Sanningen om bubblor

När man öppnar en flaska champagne utlöses bildandet av tusentals små koldioxidbubblor som stiger uppåt och briserar vid ytan.

En nyligen publicerad studie, utförd av franska och tyska forskare, visar att bubblorna gör mer än bara "kittlar i näsan". De är i högsta grad mättade med innehåll och fungerar i själva verket som små hissar för smakämnen.

Genom att analysera bubblorna med hjälp av mass-spektrometri har man kunnat konstatera bubblorna innesluter champagnens aromer och bär dem med sig.



"J'aime le Champagne parce qu’il me rend belle !
"Jag älskar champagne för att den gör mig vacker!"

La Marquise de Pompadour

"Je bois du Champagne quand je gagne, pour celebrer...et je bois du Champagne quand je perds, pour me consoler."
"Jag dricker champagne då jag vinner, för att fira...och jag dricker champagne då jag förlorar, för att trösta mig."

Napoléon Bonaparte

"My only regret is that I did not drink more Champagne."

Lord Maynard Keynes, på sin dödsbädd

Fransk diplomati

Uppdatering: Nu står det även att läsa om affären i Le Monde.


Journalisten Fabrice Epelboin på ReadWriteWeb (franska) uttrycker stark kritik mot vad som framställs som ett försök att korrumpera en utländsk makthavare - det diplomatiskt otillbörliga franska försöket att påverka riksdagsledamoten Camilla Lindberg(fp) - enligt artikeln "för att rädda Hadopi".
I Sverige dessutom: "ett av de minst korrumperade länderna i världen".

Camilla Lindberg har redan uppmärksammats i Frankrike för sitt motstånd mot nedstängningen av The Pirate Bay (via Black Internet) och sin kritik mot den lagstiftning som tillät det.

Epelboin påtalar även hennes närhet till Alexander Bard, "filosof, musiker, politiker, grundare av nätverket Liberati och stor internetteoretiker", även han känd i Frankrike.
År 2008 kom Bards och Jan Söderqvists bok Nätokraterna på franska (Les Nétocrates) och författarna intervjuades i fransk tv: Filmklipp, med fransk voice over

Telekompaketet har, så länge som det uppfattats som ett hot mot Sarkozys internetpolitik, framgångsrikt bekämpats av Frankrike även om detta inneburit en inbromsning i hela Europas internetekonomi.
Nu, antar Epelboin, skulle Telekompaketet kunna begrava Hadopi och dessutom inskränka europeiska regeringars möjlighet att censurera Nätet.

Detta är möjligtvis alltför optimistiskt. Men Frankrikes bisarra agerande tyder ändå på att chansen finns.

epilog med macarons

Det här är också Frankrike: En söndag i Montmartre - den första höstdagen fångad på bilder tagna av smyckedesignern Erika Lauret, som sålde sina fantastiska skapelser - från The French Factory - på marknaden igår, i Paris.

Ljuvligast av allt; hennes smycken som ser ut som macaron-kakor - efter klassisk fransk förebild (Ladurée).

Krambjörnarnas land II

Den franska staten och dess myndigheter misstror av tradition det civila samhället och motarbetar medborgarinitiativ. Det positivt laddade engelska "community" har på franska (communauté) fått en mycket negativ laddning i uttryck som "communautarisme" som används som svenskans "populism" - dvs. enbart för att uttrycka förakt.

Claude Jacquier, forskare på CNRS (Centre National de la Récherche Scientifique) konstaterar:
"Le modèle républicain français est un modèle descendant : l'Etat sait toujours ce qu'il faut faire. Et comme, par ailleurs, on a historiquement une grande peur des communautés, la France est passée à côté de cette dimension collective."

"Den franska republikanska modellen är en hierarkisk modell: Staten vet alltid bäst. Och eftersom vi dessutom historiskt är mycket rädda för intressegemenskaper/communities, så har Frankrike helt missat den kollektiva dimensionen."

Detta på tal om att franska sociologer nu börjat studera den amerikanska modellen för samhällsbyggande i "svåra" områden - något som Frankrike notoriskt misslyckats med.

Sophie Body-Gendrot, professor i statsvetenskap, förklarar:
"Là où, dans d'autres pays, les initiatives dans les quartiers à problèmes viennent des habitants, une culture de défiance envers la société civile continue de caractériser nos administrations, niant la légitimité des demandes des habitants, par ailleurs mal représentés politiquement."

"Medan man i andra länder låter initiativ komma från innevånarna i problematiska kvarter så präglas våra institutioner av misstro mot det civila samhället, och man förnekar legitimiteten i de boendes önskemål. Dessa är dessutom underrepresenterade politiskt."

Denna karaktärisering av det franska samhällets styrande skikt är intressant på många sätt - särskilt som Internet kan ses som ett enda stort medborgarinitiativ, ett enda gigantiskt civilt samhällsprojekt. Den franska staten, dess tjänstemän och politiker, lämnar mycket ogärna över makt och inflytande till sina medborgare, och det är en generell, djupt rotad kulturell regel.

Frankrike, om någon, behöver Europa.

Krambjörnarnas land I

Jean-François Copé (Wikipedia, eng.), ordförande för UMPs partigrupp i Nationalförsamlingen, tillhör den värsta typen av sarkozytrogna och internetfientliga politiker.
Förmodligen börjar han dock inse att enfaldiga angrepp på "Internet" inte går hem hos stora delar av befolkningen. För att försäkra dessa om att han visst insett Internets fördelar, publicerar Copé en krönika i nättidningen Slate.fr, under rubriken Friheten och Internet.

Copé försäkrar att han inför Internet, och den nya världsordning företeelsen möjliggör, först och främst känner entusiasm - tvärt emot den nidbild som sprids bland internauts.
Internet, betonar han, innebär en fantastisk möjlighet för demokratin och all reflektion rörande landets framtid måste ta den digitala verkligheten i beaktande.

Men man får inte vara "naiv", fastslår Copé - en uppfattning franska diplomater eftertryckligt framfört till Camilla Lindberg (fp) - "Internet är inte 'Krambjörnarnas land'" och "frånvaro av regler är inte frihet utan anarki".

Det behövs således fasta regler, enligt Copé, och det är politikernas uppgift att ta sig an dem - alltmedan de lyssnar på åsikter från "medborgare, aktörer på Nätet, forskare inom det digitala området och experter".

Det sistnämnda motsvarar givetvis på intet vis någon verklighet. Tvärtom.

"Den franska vägen är den enda lösningen"

Frankrikes ambassad har kartlagt den svenska riksdagsledamoten Camilla Lindbergs politiska åsikter, kommit fram till att de är felaktiga och sökt upp henne för att rätta till dem. SvD, DN

Frankrike skyr inga medel för att påverka arbetet kring Telekompaketet och - i förlängningen - internetlagstiftningen i hela Europa.

– Jag har normalt ingen som helst kontakt med den franska ambassaden och i förra veckan blev jag uppringd av dem och det var mycket brådskande, säger Lindberg.

– De kom till riksdagen och de började prata om min syn på internet och telekompaketet och varför jag hade en så naiv syn så att man inte skulle kunna stänga av sidor. Jag sade att vi har olika syn, ni representerar Frankrike och ni tycker att det är ok att stänga av sidor och det gör vi inte i Sverige. Men du måste förstå att den franska vägen att stänga av är den enda lösningen, sade de.

Lindbergs bedömning är att de försökte påverka henne som enskild riksdagsledamot och opinionsbildare, något som är mycket ovanligt och enligt Professor Christer Jönsson vid Lunds universitet "inte förenligt med god diplomatisk sed".

Det är synnerligen intressant att observera hur oerhört viktigt det uppenbarligen är för den franska politiska klassen att ta kontroll över Internet.

Internet är en kiosk

Ipredlagen, den svenska korporativismens emblem, fungerade som retoriskt alibi för de som genomdrev den extremistiska hadopilagen i Frankrike. På så sätt "smittar" repressiv lagstiftning och de som beslutar genomföra frihetsinskränkande lagar bör ta hänsyn till det. Det som nu sker i Europa är inte ett föredöme för världen.

För närvarande pågår en mängd initiativ för att påverka politiker, nationellt och i EU, för att - kort sagt - be dessa att inte förstöra något som aldrig tillhört dem på uppmaning av diverse särintressen som anför irrationella känsloargument.

Politiker lyssnar inte på okarismatiska forskare eller resurslösa medborgare utan på glamorösa och burgna branschföreträdare och lobbyister. Om så inte vore fallet skulle det inte se ut som det gör idag på lagstiftningsområdet.

Frågan är om ett Internet som kan inskränkas av stater, okunniga politiker och diverse månglare är tillräckligt hållbart och motståndskraftigt.

Det är dumt att utmana Nätet, konstaterar ElectronLibre, på tal om Hadopi; upproriskheten och den subversiva potentialen är för stor. Och man exempliferar med The Kiosk of Piracy, och dess första installation av The Pirate Kiosk, i Weimar, Tyskland. En "Kiosk Bay" som inte finns på Nätet och som därmed inte heller kontrolleras via Nätet. Budskap: We don’t need the Internet.

Detta är en demonstration, konstaterar ElectronLibre, men kan mycket väl bli en framtida realitet om kriget mot Nätets frihet trappas upp: Medborgare som tillhandahåller nätverk åt varandra, "kiosker" i trappuppgångar, små servrar som inte är kopplade till Internet.

Kiosk of Piracy instruerar

Copyriot berättar mer

Handelsresande i skräck

Sveriges ende grävande journalist värd namnet är idag Oscar Swartz. Och, som han själv kan konstatera: Detta är en skammens tid för journalistiken.

En journalistik som abdikerat från sitt uppdrag att granska uppgifter och utöva källkritik. Det enda uppdrag som överhuvudtaget ger detta skrå ett existensberättigande.

Ett simpelt och oreflekterat rapporterande av händelser behövs inte längre. Ett simpelt och oreflekterat vidarebefodrande av desinformation är direkt samhällsfarligt.

Som nu detta med det vidrigaste av allt: övergrepp på barn. Det förekommer och det är motbjudande och alla är eniga om det. Men trots att alla normala människor reflexmässigt ryggar tillbaka i fasa får det helt enkelt inte leda till att man ger fritt spelrum åt den kader av fear mongerers som utnyttjar det för egna syften. Något som Oscar Swartz ger flagranta exempel på:
Del 1
Del 2

Fear mongering är lönsamt för rädslans kolportörer: i bästa fall belönas de ekonomiskt och får politiskt gehör för budskap som inte granskas. Fear mongering ger utrymme och instrument åt den typ av politiker som vill driva igenom en frihetsfientlig agenda. Fear mongering lever kort sagt i symbios med politiken.

Här kommer journalistiken in som en viktig kritisk och balanserade kraft. Men när den upphört med detta? Swartz skriver: "Nätmedborgarna måste bli grävare och granskare. Det är sådana där falska siffror som ligger till grund för lagstiftning."

Kritiskt tänkande, klara belägg för uppgifter, dvs. grävande och granskande journalistik, kommer alltid att vara hårdvaluta - i tidningar såväl som på Nätet - oavsett vem som utför den.

En fransk topp-politiker använder (kanske) Nätet

De eviga antagonisterna President Sarkozy och förre premiärministern Dominique de Villepin står mot varandra i en utdragen rättsprocess, som går under namnet Affären Clearstream.
Åtalet gäller försök att misskreditera Sarkozy - innan han blev president, och möjligtvis i ett försök att sätta stopp för just det - genom "läckta" dokument som visade sig vara förfalskningar. Presidenten är civil part i målet, dock givetvis inte en part som alla andra.

Ur The Economist (04/12-08):
"POLITICAL rivalry, international arms-dealing, industrial intrigue, spookery, financial kickbacks: the Clearstream affair has all the appeal of a Hollywood blockbuster. Every twist in the four-year-old judicial drama has gripped France. One of its protagonists, Dominique de Villepin, a former prime minister, has been ordered to be tried in a criminal court. This week he accused his arch-rival, President Nicolas Sarkozy, of meddling in the judicial process."

Detta skrevs redan förra året, men den senaste tiden har affären tagit en dramatisk vändning till det sämre.

I tisdags, under en tv-sänd intervju från New York, talade presidenten om de åtalade som"de skyldiga" - vilket omedelbart väckte stor och upprörd uppmärksamhet och fick Dominique de Villepins advokater att kasta sig över Sarkozy: Presidenten säger i nationell tv att de åtalade i en rättegång, där han själv är målsägare, är skyldiga! Fundamentala konstitutionella principer förtrampas!

De Villepin själv, väljer intressant nog att gå till motangrepp på Nätet, via sin egen sajt ClubVillepin.fr. I ett videoklipp besvarar han också frågor från internauts. Möjligtvis förstår han som första franska toppolitiker det nya mediets genomslagskraft.
För övrigt nämns även Dominique de Villepin som en möjlig framtida presidentkandidat.

Den kreationistiska ekonomins villkor

Alltid lysande Badlands Hyena myntar ett i debatten välbehövligt begrepp: Kreationistisk ekonomi.
Klaus Dieter Fliik förklarar varför endast fantasin nu sätter gränsen för de nya innovativa metoder som går ut på att pressa folk på pengar:

"Nu är det faktiskt så att verklig försäljning på en fri marknad inte längre räcker för att inbringa de vinster som företag kräver. Visst kan man avreglera allting, men vi stöter ändå mot en gräns – den som sätts av konsumentens ”lust” att konsumera.

Men fantasins värld är obegränsad. Och det är något musikindustrin insett. När förlusten på grund av tänkt illegal aktivitet är 30.000 gånger större än den summa som skivförsäljningen någonsin inbringat blir möjligheterna att kräva ersättning av konsumenterna så oerhört mycket större.

Affärsmodellen ”inbillad förlust” kan och bör övertas av alla företag. Gränsen sätts då endast av företags och branschers fantasi. Vinsten slutar vara beroende av den motsträvige och oberäknelige konsumenten och förs över dit där den hör hemma – till företaget."

Men, konstaterar Herr Fliik: "Ordet 'fantasi' har dock en negativ klang, då man tänker på konstnärer och andra psykotiker. Låt oss i stället utgå från ordet 'kreativ' när det gäller den nya ekonomin. Låt oss kalla den kreationistisk ekonomi."

Detta på tal om Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedts debattartikel i SvD, där hon frågar sig om hot och stämningar är musikförlagens nya affärsidé.

Det tycks stå klart att så är fallet. Underhållningsindustrin lanserar en egen ekonomisk världsbild baserad på övertygelser tagna ur luften; övertygelser som dessutom motsägs av seriösa undersökningar, men som man ändå lyckats sprida till i anden fattiga makthavare genom offensiv mission och känsloargument.

Det borde snart stå klart även för de mest misstrogna att underhållningsindustrin och dess branschorganisationer inte har några intressen gemensamma med kulturarbetare. Varje tillfälle då de låter sina masker falla är därför välkommet och glädjande; särskilt när de visar upp sig som de kulturfiender de egentligen är: när de stoppar teaterföreställningar eller påtvingar författare slavkontrakt.

Isobel Hadley-Kamptz skriver idag en krönika i vilken varje ord är en uppgörelse med den bransch inom vilken hon själv verkar som författare:
"De [Bonniers] vill, i strid med all svensk upphovsrättstradition, ta ifrån författaren rätten att själv bestämma över sitt verk och bakvägen införa producenträttigheter för litteratur, något som redan finns för skiv- och filmbolag. (...)
Här spricker ohjälpligt den korporativistiska illusionen att författare och förlag skulle ha samma intressen. Den bilden vill ju upphovsrättsindustrin gärna hålla fast vid, eftersom enskilda konstnärer är bättre omslagsflickor för vilken politisk linje som helst än skivbolagsdirektörer eller bokbaroner."

Den korporativistiska illusionen har stått i vägen för debatten länge nog

Om det vore monarki idag...

...så skulle Prins Henri d'Orléans, Greven av Paris, vara Frankrikes kung. (Wikipedia, eng.)

Den kungliga familjen lever alltså i högönsklig välmåga och den imaginära franska kronan nedärvs från tronpretendent till tronpretendent i skuggan av Republiken.

Imorgon gifter sig den 76-årige prinsen i kyrkan, efter att ha levt i ett civilt äktenskap med sin blivande brud i 25 år. Han gifter sig därmed katolskt för andra gången. Vatikanen har beslutat ogiltigförklara hans första äktenskap med en tysk prinsessa, efter att ha behandlat fallet i sin påvliga domstol under 34 år. Prins Henri d'Orléans familj framhärdar dock i att vara skandaliserade.

Vatikanens domskäl är hemliga, men det är känt att prinsen hävdat att det första äktenskapet ingicks mot hans vilja - ett av de ytterst få skäl som kan ogiltigförklara ett katolskt äktenskap. Prinsen har bl a presenterat ett brev som stöd för sin version, ett brev skrivet av Charles de Gaulle som inför prinsens giftermål 1957 "välkomnar denna union som Gud kommer att välsigna som ett stort nationellt evenemang". Det ansågs politiskt fördelaktigt, hävdar prinsen, att han gifte sig med en tysk prinsessa efter krigsslutet.

Hans familj vittnar emot honom. Charles de Gaulle ansåg bara att det var bra för den europeiska försoningen, utan att utöva någon press, skriver prinsens far i en bok. "Han var otålig att åka och träffa sin tyska fästmö", skvallrar hans syskon. Men så får de inte komma på bröllopet heller.

Vatikanen arbetar långsamt och låter sig inte imponeras av nymodiga uppfattningar. Paradoxalt nog framstår denna stat som den enda i Europa som inte vill kväsa Internet, och vars ledare inte lånar sig till den vanliga moralpaniska, politiska retoriken.

Det föreligger något slags omvänt förhållande här

Surrealism

Den djupt surrealistiska hadopi-lagen, version två, kommer imorgon att läggas fram för den franska Författningsdomstolen, på initiativ av socialisterna i Nationalförsamligen.

Version ett av lagen förkastades av samma instans den 10 juni eftersom den enligt de elva Vise (inklusive två ex-presidenter) ansågs strida mot konstitutionen. Censuren av lagen var hård och uppseendeväckande, men det finns inga garantier för att detta upprepas.

Inte för att det skulle saknas skäl. Hadopi 2 är full av bisarra inslag. Highlights:

"Särskild oaktsamhet" - Negligence caracterisée - kommer att leda till böter (1500 euro) och/eller en månads avstängning från Internet. "Särskild oaktsamhet" innebär att man inte, trots tidigare varning, installerat en säkerhetsmjukvara (dvs ett spionprogram). Detta gör det i praktiken till ett brott att bli bestulen på sitt IP-nummer eller att någon annan använder ens uppkoppling för otillåten nedladdning. Att utsätta sig för möjligheten att bli anklagad innebär oaktsamhet och definieras som ett underlåtenhetsbrott.

Ett års avstängning väntar den som gör sig skyldig till piratkopiering på Nätet - utan vidare specifikation av vad som utgör detta brott, eller hur det skall bevisas.

Straffrätt (brott mot upphovsrätten) och civilrätt (skadeståndsmål till följd av detta brott) slås ihop under den fem minuter långa proceduren ordonnance pénale, under vilken en domare skall ta ställning till en färdig dossier sammanställd av myndigheten HADOPI. Domaren skall trots detta ta särskild hänsyn till den anklagades arbete, personlighet och livsituation (för att bedöma dennes behov av nätet).

Men Dominique Rousseau, professor i konstitutionell straffrätt vid universitetet i Montpellier, menar att andra hänsyn kan visa sig vara avgörande:
"Le gouvernement, qui connaît ces inconstitutionnalités, peut cependant décider de ne rien changer en faisant le pari que le Conseil n’osera pas censurer une seconde fois la loi Hadopi. Évidemment, le Conseil, qui connaît cette contrainte, peut y céder. Ou pas…"

"Regeringen, som känner till dessa anti-konstitutionella inslag, kan dock besluta sig för att inte ändra någonting och chansa på att Författningsdomstolen inte kommer att våga censurera Hadopi-lagen en gång till. Självfallet kan domstolen känna sig tvingad och ge vika. Eller också inte..."

"J'irai jusqu'au bout", "jag skall gå hela vägen", sade Sarkozy då han tog upp lagen under sitt tal i Versailles den 22 juni. Och som om inte det vore nog, så har idag en engelsktalande och en fransktalande asiat tillsammans stulit en tavla av surrealisten Réné Magritte från ett museum i Bryssel.

Mitt på ljusan dag

En perfekt illustration av ett samhällsproblem

Dagens avslöjande i Le Figaro: Trafikledarna på franska flygplatser jobbar halvtid på eget bevåg - en praktik som satts i system.

Trafikledarna befinner sig följaktligen inte på sin arbetsplats och trafikledartornen är därför konstant underbemannade. Resultat: En hög olycksrisk och en rad incidenter som skulle blivit flygkatastrofer om det inte vore för enskilda piloters snabba reaktioner.

Systemet kallas internt för "clearance", clearing, och går ut på överenskommelser mellan trafikledarna där de täcker upp för varandra och möjliggör varandras frånvaro. Givetvis fullständigt olagligt och till svåra men för flygsäkerheten vid start och landning.

Denna praktik är inte okänd, vare sig för Air France eller dess prövade piloter, men direktionen ser mellan fingrarna av rädsla för att trafikledarna skall gå ut i strejk.
"De svarade oss: 'Inget bråk med flygledarna. Om det blir strejk vore det katastrofalt'", berättar en pilot.

Trafikledarnas utbildning anses vara bland de bästa i världen. Men de nyutexaminerade vill inte arbeta i Paris: "Det är som med läkare", förklarar en specialist. "De bästa kräver att bli stationerade i Aix-en-Provence eller Papeete och de mindre bra hamnar på flygplatserna i Paris." Det franska systemet med att "de bästa får välja" är tvärt emot det som praktiseras i andra länder, där trafikledare börjar på små flygplatser för att sedan avancera till de stora i huvudstäderna.

Bandupptagning; konversation mellan en pilot (dagen innan pensioneringen) under inflygning till Paris-Charles-De-Gaulle och trafikledartornet:

-Trafikledartornet : «Flyg Air France 735, gå ner till 360 och reducera till Mach 0,75.»

-Piloten : «Och varför straffar ni oss på det här sättet och låter flygplan bakom oss passera före, Air France 735 ?»

- T: «Det finns bara två landingsbanor på Roissy.»

- P : «Det finns bara två landningsbanor och två trafikledare - ni gör inte ett jävla dugg ! Vi hade hämtat in vår försening, det här är min sista flygning och jag kommer att gå i pension på mycket dåligt humör.»

- T : «Det är inte mitt problem.»

- P : «Idiot ! Ni är bindgalna, ni arbetar som dumskallar.»

Detta är en panopli av franska olater: små överenskommelser mellan införstådda som sätter systemet ur spel, elitism, strejk som utpressningsmetod, brist på intresse för de större sammanhangen - i förlängningen bristande samhällsansvar och avsaknad av solidaritet utanför den egna gruppen. Eftersom denna attityd präglar hela samhället är korporativism legio och nationen kan ses som "summan av olika särintressen". (kommentator i Le Monde)

Det franska luftfartsverket Direction générale de l’aviation civile (DGAC) begär nu in alla uppgifter i fallet, att vara dem till handa inom 24 timmar.

När makten hotar demokratin

Uppdatering: Lisa Magnusson skriver även om samma ämne i Aftonbladet.


Lisa Magnusson skriver om hadopi-lagen och om en begynnande fransk medvetenhet - på forumet för Internetdagarna 09.

Hennes slutsats:
"Det problematiska nu är att få ut information, inte bara om Hadopi-lagen utan om repressiva datalagar i allmänhet. Internet är fortfarande en ung fråga som många inte riktigt greppar, och trots att det är ett fantastiskt verktyg så riskerar det att kväsas i sin linda när särintressen trycker på för att göra om infrastrukturen till en enfilig motorväg med vägtullar. EU-byråkratin är helt omöjlig att förstå sig på om man inte är insatt i hur hela apparaten fungerar samt pratar EU-speak, det interna fackspråket, flytande. Så har makten kommit att bli ett verkligt hot mot sann demokrati och nu är det bland annat till rörelser som franska La Quadrature du Net som internauternas hopp står. Opinions- och folkbildning har sällan varit viktigare."

Hadopidebattens slutord

Nationalförsamlingen 22/9-09

(...)

Fru talman. Ordet går till Monsieur Jean-Pierre Brard [Parti Communiste Francais], för gruppen vänsterdemokrater och -republikaner. (livliga utrop från UMPs bänkar.)

M. Jean-Pierre Brard. Fru talman. Jag börjar med att uttrycka mitt medlidande med herrarna Frédéric Mitterrand och Henri de Raincourt som, inför sin första strid skickats fram till fronten - som förr de unga rekryter som tvingades tjäna en sak de inte förstod, eller åtminstone för att försvara en sak som inte var den man egentligen skickade dit dem dit för. (Jubel.)

Patrick Bloche talade om en försenande lag; jag skulle till och med säga, om vi talar om framsteg, att det handlar de försenades lag, stödd av de som envist försvarar privilegier - ni era legoknektar, era köpta soldater som tjänar förlorade och föråldrade Saker! (Sorl.)

M. Philippe Gosselin. Talar ni om kommunister?

M. Jean-Pierre Brard. Ni befinner er i samma situation som de kopistmunkar som motsatte sig Gutenberg. Så kommer ert ställningstagande att tolkas av historien. (Applåder)

M. Yves Censi. Så talar en expert!

M. Jean-Pierre Brard. Ni är de som bär stearinljus och oljelampor i ljusdiodernas tidsålder. (' Bravo !' och ironiska applåder från UMPs bänkar.) Ni måste vara väl medvetna detta och ni bör göra er själva tjänsten att se er i spegeln, så att ni kan se i vilken grad ni skrämmer slag på vårt lands ungdom. (som ovan.) Ni lyssnar bara på de mäktiga, på de stora skivbolagen. Och Monsieur Gosselin, som med darrande stämma talar om CD- och DVD-industrin. (Protester.)

M. Philippe Gosselin. Förstörda arbetstillfällen, gör det er ingenting?

M. Jean-Pierre Brard. Varför, herr kulturminister, har ni inte föreslagit en lag som reglerar frågan om ersättning till artister, och inte bara de som redan har ett välfyllt bankkonto, förslagsvis i Schweiz, utan okända artister som ännu inte är berömda trots oomtvistad talang? Dessa prisger ni åt marknadens villkor. (Högljutt sorl.)

Mme la présidente. Monsieur Brard !

M. Jean-Pierre Brard. Jag skall avsluta, Fru talman ('Ah !' från UMPs bänkar), om ni ville tysta de som är oense med mig, så skulle jag vara er evigt tacksam.

Mme la présidente. Det är det jag har gjort !

M. Jean-Pierre Brard. I Storbritannien debatterar man samma fråga och där växer protesterna! ('Ah !' och utrop från UMP.)

Vi kommer att be kultiverade människor, de unga, att konstruera - utan er eftersom ni inte förstår någonting av det här (livliga och ironiska utrop) - skapandets framtid, tack vare den nya teknologi som öppnar nya utrymmen för friheten.

Mme la présidente. Var vänlig avsluta, Monsieur Brard !

M. Jean-Pierre Brard. Utan upprördhet, därför att vi öppnar portarna till framtiden, så kommer vi rösta emot denna text. (Livliga applåder.)

M. Patrice Martin-Lalande. Bravo !

Mme la présidente. Ordet går till Monsieur Yvan Lachaud.

M. Yvan Lachaud. Allt har redan sagts och vi har redan förlorat en massa tid. Eftersom vi vill skydda författarna, kompositörerna men också kopistmunkarna...

M. Jean-Pierre Brard. Ni vill skydda något föråldrat !

M. Yvan Lachaud. …och för att vi vill försäkra oss om att det franska kulturella undantaget överlever, för att det är viktigt att påminna om att illegal nedladdning verkligen är illegal, så röstar en majoritet av gruppen Nya Centern för denna lag, som inte är försenande utan tillhör framtiden - de unga behöver den. (Applåder)

(Omröstning)

Fru Talman. Här är resultatet av omröstningen:

(...)

För ett antagande av lagen 258
Mot 131

(Lagförslaget antas i sin helhet.)

Operation Revelation!

Nu ikväll:

We Rebuild inleder Operation Revelation - en kampanj för information och medvetandegörande.

De 27 EU-ledamöter som den 28 september inleder tredjebehandlingen av Telekompaketet behöver informeras om den långtgående betydelsen av sitt uppdrag. De behöver även känna stöd och uppmuntran från en allmänhet som anser att dessa frågor är fundamentala, men som saknar de resurser som mäktiga politiska grupper och industriföretag förfogar över.
Och dessa intressen vill i mångt och mycket dra åt ett håll motsatt det som skulle gagna allmänheten.

Det är därför viktigt att ledamöterna i förlikningsgruppen uppmärksammas på en stark och växande opinion bland medborgarna i de länder som kommer att beröras av överenskommelsen - medborgare som vill skydda nätneutraliteten och internetanvändarens rättssäkerhet.

La Quadrature du Net formulerar kravet på att bevara nätneutraliteten i Telekompaketet pdf. eng.

DOOM4
Evighetsåtta
Intensifier
Scaber Nestor
Marcin de Kaminski
Kaosteori
LePlaid

Nationalförsamlingen, idag

Utdrag ur Nationalförsamlingens protokoll 22 september

Inblick i en tankevärld

(...)
M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Det skulle bara vara underbart i en perfekt värld, att författares, kompositörers, artisters, scenaristers och regissörers verk vore gratis! Finansieringen av deras verk garanteras inte av beskattning av medborgarna eller generösa gåvor från en mecenat, som fallet är med museer eller monument, utan genom att publiken och deras beundrare är överens om att ersätta dem.

För övrigt, och jag säger det igen, så avser lagen det stora flertalet: förändra beteendet hos internauts en masse, fästa uppmärksamheten på piratverksamhetens konsekvenser för kreatörer och på de sanktioner man riskerar. Givetvis kommer det vara möjligt för några "små rackare"...

M. Patrick Bloche. Stora rackare!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. …att tillfälligt undkomma sanktioner genom att använda stor kunskap, genom att kryptera sina utbyten till exempel.

M. Marcel Rogemont. Exakt!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Detta skulle gälla en försvinnande liten minoritet, som fallet är med all brottslighet, och teknikerna för upptäckt kommer att utvecklas i samma takt som teknikerna för att dölja sig.

Detta är en evig process som aldrig avskräckt från kamp mot brottslighet. Man måste upphöra med den romantiska föreställningen om den geniale internet-"piraten", den sympatiske och fascinerande gynnaren.

M. Éric Raoult. Helt rätt!

Frédéric Mitterrand, kulturminister. Pirater på Internet, det är betydligt mindre "glamoröst". (Applåder) Det handlar om förslösadet av verk och en komprometterad kulturell diversitet.

M. Michel Herbillon. Absolut!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. För övrigt, om våra åtgärder var så grundlösa skulle de inte bli mer och mer efterhärmade. Man har sagt, man har upprepat, att Frankrike är isolerat, att det framhärdar i opposition, i konfrontation.

M. Jean-Louis Gagnaire. Men det är ju sant!

M. Frédéric Mitterrand, kulturinister. Det verkar snarare, om man ser på vad andra länder gör, som om Frankrike helt enkelt är före sin tid…

M. Patrick Bloche. Frankrike är på efterkälken!!

M. Frédéric Mitterrand, kultuminister… eftersom vår filosofi hädanefter imiteras överallt:…

M. Patrick Bloche. Det är fel!

M. Franck Riester, Det är rätt!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister.… Irland, Taiwan, Sydkorea, för att nämna de som ligger närmast vår modell. Enastående resultat har redan observerats i Sverige. (sic!)

M. Patrick Bloche. Det är fel!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Och för två veckor sedan tillkännagav Peter Mandelson, brittiska labours handelsminister, kraftfulla åtgärder. Alla vet att på kulturens område är inte Frankrike en aktör som alla andra...

M. Patrick Bloche. Ack!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister.… att Frankrike alltid spelat rollen av pionjär. Vi i firar i år 50 år med ett kultur- och kommunikationsministerium.

M. Patrick Bloche. Ministeriet är dött!

M. Frédéric Mitterrand, ministre de la culture. Då kritierade man det, utan tvivel under förevändningen att konsterna och konstnärerna inte behövde det offentligas stöd. Men men, när det gäller att finna lösningar för att bekämpa piratverksamhet så är det flera länder, särskilt de jag nämnde, som observerar oss, imiterar oss, som till och med följer oss. För övrigt har flera tiotal länder under dessa 50 år fått ett kulturministerium. Det är en form av "piratverksamhet" vi kan se åse med tillfredställelse.

M. Michel Herbillon. Bravo !

Att försvära sig

Det hela är egentligen mycket märkligt.

Kreatörer, kulturarbetare, de som skapar något av värde, har traditionellt fått nöja sig med smulor från den industri, de förlag, den bransch som lever av deras arbete.
Lagar som syftar till att stärka detta statarsystem har fått den exploaterade gruppens fulla stöd. Man har hävdat sin rätt att få betalt för sitt arbete (vilket ingen anser är orimligt) sin rätt att kunna leva på detta arbete (även 70 år efter sin död) och man har med dessa argument agerat barnsoldater i debatten för att försvara upphovsrättskrämarnas rätt att berika sig i fred, obesvärade av teknisk utveckling. Det är irrationellt och beklämmande.

Nu har dock denna kultursektorns mesallians fått sin önskan uppfylld: Hadopi-lagen har röstats igenom definitivt i det franska parlamentet. Och nu, börjar artister oroa sig för hur inkomsterna från den digitala försäljningen skall fördelas. Hadopi-lagen, som den antogs i Nationalförsamlingen i eftermiddags, syftar endast till att öka köplusten med hjälp av repression och rädsla för straff.

Kulturarbetare börjar inse att deras inkomster på intet vis garanteras av lagen - som däremot utgör ett tydligt hot mot medborgerliga fri- och rättigheter, sätter oskuldspresumptionen ur spel och fodrar installationen av en statlig spyware som skydd mot anklagelser.

Tvärtom så har artisters och kreatörers inkomster från den digitala försäljningen hittills förblivit "fullständigt marginella". Dessutom har siffrorna från denna försäljning visat sig praktiskt taget omöjliga att kontrollera. Någon omfördelning av inkomsterna till artisternas fördel har det inte varit tal om.

A deal with the devil går man helt enkelt inte vinnande ur

Det digitala frihetsmordet

Sarkozy fick i eftermiddags igenom sin lag i Nationalförsamlingen.

La Quadrature du Net om "the liberty killer".

2% för Parti Pirate i Yvelines

Numerama är uppmuntrande: 2% i ett val är inte illa för ett tidigare icke existerande parti (fortfarande) utan resurser. "För tre veckor sedan visste ingen att vi fanns", säger Maxime Rouquet, Parti Pirates kandidat.

Valdeltagendet var lågt, 23 %, i gårdagens val i Yvelines, som traditionellt är ett starkt fäste för högern. Mycket riktigt fick också UMPs kandidat flest röster.

Någon påpekar missnöjt i artikelns kommentatorsfält att ett parti som PP bara splittrar motståndet mot Sarkozy, och att det redan finns etablerade partier som driver nätfrågor både nationellt och i EU (dvs. De Gröna).

Andra är positiva och tar fasta på att det franska piratpartiet nu verkligen existerar som politiskt parti - det är litet, men befintligt och "inte längre bara en arg blogg". Det är en början.

Minnesbilder

Ett seriealbum ligger just nu högst på multimediakedjan fnac's lista över mest sålda böcker.

Igår såg jag reklamen för albumet för första gången - och kände igen det, omedelbart och närmast chockartat. Eller rättare sagt: jag kände igen teckningarna, stilen och namnet på serien, trots att jag läste det för första gången på franska: Les Passagers du Vent - Resande med Vinden.

Ett starkt barndomsminne återvände, ett minne av ett märkligt seriealbum. Franskt 1700-tal. Segelfartyg. En kvinna med långt svart hår och oskönt ansikte: Isa. Oroväckande, expressiva bilder. Våldsamhet, på en osannolik och prosaisk plats; i en liten konsumbutik, i tidningshyllan - dit jag smög dag efter dag medan farmor handlade.

Så en scen som etsade sig fast: en kanon lösgör sig på ett fartygsdäck, rullar över en kvinna och krossar henne. I bildsviten som följer är hon vid medvetande, talar, men är dödsdömd - döende - och blod börjar sippra ur mungipan, växer till en rännil, som blir bredare. Blod rinner ur munnen, ur ena näsborren, en röd ström över halva hennes ansikte. Hennes ögon är öppna men hon är ögonblick från döden.
Jag var skakad, fängslad - och återvände till bilderna dag efter dag. Det var något med dödens oundviklighet och strömmen av blod som förebådade den, genom att växa obönhörligt.

Samma hisnande känsla, långt senare, inför bilderna på iranska Neda. Samma barndomsfasa, samma känsla av dödens obegriplighet. Ögonen som följer kameran, den plötsliga blödningen ur näsa och mun. Och jag mindes plötsligt kvinnan under kanonen, som präglat mig så starkt som barn.

Men jag kunde inte minnas varifrån bilderna kom. Sedan igår vet jag det. De skapades av glasmålaren och tecknaren François Bourgeon (Wikipedia, eng.) och förekom i serien Resande med Vinden's första del "Flickan i akterhytten". Bourgeon, som anses vara en av serievärldens allra största, ger nu alltså ut en sjätte del i serien, mer än 20 år efter del fem.

God fransk vilja

Den 25 juni intervjuade Libération statssekreteraren med ansvar för Frankrikes digitala ekonomi, Nathalie Kosciusko-Morizet, i samband med ett seminarium på temat Fri- och rättigheter i det digitala samhället. Hon uttryckte då tydligt och otvetydigt sin vilja att på europeisk nivå arbeta för en bevarad nätneutralitet.

Hon anser vidare att vissa internetleverantörer kommer att vara frestade att arbeta i motsatt riktning, men att det då är statens ansvar att garantera denna neutralitet. Alternativet är ett begränsat Nät, något som vissa operatörer öppet arbetar för att uppnå, "exempelvis Verizon i USA".

"Vill vi ha det så?", frågar sig Kosciusko-Morizet. "Jag vill det inte, personligen. Det är inte min ståndpunkt, och detta är en av ämnen inom vilket man förr eller senare måste avancera." Statssekreteraren vill se en överstatlig reglering inom EU i frågor som rör Internet, ett område, konstaterar hon, där där EU är alltför svagt.

Hon fortsätter: "Parmi les discussions que j’ai avec mon homologue suédois — car on entre en présidence suédoise de l’UE —, on veut que la gouvernance d’Internet devienne un sujet européen."
"I de diskussioner jag har med min svenska motsvarighet - för vi får snart ett svenskt ordförandeskap - vill man att regleringen av Internet blir en europeisk fråga."

TACD - Trans Atlantic Consumer Dialogue, en paraplyorganisation som samlar ett sextiotal konsumentorganisationer på bägge sidor Atlanten - formulerade år 2008 en läsvärd resolution (pdf.) angående nätneutraliteten. De arbetar även med frågor om upphovsrätt och patent ur konsumentens perspektiv.

"Välkommen till slaget om nätneutraliteten"

Redan 2006 formulerade den amerikanske juridikprofessorn Tim Wu det problem som skulle komma att uppstå kring begreppet "nätneutralitet" - och som fortfarande är högaktuellt, för att inte säga akut:

"The debate centers on whether it is more 'neutral' to let consumers reach all Internet content equally or to let providers discriminate if they think they'll make more money that way."

På Internet råder en meritokrati, konstaterar Wu; dvs. på ett fritt Internet premieras den om erbjuder de bästa produkterna. Kort sagt en fungerande marknad. Avsteg från principen om Nätets neutralitet skulle däremot sätta marknaden ur spel. Det skulle skapa en antimarknad, eller enligt Wu, en "planekonomi". Eftersom Internet är en infrastruktur jämför Wu med landets system av motorvägar:

"And if highways really did choose favorite brands, you might buy a Pontiac instead of a Toyota to get the rush-hour lane, not because the Pontiac is actually a good car. As a result, the nature of competition among car-makers would change. Rather than try to make the best product, they would battle to make deals with highways."

Lönsamma affärsöverenskommelser skulle därmed premieras framför innovation.

Principen om infrastrukturens neutralitet har varit rådande sedan 1600-talet, betonar Wu, eftersom denna tjänar allmänintresset och i förlängningen hela nationen och dess ekonomi. Han medger att det kortsiktigt finns pengar att tjäna i att "blockera, godtyckligt diskriminera och välja favoriter", men dessa vinster är kortsiktiga och alltför lika "Tony Soprano's" visioner för att det skall vara acceptabelt.

Stötandet och blötandet av Telekompaketet i Europaparlamentet är i grunden en strid om Nätets neutralitet.

Det är därför djupt oroande och otillfredställande att de inblandade aktörerna vill besluta i denna fråga utan att medborgarna i Europa får insyn i processen. När inte ens Erik Josefsson får fram information ljuder en tydlig varningsklocka.

Premiär: valet i Yvelines

Imorgon ställer för första gången en piratpartist upp som kandidat i ett franskt val, rapporterar L'Express.
Det handlar om den 23-årige programmeraren Maxime Rouquet, och valet är ett élection législative, dvs ett val av en ledamot till Nationalförsamlingen.

Kandidaten från Parti Pirate vill representera Yvelines, en av Frankrikes 577 valkretsar.

Valet sker i två omgångar - om ingen kandidat uppnått egen majoritet i den första. För att gå vidare till andra valomgången krävs 12,5% av rösterna.

Dessvärre, enligt Maxime, så vet de flesta i Yvelines inte ens om att det är val den 20 september.

Öppet brev till Europaparlamentet

La Quadrature du Net har skrivit ett brev till Europaparlamentet där de ber dem bevara den fullständigt essentiella nätneutraliteten.

Brevet har redan undertecknats av en imponerande mängd organisationer från runt om i Europa, med det gemensamt att de arbetar för konsumenträttigheter, medborgerliga rättigheter och yttrandefrihet.


We must protect Net Neutrality in Europe! - Open letter to the European Parliament

Rapport från parisiskt lobbyistmöte

Den politiske bloggaren Autheuil rapporterar från en offentlig debatt som ägde rum igår i Paris kring musikindustrins framtida finansiering, med representanter från de stora franska lobby- och intresseorganisationerna. Närvarande var också Patrick Zelnik som leder den lilla grupp som på kulturministerns uppdrag skall ta Frankrike in i framtiden: en skivbolagsdirektör (Zelnik), en nitisk upphovsrättslobbyist och en vd för en auktionsfirma.

"Detta möte vill vara ett tillfälle till en konstruktiv "brainstorming" som skall uppmuntra till reflektion", menade organisatörerna. "Det var som jag förväntade mig", meddelar dock den desillusionerade Autheuil: "Det har inte hänt någonting."

För att finansiera, inte skapandet, poängterar Autheuil, utan kulturindustrin tycks två sätt återstå: "...racketter les FAI accusés de leur avoir ôté le pain de la bouche et quémander de l'argent public. A aucun moment il n'a été question de rémunération par l'acte d'achat d'un consommateur. Peut-être que je me trompe, mais ils semblent avoir fait leur deuil des revenus sur internet, et pris en compte le fait que jamais les revenus tirés de la vente en ligne ne viendront compenser la baisse des ventes de supports physiques. La question n'a tout simplement pas été évoquée !"

"...utpressa internetleverantörerna som anklagas för att ha tagit brödet ur munnen på dem samt kräva offentliga medel. Vid intet tillfälle var det tal om ersättning grundad på konsumenters faktiska köp. Jag kanske har fel, men de verkade ha gett upp tanken på inkomster via Internet och insett att inkomsterna från försäljning på nätet aldrig kommer att kompensera för den minskade exemplarförsäljningen. Frågan togs helt enkelt inte upp!"

Men än mer intressant: "Dans le même temps, j'ai entendu cet aveu : si l'industrie du disque et de la musique se porte mal, la création se porte à merveille. L'un des producteurs présent à la tribune a même dit que ce qu'il recevait était de meilleure qualité qu'avant. C'est tout le message des pro-hadopi qui s'effondre. Ceux qui vont mal, c'est juste un maillon de la chaine, celui qui a vu son métier chamboulé par l'arrivée d'internet."

"Samtidigt hörde jag följande erkännande: om musik- och skivindustrin mår dåligt så mår skapandet alldeles utmärkt. En av producenterna i panelen sade till och med att det material han nu får in har större kvalitet än tidigare. Hadopi-förepråkarnas hela budskap faller därmed samman. De som mår dåligt utgör endast en länk i kedjan; de som sett sitt yrke omkullkastas av Internets ankomst."

Autheuil konstaterar att dessa aktörer inte har någon förståelse för det nya mediets villkor och att detta, enligt hans analys, kommer leda till att de uppslukas av de som kontrollerar mediet. Internets aktörer: internetleverantörer, telekomföretag och företag som Apple, har placerat sig i centrum för de nya formerna av distribution. Och det är där, fastslår Autheuil, som pengarna finns.

Tusenbladsbakelsemånaden

"...röda frukter på våren, gula frukter på sommaren, lila frukter eller hasselnöt på hösten, pistage och choklad på vintern." Så presenterar Alain Passard, matkreatör, sina varianter av det klassiska franska bakverket Millefeuille, Tusenblad.

I sin originalversion - som bakverket skapades år 1867 i ett parisiskt pâtisserie på rue du Bac - var det fyllt med vaniljkräm parfymerad med rom. "Sedan dess, konstaterar Le Figaro Madame, är man antingen choklad-éclair eller tusenbladsbakelse à la vanille : mjuk choklad i motsats till krispig vanilj, de lätt ålderdomliga söndagslunchernas yin och yang."

Nu har det franska pâtisserie-skrået beslutat att tidsperioden 14 september till 11 oktober skall vara tusenbladsbakelsernas månad. I en kampanj för att återuppväcka intresset för den mest klassiska av franska bakelser utlovar de nya, exklusiva skapelser av sockerbagarnas främsta hantverkare.

Tusenbladsbakelsens främsta fiende är Tiden - både den nya tid som får fransmännen att överge gamla mattraditioner, men framför allt den tid som förlöper mellan det ögonblick bakelsen är färdigställd och det ögonblick den avnjuts.

Den skall ätas direkt - omedelbart! Tusenbladsbakelsen premierar inte tålamod och behärskning.

My kind of pastry.

(endast för biologinördar)

Organisk mekanik - en undersökning av celldelningsmekanismens gener och kontrollsystem hos arkéen "Sulfolobus acidocaldarius".

För litet mer än 30 år sedan gjordes en upptäckt som skulle förändra bilden av Livet på jorden.

Tidigare hade livet uppdelats i två stora riken; eukaryoter, organismer med cellkärna, och prokaryoter; organismer utan cellkärna. De synliga och påtagliga formerna av liv, som djur, växter och svampar, utgörs av eukaryoter, medan prokaryoterna dominerar stort bland mikroorganismer - som dock i artrikedom, variation och även biomassa vida överträffar eukaryoterna.

Bland mikroorganismer finns en förbluffande mångfald och genetisk variationsrikedom, som gör det möjigt för dem att frodas i all världens biologiska nischer, överleva under de flesta betingelser och att metabolisera alla tänkbara organiska och oorganiska substanser

Carl Woese, vid universitetet i Illinois, insåg genom sitt arbete med att undersöka ribosomalt RNA, att en typ av metanproducerande mikroorganismer tillhörde en grupp som på ett betydande sätt skilde sig från bakterier - och eukaryoter. Livets dualism var ifrågasatt. Arkéer, som organismerna kom att kallas, utgjorde en tredje gren på Livets Träd. Det står idag klart att arkéer på många sätt mer liknar eukaryoter än bakterier. Fortfarande görs grundläggande och banbrytande upptäckter.

I december 2008 publicerades en artikel som beskrev en ny, tidigare okänd celldelningsmekanism, för första gången observerad hos arkéen Sulfolobus acidocaldarius, en svavelmetaboliserande organism vars naturliga miljö är heta källor. Mekanismens rörliga delar utgörs av proteiner som är produkterna av gener i cdv-operonet: tre tättsittande gener som uttrycks unisont.

Men samtidigt, strax före celldelningsögonblicket, uttrycks en mängd gener i en tydlig "våg". Samtliga dessa gener kan antas vara involverade i just denna fas i cellcykeln - en process alla levande celler genomgår och som innebär att det genetiska materialet kopieras, att kromosomkopiorna segregeras, att cellen växer och delar sig.

Det här projektet syftade till att finna den mekanism som initierar det orkestrerade uttrycket av generna i "celldelningsvågen" samt att förstå egenskaperna hos cdv-operonets gener. Metoden gick dels ut på att sekvensera dessa gener i Sulfolobus acidocaldarius-varianter som inte lyckas genomföra antingen genomsegregation eller celldelning, dels att fiska ut ett eventuellt DNA-bindande protein ur cellextrakt.

Ett DNA-bindande protein som utlöser genuttryck kallas för en transkriptionsfaktor, och verkar genom att binda till en viss, specifik DNA-sekvens. De gener som här uttrycktes gemensamt föregicks också av en gemensam, kort sekvens om tio baspar - vilket stödde hypotesen att detta system utgjorde genernas kontrollmekanism.

För att undersöka detta vidare konstruerades "metspön" i form av DNA-sekvenser, som fästes på mikroskopiska magnetiska kulor och översköljdes av cellextrakt. Kulorna kunde sedan isoleras med hjälp av en magnet och eventuella fastsittade proteiner kunde undersökas vidare. Dessvärre fungerade inte dessa teorier i praktiken och hypoteserna kunde inte stödjas av experiment. Dock kan försöken förbättras med hopp om framtida resultat. (Enklare uttryckt: fail)

Studiet av domänen Archaea innebär den dubbla utmaningen att söka det unika och det gemensamma; att finna fascinerande särdrag hos arkéer och samtidigt, på grund av likheten mellan vissa av våra intracellullära system, utöka kunskapen om vår egen domän.

Note

Den parlamentariska processen går sin gilla gång

Hadopi 2 har nu även antagits av den blandade parlamentsgrupp som består av 7 ledamöter från Nationalförsamlingen och 7 senatorer; Commission Mixte Paritaire.

Nu väntas ytterligare en (sista) omröstning om den slutgiltiga versionen, den 21 september i Senaten och den 22 september i Nationalförsamlingen.

Om Sverige som mönsterland

Franska högerpolitiker och företrädare för underhållningsindustrin legitimerar ofelbart införandet av Europas mest repressiva internetlagar - enligt uppgift riktade mot "fildelning" - genom att hänvisa till exemplet Sverige.

Intresseorganisationen SNEP (Syndicat National de l'édition Phonographique) skriver till och med på sin sajt att "En reglering av Internet fungerar: Sverige är beviset".
Slutsats: "Det är följaktligen mer än angeläget att strafflagen till skydd för litterär och konstnärlig egendom antas, så att det lagliga utbudet av musik on-line äntligen får en verklig chans att utvecklas i vårt land." I Sverige, menar man, ökade nämligen den digitala försäljningen med 78% efter det att Ipredlagen införts.

Tidskriften Le Point poängterar dock att "vissa observatörer" inte delar SNEPs analys utan menar att den uppgivna försäljningsökningen beror på introduktionen av tjänsten Spotify - samt att siffrorna inte ens speglar den svenska marknaden utan (den svenska) plattformens globala försäljning.

Det franska hadopi-alibit är alltså högst tvivelaktiga uppgifter, som redan från början ifrågasatts av t ex professor Roger Wallis från KTH. Dessa siffror tycks även avrundas uppåt - kraftigt - i den franska debatten.

Marcin de Kaminski skriver på Cybernormer: "Som komplement till den delen av diskussionen kan det därför vara intressant att vänta in nästa del av Cybernormers stora undersökning om ungdomars fildelningsvanor. Då kommer vi kanske kunna dra något fler paralleller mellan lagändringar och faktiskt beteendeförändring."

Utopi vs Hadopi

La Fédération Française des Télécoms (FFT), som samlar de stora aktörerna på den franska telekommarknaden - bland annat France Télécom, Bouygues Télécom och SFR - skickar med jämna mellanrum ut "vi betalar inte"-kommunikéer, som förbigås med politisk tystnad av förespråkarna för hadopi-lagen.

Dagen före omröstningen i Nationalförsamlingen, den 14 september, utfärdade FFT en kommuniké vars inledning var otvetydig: "La Fédération Française des Télécoms réaffirme son engagement dans la lutte contre le téléchargement illégal et rappelle qu’il appartient à l’Etat d’en financer le dispositif."

"La Fédération Française des Télécoms bekräftar åter sitt engagemang i kampen mot illegal fildelning och påminner om att det åligger staten att finansiera de tekniska lösningarna."

Man svär lojalitet mot hadopi-projektet, som man uppfattar som utmärkt, men oskiljaktligt från utvecklandet av åtråvärda lagliga alternativ. Man uttrycker glädje över kulturminister Frédéric Mitterrands lilla grupp av lobbyister som skall utreda frågan vidare.
Dock, i fråga vem som skall betala är man benhård: "Federationen understryker att det enligt beslut av Författningsdomstolen, stadfäst den 28 december 2000, gällande principen om likhet inför offentliga utgifter, så åligger dessa kostnader staten."

Man begär vidare in preciseringar från den franska staten angående vad som förväntas och hur detta skall utföras, i syfte att kunna uppskatta de sammanlagda kostnaderna - kostnader som FFT tror kommer överstiga 100 miljoner euro.

Då kulturministern försvarat Hadopi-lagen har han slagit fast att "l'utopie n'est pas une alternative à l'hadopi" - "En utopi är inget alternativ till hadopi".

Dock, om internauts i allmänhet lever i föreställningen om en möjlig kulturell utopi, så lever kulturministern och underhållningsindustrin i en motsvarande teknisk utopi, tillsammans med ett antal sarkozytrogna politiker. Genomförbarheten är förbluffande lågprioriterad. De tekniska frågorna hålls utanför debatten och skjuts på framtiden.

Ändå säger man att "de första mailen kommer att gå ut i slutet av året". Mail kan man visserligen alltid skicka.

Verktyg för transparens och övervakning - av politiker

Medborgarkollektivet RegardsCitoyens.org - som "agerar för en större transparens hos de demokratiska institutionerna" - har ställt ett utomordentligt verktyg till förfogande: sajten nosdeputes.fr, tillgänglig från och med igår.

Sajten vill göra det möjligt för medborgarna att följa varje enskild ledamots aktiviteter i Nationalförsamlingen. Man säger sig vilja lyfta fram parlamentarikernas arbete och bidra till en dialog mellan dessa och medborgarna. Men givetvis fungerar verktyget även som ett utmärkt system för nitisk övervakning av de franska politikerna.

Diagrammet på Jean-Pierre Brard's sida visar på stor aktivitet i parlamentet. Ordsvärmen till höger vittnar om hans intresseområden. Hans senaste inlägg i debatter listas, så väl muntliga som skriftliga. Man informeras om hans ansvarsområden och hans bidrag till det parlamentariska arbetet. Brard, som är den mest vältaliga av hadopi-motståndarna, har en välfylld sida.

Som kontrast kan istället nämnas Jean-Christophe Cambadélis, som redan idag fick en insatt politisk bloggare att "le", med hänvisning till hans sida hos nosdeputes.fr - på grund av den låga aktivitet som framgår där. Bloggaren Autheuil frapperas av det faktum att ledamoten, som på sin blogg efterlyst metoder för att öka parlamentarikernas "närvaro och tillgänglighet", själv "visat livstecken endast två gånger" under året.

Så funkar det

Viktiga punkter i Hadopi-lagen - sammanställda av Le Nouvel Observateur:

Hadopi 1: det som återstod efter le Conseil constitutionnel's beslut av den 10 juni - då en stor del av ursprungsversionen förkastades:

- Inrättandet av en administration: "Haute autorité pour la diffusion des oeuvres et la protection des droits sur internet" (Hadopi), "Högsta myndigheten för spridandet av verk och skyddandet av rättigheter på Internet".
- Myndigheten Hadopi skickar varningsmail till den internaut som befunnits nedladda illegalt.
- Om denne upprepar brottet inom 6 mån skickas ett nytt mail, eventuellt även ett rekommenderat brev.
- Lagens syftar till att uppmuntra utvecklingen av "lagliga alternativ": fördröjningen mellan visningen av en film på bio och dess utgivning på DVD minskar från 6 mån till 4.

Hadopi 2 - som inkluderar de ändringar med vilka man hoppas kringgå le Conseil constitutionnel' s beslut i juni. De Vise beslutade då att endast en domare, och inte en administrativ myndighet, kan utdöma sanktioner som "kränker yttrande- och kommunikationsfriheten" genom avstängning från Internet:

- Hadopi 2 tillerkänner en domare befogenheten att avstänga någon från Nätet i maximalt ett år.
- Detta kan ske genom den förenklade juridiska proceduren "ordonnance pénale", som inte föregås av någon förhandling.
- Den dömde abonnenten har inte rätt att teckna något nytt abonnemang, vid hot om ytterligare ett straff (upp till 30.000 euro i böter och 2 år i fängelse för kränkning av "rättssystemets auktoritet").
- Domaren kan åberopas antingen av rättighetsinnehavare eller av myndigheten Hadopi.
- Lagtexten skapar möjlighet att bestraffa "underlåtenhet" - att innehavaren av ett abonnemang inte skyddat sin uppkoppling - om en illegal nedladdning kan konstateras ha skett från dennes dator.

Fortfarande tycks det dock oklart hur man skall "bevisa sin oskuld" (spyware?) - eller hur någon skall kunna bevisa något överhuvudtaget

Briljanta Monica Horten belyser ytterligare den franska situationen.

Näthatande UMP och det rena mjölet

Som Le Monde kunde konstatera igår är misstro och fientlighet mot Internet ett kännemärke för politiker ur regeringspartiet UMP. Liksom ett visst språkbruk, där bilden av Nätet som "ett laglöst land" återkommer om och om igen i olika varianter.

"Internet är föremål för UMPs fantasier", menar Libération, vilket tydligt illustreras av de ursinniga attacker på mediet som ingått i kampanjen "Rädda Hortefeux".
Detta trots att den olyckliga scenen - som lett till att inrikesminister Hortefeux anklagats för rasism och utsatts för våldsam kritik - filmades av ett officiellt team från tv-kanalen Public Sénat och publicerades av Le Monde.fr.

Hortefeux fastslog däremot så sent som förra veckan, i samband med att inrikesministeriet vill införa massiv videoövervakning i 75 städer, att: "Si vous n'avez rien à vous reprocher, vous n'avez pas à avoir peur d'être filmé."

"Om man inte har något att förebrå sig har man ingen anledning att vara rädd för att bli filmad."

Som väntat...

...röstades Hadopi 2 igenom, den här gången med 285 röster mot 225.

Inga överraskningar väntas idag

Uppdatering: Reporters sans Frontières, Reportrar utan gränser, uppmanar i en kommuniké Nationalförsamlingens ledamöter att skydda den franska demokratin mot "förtryck i namn av skapandet".


Nationalförsamlingen förväntas idag anta Hadopi 2, konstaterar Le Monde och Le Nouvel Observateur. Efter detta återstår två etapper i parlamentet: behandling i CMP, la commission mixte paritaire - som består av 14 ledamöter, hälften från Nationalförsamlingen och hälften från Senaten - och den definitiva omröstningen.
Därefter fattas besluten av betydelse, i Författningsdomstolen och i le Conseil d' État.

Den franska vänstern är förbluffande enad i sitt motstånd mot en lag de ser som repressiv och meningslös, utan att för den delen bidra med ett öre till skapandet. Underhållningsindustrin, stödd av den sarkozytrogna högern, förlitar sig på en övergång till de "lagliga alternativen" så snart hadopi-lagens pedagogiska avskräckningsmetod fått verka. Industrilobbyn hänvisar i dessa sammanhang ofelbart till föregångslandet Sverige.

Pascal Nègre, Universal: "...den 1:a april instiftades en lag som är ungefär en motsvarighet till Hadopi. De följande tre månaderna ökade den digitala försäljningen med 78% och den fysiska exemplarförsäljningen gick också framåt. Det betyder att så snart internauts görs medvetna om problemen med piratverksamhet, så kan man plötsligt konstatera närmast en fördubbling av den digitala försäljningen och att nedgången i skivförsäljningen avstannar. Det är exakt detta vi förväntar oss av Hadopi nästa år."

Vincent Frèrebeau, skivbolagsdirektör: "Titta på Sverige: sedan tre månader har marknaden för den digitala musiken ökat med 89% tack vare en ny antipiratlag. Varför förhindra detta i Frankrike?"


(Detaljerad och väl underbyggd artikel om hadopi-lagens turer finns på franska Wikipedia)

En snabb resumé

Astrid Girardeau, journalist på Écrans/Libération gör en sammanfattning av följetongen Hadopi, inför omröstningen i Nationalförsamlingen imorgon eftermiddag.
Men, konstaterar hon, Hadopi tycks redan vara en överspelad historia: "Alla har gått vidare till andra saker", säger ledamöter i parlamentet och omröstningen tycks ses som en formalitet.

Lagförslaget kommer att röstas igenom imorgon. Lagen kommer därefter, då den genomgått förändringar i Nationalförsamlingen efter det att Senaten röstade igenom den, att formuleras om, och denna kompromiss kommer i sin tur att underkastas en ny omröstning den 22 september.

Lagen kommer sedan att dras inför Författningsdomstolen, le Conseil Constitutionel och lagens dekret inför le Conseil d'État, regeringens högsta rådgivande administration. Där kommer de verkliga besluten fattas.

(Ordföranden för lobbyistorganisationen SNEP och tillika vd för Sony France, Christophe Lameignère, försökte visserligen kasta litet bensin på elden häromdagen med en klockren Godwin-point: "De där människorna [motståndare till hadopi-lagen] skulle ha sålt smör till tyskarna under kriget!".)

Följande har hänt:
Denis Olivennes, vd för mulimediaföretaget Fnac, får i uppdrag att utreda hur illegal fildelning skall bekämpas - och hur det legala alternativet skall utvecklas. Hans rapport ligger till grund för hadopi-lagen i dess första version.

Den 23 novembre 2007, undertecknas en överrenskommelse i Élyseepalatset, mellan internetoperatörer och företrädare för underhållningsindustrin, vilket Sarkozy ser som "ett avgörande ögonblick för en kommande civilisering av Internet".

Detta går dock inte fort nog: I maj 2008 påpekar Hervé Rony, vd för lobbyistorganisationen SNEP att det "inte är acceptabelt, efter allt personligt engagemang från republikens president, att lagtexten inte tas upp till behandling förrän i höst". Trots kritik från CNIL (Commission nationale de l’informatique et des libertés), myndigheten som övervakar personlig integritet i den digitala eran, samt le Conseil d’Etat och ARPEC (l’autorité de régulation des télécoms), så läggs lagförlaget - le projet de loi Création et Internet - fram för ministerkonseljen den 18 juni 2008.

Dock röstas förslaget inte igenom i Senaten förrän den 30 oktober, och av Nationalförsamlingen, i all hast, den 2 april 2009.

Så kommer då den 9 april - dagen då socialisterna gömde sig bakom Nationalförsamlingens draperier och oväntat, chockartat, fällde lagen i sista minuten med 21 röster mot 15. "Halleluja! Det är ett parlamentariskt mirakel!" utbrast Christian Paul (Parti Socialiste). "En patetisk commedia dell’arte-föreställning", förargade sig kulturminister Albanel.

Den 13 maj är dock lagen tillbaka och röstas igenom.

Så, den 10 juni fäller Författningsdomstolen avgörandet: Lagen är till stor del oförenlig med den franska konstitutionen - och den nedgörs på ett förödande vis. De Vise berövar den administrativa instansen HADOPI all rätt att utfärda sanktioner, som dessutom bedöms vara oproportionerliga.

Men framför allt: Författningsdomstolen definierar indirekt tillgången till Internet som en fundamental fri- och rättighet.

Regeringen ger sig inte. Man stadfäster de delar av lagen som Författningsdomstolen lämnat intakta och föreslår nya sanktioner, samt introducerar en domare i slutet av processen - Hadopi 2. Den juridiska processen, i snabbvarianten ordonnance pénale, medför dock att artister inte kan kräva skadestånd. Oj. Nytt tillägg.

I början av juli godkänns denna juridiska Balrog av Senaten. Vänstern dränker Nationalförsamlingen i motioner som uppskjuter omröstningen tills efter sommaren. Tills imorgon.