Motståndet mot Google Books III

För att motivera sitt motstånd mot Google Books-projektet anförde Emmanuel Hoog även följande skäl:
"...de kulturhistoriska institutionerna (museer, bibliotek...) liksom akademiker arbetar hårt för att tillfredställa behovet av landmärken. Risken för implosion eller explosion är uppenbar. Detta kan paradoxalt nog leda till spridningen av en massiv brist på kultur. Vad tjänar det till att lära sig något, alltså att memorisera, om en maskin minns allt? Vad tjänar det till att rangordna vår kunskap om den får sitt värde enbart genom hur den klassas av en sökmotor?"

Detta illustrerar ett annat betydande, och mer djupgående, motstånd mot vad Nätet gör med det mänskliga tänkandet. Ett ämne som behandlades av författaren Nicholas Carr i en uppmärksammad artikel 2008 i tidskriften The Atlantic: Is Google Making Us Stupid?

Carr iaktar en förändring i sitt eget tänkande och i sin förmåga till uppmärksamhet:

"Over the past few years I’ve had an uncomfortable sense that someone, or something, has been tinkering with my brain, remapping the neural circuitry, reprogramming the memory. My mind isn’t going—so far as I can tell—but it’s changing. I’m not thinking the way I used to think. I can feel it most strongly when I’m reading. Immersing myself in a book or a lengthy article used to be easy. My mind would get caught up in the narrative or the turns of the argument, and I’d spend hours strolling through long stretches of prose. (...) The deep reading that used to come naturally has become a struggle."

Anledningen; Nätet, som för honom själv blivit ett gudasänt universalmedel, men som också format hans perception: "My mind now expects to take in information the way the Net distributes it: in a swiftly moving stream of particles."

En studie från Univerity College London (pdf.) tycks visa att läsvanorna och den kognitiva förmågan är på väg att förändras i grunden; istället för läsning i traditionell mening ägnar man sig på nätet åt "power browsing" eller att skumma texten vertikalt i jakt på den eftersökta informationen.

Därav - givetvis - farhågor om att Nätet skulle fördärva det mänskliga tänkandet, minnet och ordningen. Carr är dock inte omedveten om att liknande kritik framförts tidigare i historien vid stora paradigmskiften. Exempelvis motsatte sig Sokrates införandet av skriftspråket av ungefär samma anledningar, som sedan återanvändes för att kritisera tryckpressen.

Men det står klart att de verktyg med vilka vi uttrycker våra tankar även influerar hur vi tänker dem.
Bland annat lär Nietzsche's stil ha förändrats kraftigt av att han 1882 började använda en skrivmaskin.