Han betonar det absurda i att lagar skrivna för helt andra förhållanden förväntas reglera ett helt nytt paradigm:
"Copyright was set up after the printing press made copying a matter of mass production, typically done commercially. Copyright was acceptable in that technological context because it functioned as an industrial regulation, not restricting readers or (later) music listeners.
In the 1890s, record companies began selling mass-produced musical recordings. These records facilitated the enjoyment of music, and did nothing to interfere with listening to music. Copyright on these musical recordings was mostly uncontroversial as it only restricted record companies and not music listeners.
Today's digital technology enables everyone to make and share copies. Record companies now seek to use copyright law to deny us the use of this technical advance. The law which was acceptable when it restricted only publishers is now an injustice because it forbids cooperation among citizens."
Oacceptablet, enligt Stallman, som istället föreslår alternativa sätt att finansiera skapandet, bland annat genom initiativ som Mécénat Globale, eller Global Patronage, ett betalningssätt och ett filosofiskt ställningstagande i syfte att "de-kommersialisera" kulturen.
Principdeklarationen är skriven av Stallman i samarbete med den franske forskaren Dr. Francis Muguet, internationell expert på informationssamhället och den nya tekniken, men är fortfarande under utarbetande.
Den 8 september bildades SARD, Société d’Acceptation et de Répartition des Dons, Organisationen för emottagandet och fördelningen av gåvor, i Paris - i enlighet med principerna för Mécénat Globale.
"Ett alternativ till Hadopi?" frågar sig Le Monde. Projektet kommer att ta form under de kommande månaderna, men både internauts och artister uppges vara intresserade, liksom politiker som Patrick Bloche (Parti Socialiste) och Martine Billard (De Gröna) - båda starka motståndare till hadopi- lagen i Nationalförsamlingen.
Lawrence Lessig skriver väldigt bra om hur copyrightlagen har fått så sjukt mycket större plats i kulturspridningens rum på grund av hur internet/datorer fungerar (allting kopieras automatiskt etc) i bl.a. kap 10 av sin bok Free Culture, som kan hämtas hem gratis här: http://www.free-culture.cc/freeculture.pdf
SvaraRaderaCiterar lite:
"In real space, then, the possible uses of a book are divided into three sorts: (1) unregulated uses, (2) regulated uses, and (3) regulated uses that
are nonetheless deemed “fair” regardless of the copyright owner’s views.
Enter the Internet—a distributed, digital network where every use of a copyrighted work produces a copy.18 And because of this single, arbitrary feature of the design of a digital network, the scope of category 1 changes dramatically. Uses that before were presumptively unregulated are now presumptively regulated. No longer is there a set of
presumptively unregulated uses that define a freedom associated with a copyrighted work. Instead, each use is now subject to the copyright, because each use also makes a copy—category 1 gets sucked into category 2. And those who would defend the unregulated uses of copyrighted work must look exclusively to category 3, fair uses, to bear the burden of this shift."
Bra bok!
Tack!!, anders
SvaraRadera