Handelsresande i skräck

Sveriges ende grävande journalist värd namnet är idag Oscar Swartz. Och, som han själv kan konstatera: Detta är en skammens tid för journalistiken.

En journalistik som abdikerat från sitt uppdrag att granska uppgifter och utöva källkritik. Det enda uppdrag som överhuvudtaget ger detta skrå ett existensberättigande.

Ett simpelt och oreflekterat rapporterande av händelser behövs inte längre. Ett simpelt och oreflekterat vidarebefodrande av desinformation är direkt samhällsfarligt.

Som nu detta med det vidrigaste av allt: övergrepp på barn. Det förekommer och det är motbjudande och alla är eniga om det. Men trots att alla normala människor reflexmässigt ryggar tillbaka i fasa får det helt enkelt inte leda till att man ger fritt spelrum åt den kader av fear mongerers som utnyttjar det för egna syften. Något som Oscar Swartz ger flagranta exempel på:
Del 1
Del 2

Fear mongering är lönsamt för rädslans kolportörer: i bästa fall belönas de ekonomiskt och får politiskt gehör för budskap som inte granskas. Fear mongering ger utrymme och instrument åt den typ av politiker som vill driva igenom en frihetsfientlig agenda. Fear mongering lever kort sagt i symbios med politiken.

Här kommer journalistiken in som en viktig kritisk och balanserade kraft. Men när den upphört med detta? Swartz skriver: "Nätmedborgarna måste bli grävare och granskare. Det är sådana där falska siffror som ligger till grund för lagstiftning."

Kritiskt tänkande, klara belägg för uppgifter, dvs. grävande och granskande journalistik, kommer alltid att vara hårdvaluta - i tidningar såväl som på Nätet - oavsett vem som utför den.