Ipredlagen, den svenska korporativismens emblem, fungerade som retoriskt alibi för de som genomdrev den extremistiska hadopilagen i Frankrike. På så sätt "smittar" repressiv lagstiftning och de som beslutar genomföra frihetsinskränkande lagar bör ta hänsyn till det. Det som nu sker i Europa är inte ett föredöme för världen.
För närvarande pågår en mängd initiativ för att påverka politiker, nationellt och i EU, för att - kort sagt - be dessa att inte förstöra något som aldrig tillhört dem på uppmaning av diverse särintressen som anför irrationella känsloargument.
Politiker lyssnar inte på okarismatiska forskare eller resurslösa medborgare utan på glamorösa och burgna branschföreträdare och lobbyister. Om så inte vore fallet skulle det inte se ut som det gör idag på lagstiftningsområdet.
Frågan är om ett Internet som kan inskränkas av stater, okunniga politiker och diverse månglare är tillräckligt hållbart och motståndskraftigt.
Det är dumt att utmana Nätet, konstaterar ElectronLibre, på tal om Hadopi; upproriskheten och den subversiva potentialen är för stor. Och man exempliferar med The Kiosk of Piracy, och dess första installation av The Pirate Kiosk, i Weimar, Tyskland. En "Kiosk Bay" som inte finns på Nätet och som därmed inte heller kontrolleras via Nätet. Budskap: We don’t need the Internet.
Detta är en demonstration, konstaterar ElectronLibre, men kan mycket väl bli en framtida realitet om kriget mot Nätets frihet trappas upp: Medborgare som tillhandahåller nätverk åt varandra, "kiosker" i trappuppgångar, små servrar som inte är kopplade till Internet.
Kiosk of Piracy instruerar
Copyriot berättar mer
#6 (oktober 2024): mest om böcker
1 månad sedan