öppet med (...) Nu finns det utan tvivel de som, nedkylda av hovmentaliteten, inte vågar motsäga fursten. Man har alltid kunnat iaktaga sådant och kommer utan tvivel alltid att kunna göra det."

I det har Guaino givetvis rätt. Fenomenet är allmängiltigt.

Bananrepubliken, demokratin - och Internet II

Africascopie är ett bloggprojekt som drivs av två journalister från Le Monde, Jean Abbiateci och Antonin Sabot, som mellan den 19 oktober och 7 november reser runt i franskspråkiga Afrika för tidningens räkning.
Målet är att undersöka hur den nya tekniken förändrar afrikanska samhällen, med tonvikt på Senegal och Mali.

"Internet ökar trycket i motståndet mot korruptionen", konstaterar advokaten Mahamadou Konaté från Mali. Han prisar även de nya möjligheterna till effektivt svärmarbete: "J’ai la possibilité de m’adresser à 10 000 personnes en même temps et qui peuvent m’aider à démêler un point de droit si besoin. Nous ne sommes plus dans un contexte de droit exclusivement malien. On peut aller chercher des réponses dans d’autres pays et donc de faire évoluer le droit malien”.

"Jag har möjlighet att vända mig till 10 000 personer samtidigt som kan hjälpa mig reda ut ett juridiskt spörsmål om så behövs. Vi befinner oss inte heller uteslutande i det rättsliga sammanhang som råder i Mali. Man kan söka svar i andra länder och därmed få rättssystemet i Mali att utvecklas."

Vilket redan skett på affärsrättens område. Korruptionen görs alltmer synlig tack vare den transparens den nya tekniken framtvingar. Opinionen tvingar makthavare att svara.
Men även makthavare drar nytta av den elektroniska kommunikationens möjligheter. Man kan t ex räkna med att myndigheterna avlyssnar all trafik.
"Alla i republiken Mali har en liten 06:a" - en mobiltelefon med franskt abonnemang - berättar advokaten, som själv har två sådana på skrivbordet och sex i skrivbordslådan. Det är just nu säkrast för medborgare i Mali att ringa via Frankrike.

Initiativ för att främja digital demokratisering blir allt viktigare eftersom det är en utomordentligt stark drivkraft även för politisk demokratisering.

Det är följaktligen inte rätt tidpunkt för Europa att själva överge idén

Alla har vi dem - käpphästarna!

Blogge ordnar lördagspyssel med sina ordmoln! Två är avslöjade i skrivande stund...

Bananrepubliken, demokratin - och Internet I

Jean Sarkozy, 23-årig studerande och son till presidenten, tog beslutet att inte ställa upp som kandidat till posten som ledare för Paris' affärsdistrikt La Défense. "Alla" längs hela den politiska skalan hyllar beslutet, som givetvis tagits gemensamt med Élyséepalatset. Vänstern menar att det var det minsta man kunde begära, och högern, som officiellt stött kandidaturen, tycks dra en suck av lättnad.
Man kan dock vänta sig att han kommer tillbaka, den charmige Jean, nu när även fadern måste insett att polemiken riskerade att skada sonens framtid - som har alla möjligheter att bli lysande. Jean är snygg, dynamisk, sägs vara trevlig och begåvad och ger ett helt annat intryck än sin far. Han är modest, flashar inga dyra klockor - som anses vara den ultimata symbolen för smaklös, nyrik arrogans - och han har snabbt och reaktivt eliminerat vissa - dock inte alla - likheter med fadern i språk, uttryckssätt och framtoning.

Är detta den första segern för 'e-demokratin'"?, frågar sig Le Monde. Motståndet på Nätet har varit våldsamt och tagit sig många olika former, mellan vrede och löje - det senare exemplifierat genom reservationslöst och entusiastiskt stöd från organisationen Sauvons les riches! (Låt oss rädda de rika!).
Framför allt har Nätet alstrat en oerhörd uppmärksamhet. En petition mot kandidaturen har samlat 93 000 underskrifter. På twitter har hashtagen #jeansarkozypartout (jeansarkozyöverallt) spridits viralt. Flashmobs - plötsliga folksamlingar, sammankallade via sms - har demonstrerat vid La Défense, men också ute i landet, beväpnade med bananer i protest mot en företeelse värdig en bananrepublik.

Kommuniké från Élyséepalatset

President Sarkozy's kommuniké efter gårdagens praktiskt taget totala godkännandet av Hadopi 2:

"Le Président de la République se réjouit de la prochaine entrée en vigueur de la loi relative à la protection pénale de la propriété littéraire et artistique sur internet, après la décision du Conseil Constitutionnel qui en valide le contenu. Elle complète la loi Création et Internet du 12 juin 2009.
La France dispose à présent d’un système très innovant pour protéger les droits des auteurs, des artistes et de leurs partenaires dans l’univers internet. Ce dispositif privilégie l’information et la prévention des internautes, les sanctions étant graduées et proportionnées.
Le Président de la République félicite l’ensemble des participants à cette entreprise de responsabilisation collective. La France, pays inventeur du droit d’auteur, nation protectrice des artistes, montre sa volonté d’adapter cette protection sans nuire aux droits des consommateurs.
Ces lois dessinent un cadre et offrent une protection. Il appartient désormais à tous - auteurs, artistes, entrepreneurs, consommateurs – de promouvoir activement l’art et la culture sur la Toile de l’internet, en développant des offres attractives, en faisant circuler les œuvres.
L’art constitue l’expression la plus haute de la civilisation. Il nous revient de faire qu’il existe un internet civilisé."

Denna kommuniké tydliggör presidentens tankevärld. Vissa nyckelord återkommer ständigt i Sarkozys beskrivning av Internet och internauts.
Översättning med särskild betoning på felaktigheter, förolämpningar och/eller uttryck ägnade att väcka vrede:

"Republikens president glädjer sig över att den straffrättsliga lagen för beskyddandet av litterär och artistisk egendom på Internet skall träda i kraft, efter att Författningsdomstolen beslutat validera dess innehåll. Den kompletterar lagen Skapande och Internet av den 12 juni 2009.

Frankrike har nu ett mycket innovativt system för att beskydda upphovsrätten för författare, artister och deras partners i det universum som utgörs av Internet. Dessa åtgärder betonar information och prevention, eftersom sanktionerna mot internauts är gradvisa och proportionerliga.

Republikens president lyckönskar samtliga de som deltagit i denna ansträngning för att främja den kollektiva ansvarskänslan. Frankrike, uppfinnare av upphovsrätten, en nation som beskyddar artister, visar sin vilja att anpassa detta skydd utan att skada konsumentens rätt.

Dessa lagar ritar upp ett ramverk som erbjuder skydd. Det åligger nu hädanefter alla - författare, artister, entreprenörer, konsumenter - att aktivt främja konst och kultur på Internet, genom att utveckla attraktiva erbjudanden, och sprida verk.

Konst uttrycker den högsta formen av civilisation. Det är vår uppgift att göra Internet civiliserat.

Mortal Sin: Anger

Le Figaro konstaterar idag att den franska författningsdomstolen i princip förkastat socialisternas samtliga invändningar mot Hadopi 2-lagens principer, inklusive de mest märkliga.
Nu återstår det för Frankrikes domare att hantera denna lagtext "från fall till fall" (Författningsdomstolens formulering) vilket lägger en till synes orimlig börda på dessa domare.

Sarkozy uttrycker "glädje", med orden: "la France, pays inventeur du droit d'auteur, nation protectrice des artistes, montre sa volonté d'adapter cette protection sans nuire aux droits des consommateurs", "Frankrike, uppfinnare av upphovsrätten, en nation som beskyddar artister, visar sin vilja anpassa detta skydd, utan att skada konsumenternas rättigheter". Kulturminister Mitterrand konstaterar att kampen mot piratverksamheten nu kan fortsätta enligt planerna.
UMPs talesman Frédéric Lefebvre menar att "detta år kommer att bli det år då det legala alternativet utvecklas och kreatörerna verkligen får sin ersättning...".

Regissören, skådespelaren och manusförfattaren Jacques Weber levererade så sent som igår följande skarpsinniga analys av UMPs val av talesman: "Mais, naturellement, ce n’est pas un hasard si on prend le plus vulgaire, le plus con, le plus effroyable qui soit pour parler à la population. La population est bête et imbécile donc il faut un bête et un imbécile pour leur parler. Je n’ai jamais vu un type pareil.”

" Men givetvis är det inte en tillfällighet att man väljer den mest vulgära, den mest idiotiska, den mest förfärliga person man kan tänka sig för att tala till folket. Folket är dumt och imbecillt, alltså behövs en dum och imbecill person för att tilltala det. Jag har aldrig sett något liknande."

Weber kallade i övrigt Lefebvre för en "dumskalle" och en "kretin" och försäkrade att han vid upprepade tillfällen fått lust att "slå honom på käften".

Detta gäller definitivt inte endast Frédéric Lefebvre, men annars: Word!

Skarp reaktion från La Quadrature du Net

"Eftersom Hadopi 2 inte lidit nederlag på grund av sin anti-konstitutionalitet återstår för den att träda i kraft och istället lida ett tekniskt, kulturellt och politiskt nederlag."

La Quadrature du Net fastslår att Författningsdomstolens godkännande idag av de essentiella delarna av lagen Hadopi 2 är ett nederlag för rättsstaten.

Jérémie Zimmerman, talesman och medgrundare säger: "C'est un jour bien triste pour les libertés sur Internet en France. Qu'un texte comme l'HADOPI 2 puisse être ainsi validé en dit long sur l'état de nos institutions. Le chemin de croix de l'HADOPI continuera donc pour le gouvernement, qui paiera les conséquences de l'échec inévitable de sa mise en œuvre. Au programme de l'HADOPI, désormais : une note salée pour le contribuable, des condamnations injustes, et la résistance à ces mesures répressives... Les citoyens français n'ont plus qu'à louer des adresses IP dans des pays plus démocratiques. "

"Detta är en sorgens dag för friheten på Internet i Frankrike. Att en lagtext som Hadopi 2 kan valideras på detta sätt säger mycket om tillståndet för våra institutioner. Hadopilagens Golgatavandring fortsätter alltså för regeringen som kommer att få betala för konsekvenserna av dess oundvikliga nederlag. Hadopis innebörd: en saltad nota för de anklagade, orättvisa domslut och motstånd mot dessa repressiva åtgärder...För de franska medborgarna återstår bara att skaffa IP-adresser i mer demokratiska länder."


Den centrala frågan är dock följande: Hur kan man ens överväga "avstängning från Internet" som ett straff - överhuvudtaget? För något brott?

Detaljer

Författningsdomstolen har skjutit in sig på praktiska detaljer, men har ingenting emot någon av de principer lagen vilar på.
Man ålägger lagstiftaren att precisera hur de civila skadeståndskraven skall integreras i den straffrättsliga snabbproceduren "ordonnance pénale". Det måste följaktligen definieras i själva lagtexten och inte genom ett dekret.

Källa: Le Monde

Bad news

Den franska författningsdomstolen släpper igenom Hadopi 2 nästan i sin helhet med någon enstaka reservation. Det måste betecknas som en politisk seger för Sarkozy att han fått igenom lagen: Den utgör en stark signal till internauts, även om den i praktiken inte har stora utsikter att kunna appliceras.

Françafrique

Françafrique: Wikipedia (eng.)

"Jag vågar inte ens tänka på hur långt Sarkozy gått om han varit ledare för ett afrikanskt land", anmärker journalisten och författaren Serge Félix N'Piénikoua från Benin - tidigare en del av kolonin Franska Västafrika. "Men", fortsätter han, "i grund och botten kanske Frankrike redan är ett afrikanskt land. Ett afrikanskt land som vilket som helst". I den fransktalande delen av Afrika är man inte imponerad av den forna kolonialmakten. Inte sedan De Gaulle (som öppnade för koloniernas självständighet) anses något gott ha kommit därifrån.

I de afrikanska länderna är det legio att makten överförs från far till son, även om fadern blivit vald - lusten att grunda dynastier är stark. När då ett europeiskt land som Frankrike helt fräckt visar liknande tendenser - i och med presidentens oblyga önskan att "lämna över" Frankrikes rikaste förort Neuilly-sur-Seine samt Paris' affärsdistrikt La Défense till sin son - så drar man uppenbart undan mattan för de som verkar för demokrati i länder utanför Europa - exempelvis i Afrika. "Sarkozy visar ett dåligt exempel", konstaterar dagstidningen Le Bénin Aujourd'hui.

"Et voilà que l’on reparle de l’ambition politique des fils de présidents ! Et cette fois-ci, pas en Afrique, un continent qui semble s’être fait un apanage de la chose. Mais bien en France, patrie de la Liberté, de l’Egalité et de la Fraternité."
"Nu pratar man minsann igen om politiska ambitioner hos söner till presidenter! Och den här gången är det inte i Afrika, en kontinent som tycks ha gjort anspråk på detta privilegium. Den här gången handlar det om Frankrike, Frihetens, Jämlikhetens och Broderskapets hemland.", skriver Le Pays, en dagstidning i Burkina Faso.

Ett Europa som uppvisar odemokratiska tendenser - för att inte säga despotiska, korporativistiska och fascistoida tendenser - sprider en smitta som angriper och eroderar demokratiprocesser internationellt.
När detta dessutom ackompanjeras av politiskt korrekta europeiska moralföreläsningar riktade mot andra länder passerar det gränsen för det uthärdliga.

En våg av officiellt journalisthat

Ett par dagar innan Reporters Sans Frontières (Reportrar utan gränser) publicerade sin rankinglista över pressfriheten i världens länder - och där Frankrike, för att vara ett europeiskt land, halkat ner till bottennivåer - släppte president Sarkozy lös sitt handgångne troll Frédéric Lefebvre över de franska journalisterna.

UMPs talesman anklagade delar av den franska journalistkåren för att önska "krossa" presidenten. Han fördömde "...vilenies quotidiennes, depuis un certain nombre de semaines, qui sont propagées à la fois par l'opposition et surtout par uncertain nombre de journalistes qui n'ont qu'une idée en tête: faire trébucher le président de la République" "...dagliga uselheter, sedan flera veckor, som sprids samtidigt av oppositionen och framför allt av ett visst antal journalister som bara har en idé i huvudet: att destabilisera Republikens president".

Detta skulle bero antingen på att oppositionen "inte gör sitt jobb och att pressen och media därför tar dess plats", eller på "tävlingen med Internet" som gör att man "kastar ur sig icke verifierad information".

Det tillhör vanligheterna att den franska högern fördömer Internet, men den franska journalistkåren, i den traditionella "politiska medievärlden" är även den föremål för frekventa attacker som för tankarna till klimatet i Berlusconis Italien.
Flera ministrar, samt givetvis Jean-François Copé, har tagit del i vad AFP kallar en "anti-medial offensiv".

Den 15 oktober, i närvaro av sex journalister från Le Figaro, tog presidenten tillfället i akt att läxa upp dem, och dessutom tömma sin vredes bägare över några frånvarande: särskilt chefredaktörerna för Le Monde och L'Express.

Presidentens journalisthat är inte nytt. Le Canard Enchainé publicerade i mars ett av statschefens mer inspirerade uttalanden: "Les journalistes, ce sont des nullards, il faut leur cracher à la gueule, il faut leur marcher dessus, les écraser. Ce sont des bandits. Et encore, les bandits eux, ont une morale."

"Journalister är värdelösa, man bör spotta dem i ansiktet, trampa ner dem och krossa dem. De är skurkar. Skurkar har förresten åtminstone en moral."

Värst för oss andra

Uppdatering: mer hård kritik från La Quadrature du Net (eng.)

Den nu välkända paragraf 138 har neutraliserats av Europaparlamentet, under anmärkningsvärda former.
La Quadrature du Net (eng) uttrycker stark kritik. "Ett förräderi" av den franska ledamoten Catherine Trautmann, anser Numerama.

Dock poängterar Numerama att den ursprungligen franska paragrafen 138ans vara eller icke vara har en mycket marginell betydelse för just Frankrike. Det faktum att Europaparlamentet redan två gånger, med stor majoritet, röstat för 138an har aldrig påverkat president Sarkozys kamp för Hadopi eller den franska lagstiftningen på området.
(Man - Copé, Lefebvre, Albanel - har dock anklagat franska socialister för att "ringa upp" sina kompisar i EU och driva igenom 138an där i enda syfte att ställa till det för högermajoriteten i den franska Nationalförsamlingen).

När sedan Författningsdomstolen, Le Conseil Constitutionnel, den 10 juni slog fast att tillgång till Internet är en fundamental rättighet och att det juridiska systemet måste blandas in före en eventuell avstängning - även om UMP nu gör allt för att slingra sig runt det - så gavs franska internauts ett betydligt mer kraftfullt skydd för sina rättigheter än någonsin 138an i Europaparlamentet skulle gjort.

Det franska konstitutionella skyddet kan dessutom bli ännu starkare - bland de starkaste i Europa - om Författningsdomstolen även ingriper mot Hadopi 2 (beslut väntas på torsdag). Värre blir det för de medborgare i Europa som "inte beskyddas av den franska Författningsdomstolen", konstaterar Numerama; deras regeringar får betydligt större manövreringsutrymme när 138an är borta.

Rappare förargar kulturministern

Gårdagens kommuniké från Frédéric Mitterrand:

"Communiqué de presse"
Réaction de Frédéric Mitterrand, ministre de la Culture et de la Communication, au clip du rappeur Morsay

Dans son clip « J'ai 40 meufs », le rappeur Morsay tient des propos intolérables, notamment à l'encontre des forces de sécurité de notre pays. La liberté d'expression ne doit pas être le prétexte à des dérives incitant à la haine ou à la violence. J'en appelle donc au sens des responsabilités des dirigeants de radios, de chaînes de télévision et de sites Internet. J'en appelle également aux internautes, pour qu'ils ne cautionnent ni n'encouragent de tels excès. Les médias et Internet doivent être des espaces civilisés d'échange et de partage. Pour le reste, si les bornes de la légalité ont été franchies, c'est à la justice qu'il appartient de décider des mesures appropriées.
Paris, le 19 octobre 2009"

"Pressmeddelande

Kultur- och kommunikationsminister Frédéric Mitterrands reaktion på rapparen Morsays musikvideo.

I sin video "j'ai 40 meufs" [jag har 40 brudar] gör rapparen Morsay oacceptabla uttalanden, särskilt riktade mot vårt lands polisväsende. Yttrandefriheten får aldrig bli ett svepskäl för att uppmuntra till hat eller våld. Jag vädjar alltså till ansvarskänslan hos beslutsfattare inom radio och tv, och på internetsajter. Jag vädjar även till internauts att inte stödja eller uppmuntra dylika övertramp. Media och internet bör vara civiliserade platser för utbyte och delande.
För övrigt, om lagens gränser överskridits åligger det rättssystemet att besluta om lämpliga påföljder.
Paris 19 oktober 2009"

Jaså? Här är klippet. (Rapparen Morsay öser hat över polisen.)

Kulturministern "har inte åldrats med värdighet, det är han inte ensam om, och det är hans enda försvar", konstaterar journalisten Claude Soula på Le Nouvel Observateur. En man som Mitterrand, påpekar Soula, skulle tidigare ha "skrikit av vrede" inför ett sådant censurförsök. Nu gör han istället den mest fantastiska reklam för Morsay, en rappare varken Soula eller någon annan inom det etablissemang kulturministern vänder sig till hört talas om tidigare.

Torsdag kl 17

Lionel Tardy, mannen som bekämpar vanvettig lagstiftning på informationspolitikens område, inifrån Sarkozys eget parti UMP, skriver på twitter: "La décision du conseil constiutionnel sur hadopi 2 tombe jeudi, aux alentours de 17h", dvs. Författningsdomstolens beslut angående hadopi 2 faller på torsdag kring kl 17.

Inga läckor än så länge, och ingen vågar uttala några prognoser. Men sista försvarslinjen är som sagt verkligheten.

Sverige nr 1 - Frankrike nr...43

Idag publicerar Reporters Sans Frontières (Reportrar utan gränser) sin årliga rapport om yttrandefriheten i världen.

På deras lista, som rangordnar världens länder efter deras förmåga att uppfylla grundläggande kriterier för press- och yttrandefrihet, ligger de skandinaviska länderna i topp. På delad förstaplats: Sverige, Norge, Danmark, Finland och Irland - följda i fallande ordning av Estland, Holland, Schweiz och Island.

Först på 43:e plats återfinns Frankrike, som rasat nedåt på listan som en direkt följd av regeringens envisa kamp att genomdriva Hadopi-lagstiftningen, hårt kritiserad av organisationen som anser att metoderna påminner om den censur som föregick "lagen av den 29 juli 1881" som stadfäste pressfriheten.

Organisationens generalsekreterare Jean-François Julliard, uttrycker särskild oro över att länder i Europa, som Frankrike och Italien, år efter år fortsätter sin tillbakagång med avseende på de medborgerliga fri- och rättigheterna. "Innebär detta slutet på den europeiska modellen?" frågar sig organisationen, och uppmärksammar att även om europeiska länder fortfarande ligger i topp så har vissa europeiska länder på listan passerats av unga demokratier i Afrika och Latinamerika. Journalister utsätts fortfarande för fysiska hot i Italien och Spanien, liksom på Balkan.

Den "infernaliska trion" i botten är f ö Turkmenistan, Nordkorea och Eritrea - i den ordningen. Nordkorea har följaktligen mer pressfrihet än någon.

Boken och Internet enligt Eco III

"Vi kan anse att skriften är en förlängning av handen och i den meningen är den nästan biologisk. Dess kommunikationsteknologi är direkt lierad med kroppen. (...) Medan våra moderna innovationer, film, radio, Internet inte är biologiska."

Umberto Eco är ingen internaut, ingen Homo numericus. Han föreställer sig inte att genom lätta fingerrörelser i tomma luften kontrollera sin session i den virtuella verklighet som projiceras tätt framför hans ögon. Han föreställer sig inte att den nya tekniken, för första gången, verkligen kan sammansmälta med biologin - eller att många faktiskt redan upplever den känslan vid sina tangentbord.

Han jämför Nätet med "två flaskor whiskey", något som ger den mest dramatiska och vansinniga svindel - en "koma" orsakad av alkoholförgiftning. Ändå ser han Internet som en underbar uppfinning, dock främst som en form för spridning av det skrivna ordet, jämförbar med Gutenbergs boktryckarrevolution, som ett uttryck för en läsandekultur.

Den gaullistiske partiledaren Nicolas Dupont-Aignan uttrycker sig därmed betydligt mer rättvisande och träffsäkert (sic!) när han konstaterar: "Tryckpressen möjliggjorde folkets läsande, Internet kommer att möjliggöra dess skrivande."

Boken och Internet enligt Eco II

Den italienske författaren, medeltidsexperten och språkvetaren Umberto Ecos vetande är encyklopediskt. Han läser glupskt - uppslukar kunskapen i bok efter bok, samlar, lagrar och sammanställer, skriver listor och förteckningar; ackumulerar information.
Han har även en omfattande samling sällsynta böcker ägnade ett område som ständigt fascinerar honom: tankefelet, den ockulta vetenskapen, missuppfattningen - och han konstaterar att böcker inte nödvändigtvis är bärare av sanningar, utan lika mycket av mänsklig dumhet och galenskap.

Hans slutsats är följande: "Ce qui forme une culture n'est pas la conservation mais le filtrage", "Det som formar en kultur är inte bevarandet, utan filtreringen". Och här ligger, enligt Eco, det verkliga problemet med Internet. Internet ackumulerar kunskap urskiljningslöst och den urvalsprocess, den bortfiltrering, som formar kulturen är inte längre med nödvändighet gemensam.

Eco exemplifierar: "Le filtrage est le grand problème de notre époque. Notre rapport à la mémoire peut faire penser à Funes, le personnage hypermnésique imaginé par Borges. Comme il se souvient d'absolument tout, c'est un fou ou un idiot. Et Internet est le scandale d'une mémoire sans filtrage, où l'on ne distingue plus l'erreur de la vérité. Au final, cela produit aussi un effacement de la mémoire. La culture est une chose qui se partage, se discute. Ce qu'on peut appeler « la communauté » arrive jusqu'ici à débattre, à négocier et à se mettre d'accord pour laisser tomber certaines oeuvres, certaines idées scientifiques, au profit d'autres.
Une des grandes fonctions de la culture est d'imposer un savoir partagé par tous. Cela ne veut pas dire immuabilité de ces connaissances. Mais même leur nécessaire mise en question, même la révolution ne peuvent avoir lieu sans qu'existe cette base du savoir partagé : pour que Copernic puisse affirmer que la Terre n'est pas au centre de l'Univers, il faut qu'on ait accepté auparavant la théorie de Ptolémée qui disait le contraire. Il existe une sorte de Larousse encyclopédique admis par tout le monde, même si celui d'un homme de 70 ans est plus fourni que celui d'un jeune de 25 ans. Internet peut signifier à terme la mise en miettes de ce Larousse commun au profit de six milliards d'encyclopédies, chaque individu se construisant la sienne, chacun pouvant à loisir préférer Ptolémée à Copernic, le récit de la Genèse à l'évolution des espèces. Nous courons le risque d'une incommunicabilité complète, l'impossibilité d'un savoir universel... Evidemment, les contrôles traditionnels continueront de s'exercer, notamment par l'école, mais ils entreront de plus en plus en conflit avec les revendications particulières. Revendiquer sa propre encyclopédie est typique de la bêtise ! La culture est là justement pour empêcher les Bouvard et Pécuchet de triompher."

"Filtreringen [i betydelsen urvalet, bortvalet] är vår tids stora problem. Vårt förhållande till minnet för tanken till Funes, den fiktiva personen med superminnet, som Borges skapade. Eftersom han minns precis allt, är han en galning eller en idiot. Internet är det skandalösa i ett minne utan förmåga att filtrera, där man inte längre kan skilja felaktigheten från sanningen. Det leder i förlängningen till en utplåning av minnet. Kulturen är något som delas, som diskuteras. Det man kan kalla "samhället" lyckas hittills med att debattera, förhandla och komma överens om att överge vissa verk, vissa vetenskapliga idéer, till förmån för andra.

En av kulturens stora uppgifter är att stadfästa ett vetande som alla delar. Det betyder inte att kunskapen är oföränderlig. Men det nödvändiga ifrågasättandet, eller revolutionen, kan inte äga rum utan en delad grund för kunskapen: För att Copernikus skulle kunna driva fram övertygelsen att jorden inte befinner sig i universums centrum, så måste man först ha accepterat Ptolemaios teori som hävdade motsatsen.

Det finns en sorts encyklopedi av delat vetande, även om en 70-årings är mer välfyllt än det hos en ung 25-åring. Internet kan i förlängningen betyda att den gemensamma encyklopedin smulas sönder och ersätts av sex miljarder, att varje individ konstruerar sin egen och fritt kan föredra Ptolemaios framför Copernikus, berättelsen i Första Mosebok framför arternas evolution. Vi riskerar att kommunikationen och det universella, kollektiva vetandet blir omöjligt.

Givetvis kommer de traditionella kontrollmekanismerna fortsätta att fungera, framför allt genom skolan, men dessa kommer att hamna i ökad konflikt med självhävdandet hos särintressen. Att hävda rätten till en egen encyklopedi är typiskt för dumheten! Kulturen finns där just för att sådana som Bouvard och Pécuchet inte skall vinna."

Boken och Internet enligt Eco I

"N'espérez pas vous débarrasser des livres", (Hoppas inte på att slippa böckerna) som utkommer i Frankrike den 21 oktober, är Umberto Eco's senaste bok, skriven tillsammans med dramatikern och manusförfattaren Jean-Claude Carrière.
Det är en humoristisk exposé över bokens historia och det motstånd den tvingats övervinna för att bli etablerad - och så central i vår kultur att vår kultur vore otänkbar utan den. Dock har den genom historien varit en hotad och bekämpad företeelse. Vid en jämförelse framstår motståndet mot e-boken som obetydligt.

"Boken är en uppfinning som aldrig kan bli föråldrad, lika litet som hjulet, hammaren och skeden", konstaterar Umberto Eco. Och e-boken, slår han fast, imiterar bokens struktur och innebär i sig inte något nytt. Däremot har den, jämfört med pappersboken, en uppenbar brist: "...le livre de papier est autonome, alors que l'e-book est un outil dépendant, ne serait-ce que de l'électricité. Robinson Crusoé sur son île aurait eu de quoi lire pendant trente ans avec une bible de Gutenberg. Si elle avait été numérisée dans un e-book, il en aurait profité pendant les trois heures d'autonomie de sa batterie. (...) Nous pouvons encore aujourd'hui lire des livres vieux de cinq cents ans. En revanche, nous n'avons aucune preuve scientifique que le livre électronique puisse durer au-delà de trois ou quatre ans. "

"...boken i papper är autonom, medan e-boken är ett verktyg, beroende, om inte annat, av elektricitet. Robinson Kruse på sin ö hade haft att läsa i trettio år med Gutenbergs bibel. Om det varit en digitaliserad e-bok hade han kunnat ånjuta tre timmars autonomi med sitt batteri. (...) Vi kan fortfarande läsa femhundra år gamla böcker. Däremot har vi inga vetenskapliga bevis för att en elektronisk bok kan var i mer än tre, fyra år."

Eco ser däremot en stor praktisk betydelse hos e-boken: En domare kan exempelvis behändigt bära med sig 25 000 lagrade dokument.

Internet, försäkrar han, innebär inget hot mot boken; utan uppmuntrar läsandet genom att öka nyfikenheten. Dessutom gör Internet, enligt Eco, läsandet mer nödvändigt än någonsin:

"Avec internet, nous sommes revenus à l'ère alphabétique. Si jamais nous avions cru être entrés dans la civilisation des images, voilà que l'ordinateur nous réintroduit dans la galaxie de Gutenberg et tout le monde se trouve désormais obligé de lire."

"Med Internet återvänder vi till alfabetets tidsålder. Om vi någonsin trott att vi tagit steget in i en bildburen civilisation, så återför datorn oss till Gutenbergs galax och alla blir hädanefter tvungna att läsa."

Verktyg för tanken

"De två viktigaste instrument en civilisation behöver för att orientera sig i den under alla förhållanden problematiska och skrämmande mänskliga existensen är lyriken och matematiken. De har,som den invigde vet, väldigt mycket att göra med varandra."

Författaren Lars Gustafsson, på sin blogg, idag.

Lars Gustafsson skriver om den för all förståelse centrala matematiken och ondgör sig över matematikundervisningens nutida utarmning:

"De små tyska furstendömenas elituniversitet, egentligen inrättade för att förse furstarna med kirurger och veterinärer för de militära behoven, möjliggjorde på något mirakulöst sätt dessa stillsamma,som regel tuberkulösa och tidigt avlidna ynglingar som lade grunden för både Einsteins allmänna relativitetsteori och krypteringskonsten. Sverige, världsledande nation inom den partiella differentialekvationens fascinerande och ohyggligt knepiga fält, ser ut att vilja skrota Mittag-Lefflers institut. Man föredrar att i stället investera i politiskt opportuna projekt som gör sig bättre i all slags populärpress."

Pianokalejdoskopet

Farfars piano var, förutom ett monument över en svunnen och mytomspunnen tid, även stort, svart och blankt. Därmed ägde det förmågan att, förutom musik, skapa en fantastisk optisk illusion.
Om man fällde upp det lock som täcker tangenterna och lät det luta mot pianots framsida så skapades en triangel, med en speglande insida av svart trä. Ställde man sig så på ena sidan av pianot och kikade genom den långa trekantiga tunneln, såg man igenom ett kalejdoskop. Effekten blev denna.

Allt som hölls upp framför den ena öppningen mångfaldigades i fantastiska mönster för den som kikade i pianokalejdoskopets andra ände. Ett vardagligt föremål blev oigenkännligt när det plötsligt gav upphov till rika mönster som förändrades vid varje rörelse; bröts upp och sattes samman i nya kombinationer, krympte, växte, böljade - speglades i oändlighet i triangel efter triangel.

Ett blankt, svart piano ger inte främst upphov till musik, utan till psykedeliska visioner.

Om fraktaler III

I går publicerade Le Monde en intervju med Benoît Mandelbrot, där han fastslår att de matematiska formler som används för riskberäkningar inom finansvärlden är värdelösa och gravt missvisande.

Redan 2004 publicerade den fransk-amerikanske matematikern en bok om de lagar som styr vad som uppfattas som slumpmässiga processer inom den ekonomiska sfären; Une approche fractale des marchés: Risquer, perdre et gagner, i engelsk version The (mis)behaviour of markets: A fractal view of risk, ruin and reward, i vilken han förutsade och varnade för den kommande krisen - utan att någon lyssnade.
Istället, menar Mandelbot, använder man sig av teorier som bortser från fundamentala fakta och man "sopar dynamit under mattan".

Mandelbrot berättar för Le Monde's journalist: "Il y a quelques jours, j'ai déjeuné avec des dirigeants d'une grande banque américaine. Ils me disent qu'ils sont contents de leurs modèles. Ils ne veulent pas reconnaître qu'ils se sont trompés. J'espère que ce qu'ils me disent n'est pas la réalité. Personne ne les oblige à dire ce qu'ils font réellement. Les financiers sont très attachés à cette théorie d'une simplicité merveilleuse, que l'on peut apprendre en quelques semaines, puis en vivre toute sa vie. Cette théorie a toujours été complètement fausse. Depuis quelques années néanmoins, on m'écoute de plus en plus."

"För några dagar sedan åt jag lunch med ledningen för en stor amerikansk bank. De sade att de var nöjda med sin modell. De vill inte erkänna att de tagit fel. Jag hoppas att vad de säger inte är sant. Ingen tvingar dem att säga vad de verkligen gör. Finansvärldens folk är mycket fästa vid teorin om en underbar enkelhet, som man kan lära sig förstå på några veckor och sedan leva efter hela sitt liv. Denna teori har alltid varit fullständigt felaktig. Dock, sedan några år tillbaka lyssnar man mer och mer på mig."

Efter att den nya internetekonomin kollapsat på 90-talet rådde Mandelbrot finansvärldens aktörer på Wall Street att avsätta en summa för vetenskaplig grundforskning. Men, konstaterar han, "de flesta företag har avskedat sina forskare. Vilken teori låter man sig ledas av nu? Det blöta fingret? Jag vet inte."

Även finansvärlden har sina dogmer och sitt etablissemang - dit Mandelbrot inte hör - och han beklagar det faktum att hans teorier inte är accepterade. Hans elever har i många fall gjort strålande karriärer genom att avsäga sig slutsatserna i de egna doktorsavhandlingarna. Mandelbrot avslutar:
"Je n'appartiens à aucune école. J'en ai créé une. Mais elle est indépendante des puissances et des intérêts".

"Jag tillhör inte någon skola. Jag har skapat en. Men den är oberoende av både makt och särintressen."

Den matematiske filosofen befann sig vid tiden för intervjun i Paris, inbjuden till en vetenskaplig filmfestival för att se filmen Fractales, à la recherche de la dimension cachée (Fraktaler, på spaning efter den gömda dimensionen) som kan ses i engelskspråkig version här.

Om fraktaler II

Som matematikern Benoît Mandelbrot påpekar, så antar inte alla naturliga företeelser (som moln) enkla geometriska former (som en sfär). Inte heller följer naturliga fenomen alltid enkla lagar eller formler - vilket, enligt Mandelbrot, även gäller de fenomen som skapats av människor, som till exempel finansmarknaden.

Medan kuben och den statistiska normalfördelningskurvan är lättbegripliga för det mänskliga medvetandet är molnformation och molekylers rörelser till synes slumpmässiga och kaotiska. Men eftersom även dessa fenomen rimligtvis är underkastade universella lagar så måste begreppet kaos beskriva en uteslutande mänsklig brist på förståelse inför en ogenomtränglig komplexitet. Kaos är ordning känd endast av Gud.

Dock kan fraktalernas matematik appliceras på vad som uppfattas som kaos - och fram träder ett mönster, en begriplighet, en förutsägbarhet. Fysikens fenomen, materiens form - den organiska och den oorganiska - verkar grunda sig på samma organiserande princip: fraktalen.

Om fraktaler I

(Till Juliagruppen)

"Clouds are not spheres, mountains are not cones, coastlines are not circles, and bark is not smooth, nor does lightning travel in a straight line."

The Fractal Geometry of Nature (Benoît Mandelbrot)

Ordet fraktal myntades av den fransk-amerikanske filosofiske matematikern - eller matematiskt lagde filosofen - Benoît Mandelbrot (Wikipedia, eng.) i verket "Les objets fractals, forme, hasard et dimension" (1975) - som två år senare utgavs i en engelsk översättning under titeln "Fractals: Form, Chance and Dimension".

Benoît Mandelbrot har även givit namn åt den mest kända beskrivningen av fraktalen; the Mandelbrot set, som är en matematisk serie, eller en modell, som avslöjar något fundamentalt om hur den fysiska världen är organiserad och hur dess företeelser tar form.

Materia organiserad enligt den matematiska princip som sammanfattas i the Mandelbrot set återfinns överallt i naturen. Den uttrycks i ett spiralvridet snäckskal, ett ormbunksblad och en snöflinga och kan sammanfattas som ett stort antal upprepningar av samma tema, av samma motiv, i olika skalor.

Fascinerande nog överskrider fenomenet gränsen för enkel materia och återfinns även i magnetfält och elektriska blixtar. Fraktalens princip tycks därför nära knuten till elektromagnetismen, och förekommer följaktligen även i den värld där materien kan ha vågegenskaper - som ljus.

P2P på utdöende

Uppdatering:...vilket kanske är ett förhastat antagande (se kommentarer).


Den så bekrigade företeelsen klassisk fildelning via peer-to-peer håller på att försvinna - för att istället ersättas med streaming. Fenomenet har varit påtagligt de senaste två åren och kan iaktas globalt.

Av förklarliga skäl är tendensen särskilt tydlig i Frankrike: Hadopi-lagen beivrar endast upphovsrättsbrott som innebär en nedladdning via den egna internetuppkopplingen. Mot en teknik som streaming förmår lagen ingenting.
Samtidigt som Hadopi-lagen är på väg att införas, är den teknik lagen beivrar på väg bort. Den franska staten kommer följaktligen att spendera enorma summor på de franska "piraternas" teknikbyte, och med detta som enda resultat.

Stéphane Michenaud, vd för prisjägarföretaget Copeeright agency som fiskar IP-adresser åt upphovsrättsindustrin, menar att det skett en tydlig migration från den ena tekniken till den andra de senaste månaderna. "Piraterna känner till lagen", säger han; "de vet att de nu blir upptäckta via peer-to-peer". I Spanien och Italien är tendensen ännu inte lika stark. Hadopi har snabbat på den franska utvecklingen.

Kampen mot fildelning via streaming kommer att innebära betydande svårigheter, om nu någon vill åta sig den, särskilt om servrarna befinner sig utanför landets gränser.

Cirkeln sluts

Alltsammans började på exklusiva restaurang Fouquet's på avenue Champs Élysées i Paris.
Där samlade Sarkozy sina personliga vänner samma kväll det stod klart att han vunnit presidentvalet. Bland de inbjudna: representanter för en stor del av den kulturindustri som anser sig gynnas av Hadopi-lagen, och som bedrivit intensivt lobbyarbete för att få igenom den.

Den 29 oktober väljer de fyrtio författare som sammanställt antologin La Bataille Hadopi (Slaget om Hadopi) samma restaurang för att inbjuda till presskonferens och presentera boken.

I författarkollektivet ingår politiker, sociologer, lärare, aktivister, journalister, författare, jurister och poeter. Alla förkastar vad de uppfattar som en krigsförklaring i syfte att ta kontroll över Nätet och skapa ett "Minitel 2.0" - och ett snedvridet samhälle som gynnar ett fåtal men där delandet och utbytet är kriminaliserat.

La Bataille Hadopi ges ut av nätförlaget InLibroVeritas, som publicerar allt under Creative Commons och Licence Art Libre. Boken kommer att säljas i tre format ("brons", "silver" och guld" - i olika papperskvalitet och med olika "extras": med guldboken följer till exempel en T-shirt) och dessutom vara tillgänglig för kostnadsfri nedladdning.

"InLibroVeritas revolutionerar förlagsverksamheten med 'La Bataille Hadopi'", konstaterar förlaget på sin hemsida. Intäkter från bokförsäljningen kommer att gå till La Quadrature du Net.

(privat kommentarsproblematik)

- Kan alla som inte hör mig ställa sig upp? Bra! Då så!

Saxat från ett annat kommentatorsfält - angående mitt eget:

"...din blogg [är] praktiskt taget omöjlig att kommentera på. Jag tror det är kommentarseditorn det är fel på, den fungerar över huvud taget inte med Safari på Mac. Varje gång jag kommenterat har jag varit tvungen att övergå till Firefox. Kanske blir det liknande problem med IE också, vad vet jag. Om du bytte bloggtema skulle problemet antagligen vara löst." (Vad betyder det?)

Mer dramatiskt:

"Det är som att först skära av luftstrupen på någon. Sedan tortera dom och fråga om det gjorde ont. De kan ju inte svara.

Alltså : Du har inte ens en mailadress där man kan påpeka problemet för dig. Undrar hur många som inte kan kommentera hos dig – dom lär ju aldrig maila dig om problemet! De som har problem kommer aldrig att ringa dig heller. Så länge det är tyst så är det ju inget problem?

Firefox fungerar inte, Internet Explorer fungerar inte, med och utan brandvägg, med och utan antivirusskydd, på tre olika datorer. Men det är ju inget problem för du ser ju inga klagomål?!?"

Alltså, det här visste jag inte och det är givetvis helt oavsiktligt..! Mitt förhållande till teknik är spänt. Jag kommer dock be någon framöver att kolla på det. Sincere sorry så länge!

De två topparna

O’Reilly är ett legendariskt förlag specialiserat på litteratur i ämnen som mjukvaruprogrammering, datavetenskap och framtidens teknologi.

O'Reilly är en kraftfull aktör på Nätet och sprider kunskap om datorer, teknik och den digitala världen bland annat genom att anordna internationella konferenser. Den 13 oktober anordnade förlaget en konferens kring möjligheterna för framtidens förlagsverksamhet, TOC - Tools of Change for Publishing - i anslutning till den nu pågående bokmässan i Frankfurt (14-18 oktober).

En av talarna var Cory Doctorow, författare, aktivist och medgrundare till sajten Boing-Boing. Han fördömde fullständigt användandet av DRM, Digital Rights Management, och menade att de som förordade detta och liknande system var "de verkliga piraterna" och förlagens dödgrävare.

Men det kanske mest intressanta var presentationen av en undersökning som visar att piratverksamhet leder till ökad försäljning (av böcker ur O'Reilly's sortiment) genom att bidra till en andra, eftersläpande "topp" i försäljningen - som sammanfaller med den tid då den illegala fildelningen av boken tar fart.

Nästa TOC-konferens: 22-24 februari i New York.