Detta är givetvis inte logiskt. Högerpartiet UMP är ett klassiskt, konservativt parti. Man vill uppfostra alla med stryk, bokstavligt eller bildligt. Inte desto mindre är Edwige Antier, välkänd barnläkare och författare till böcker om graviditet, spädbarnsvård och småbarns utveckling, en av partiets ledamöter i Nationalförsamlingen.
Nu vill hon lägga fram en proposition i syfte att förbjuda kroppsbestraffning som uppfostringsmetod eftersom hon, efter 38 års praktik, kan konstatera att barn "som aldrig blivit smiskade är de bäst uppfostrade och mest hörsamma mot vuxna och deras auktoritet", att det enda man lär barn med stryk är att "en konflikt kan lösas med våld", och att "den starkare har rätt att slå den svagare".
Hon vill, kort sagt, inte längre tvingas höra att det "inte är så allvarligt, eller värre: att det är en föredömlig metod, då det är dess raka motsats".
Men förmodligen kommer inte ens denna proposition att lyftas upp på dagordningen. Detta är ett impopulärt ämne. Franska föräldrar slår sina barn och vill fortsätta göra det. Då det Europeiska Rådet genomförde en kampanj mot barnaga år 2008 protesterade familjeorganisationer i Frankrike livligt mot detta "intrång" i den privata sfären:
"Europa skall inte lägga sig i det de inte har med att göra", förargade sig talesmannen för l'Union des familles en Europe, Dominique Marcilhacy, "De franska familjerna önskar uppfostra sina barn som de vill, vare sig de använder sig av smisk eller inte (...) Varför vill man att allt skall följa 'normen'? Låt varje land ha sin kultur."
Att läsa kommentatorsfälten idag har varit en säregen upplevelse. De har svämmat över av muterade Lidl-lökar, som påpekat att lärarna minsann var respekterade förr, när barnen blev slagna med linjal! och att ungdomarna i förorterna har inte fått tillräckligt med stryk!
Den franska verklighetens folk rasar. Och generalsekreteraren för UMP, Xavier Bertrand säger: "Att Edwige Antier uttalar sig, i sin roll som barnläkare, är hennes rätt. Hon har sin uppfattning om saker och ting. Men lagar, om allt, överallt, det räcker nu...".
