Om det vore monarki idag...

...så skulle Prins Henri d'Orléans, Greven av Paris, vara Frankrikes kung. (Wikipedia, eng.)

Den kungliga familjen lever alltså i högönsklig välmåga och den imaginära franska kronan nedärvs från tronpretendent till tronpretendent i skuggan av Republiken.

Imorgon gifter sig den 76-årige prinsen i kyrkan, efter att ha levt i ett civilt äktenskap med sin blivande brud i 25 år. Han gifter sig därmed katolskt för andra gången. Vatikanen har beslutat ogiltigförklara hans första äktenskap med en tysk prinsessa, efter att ha behandlat fallet i sin påvliga domstol under 34 år. Prins Henri d'Orléans familj framhärdar dock i att vara skandaliserade.

Vatikanens domskäl är hemliga, men det är känt att prinsen hävdat att det första äktenskapet ingicks mot hans vilja - ett av de ytterst få skäl som kan ogiltigförklara ett katolskt äktenskap. Prinsen har bl a presenterat ett brev som stöd för sin version, ett brev skrivet av Charles de Gaulle som inför prinsens giftermål 1957 "välkomnar denna union som Gud kommer att välsigna som ett stort nationellt evenemang". Det ansågs politiskt fördelaktigt, hävdar prinsen, att han gifte sig med en tysk prinsessa efter krigsslutet.

Hans familj vittnar emot honom. Charles de Gaulle ansåg bara att det var bra för den europeiska försoningen, utan att utöva någon press, skriver prinsens far i en bok. "Han var otålig att åka och träffa sin tyska fästmö", skvallrar hans syskon. Men så får de inte komma på bröllopet heller.

Vatikanen arbetar långsamt och låter sig inte imponeras av nymodiga uppfattningar. Paradoxalt nog framstår denna stat som den enda i Europa som inte vill kväsa Internet, och vars ledare inte lånar sig till den vanliga moralpaniska, politiska retoriken.

Det föreligger något slags omvänt förhållande här