Det stora psykologiska misstaget

Uppdatering: Henrik Brändén skriver lysande i SvD.


I mitten av maj publicerades ett inlägg skrivet av en specialist på säkerhetsfrågor hos Orange (France Telecom), på företagets officiella blogg.
Rubriken löd: "Hadopi, des effets (bien) cachés", "Hadopi, de (väl) dolda effekterna."
Strax efteråt drogs inlägget tillbaka och återpublicerades med betydligt mildare formuleringar, och under rubriken: "Hadopi : des effets indésirables?" "Hadopi: oönskade bieffekter?".

Detta väckte uppseende och löje, eftersom originaltexten givetvis redan spridits på Nätet.

Inlägget behandlade problemet med vanliga medborgare som plötsligt ser behovet av att dölja sin IP-adress och kryptera sin kommunikation i den repressiva Hadopi-lagens spår.

Den oönskade bieffekten skulle alltså vara att polisen får svårare att upptäcka verklig brottslighet, när staten börjar behandla en stor del av befolkningen som brottslingar - genom att spåra upp dem och sanktionera dem för obetydliga överträdelser med hjälp av verktyg för terroristbekämpning.

"...le risque est, en fait pour ... le gouvernement", "störst risk löper i själva verket...regeringen", konstaterade säkerhetsexperten. En formulering som i den mildare versionen ändrats till: "le risque serait, en fait pour ... la société", "störst skulle risken vara för...samhället."

Snart drogs bloggarens samtliga inlägg tillbaka för att helt uppenbart nagelfaras av censorer.

Den obekväma sanning som bloggaren satte fingret på, är att generaliserade övervakningslagar och vad som upplevs som brist på både rättvisa och proportioner riskerar att beröva staten det absolut viktigaste verktyget i kampen mot terrorism och grov brottslighet: sina egna medborgares samförstånd och lojalitet.

År 2006 antog Frankrike en anti-terroristlag vars grunder beskrivs i La France face au terrorisme, Le livret blanc du gouvernement sûr la sécurité intérieure, Frankrike inför terrorismen, Regeringens vitbok om inrikes säkerhet
(Den första delen är på franska, den andra delen är en engelsk översättning)

I Vitboken eller policydokumentet, redogör regeringen för hotet mot Frankrike, främst från islamistiska extremister, och sammanfattar sin plan för hur den internationella terrorismen skall motverkas på bred front.

Internet ses som en naturlig hemvist för terrorister (sid 29, eng.) och följaktligen som en plats för brottsbekämpning.
Förutsatt att det är terrorister man jagar är detta inte anmärkningsvärda formuleringar i ett sådant dokument.
Man beskriver också långtgående övervakningsstrategier man anser bör appliceras på det digitala området (sid 46-47).

Problemet är att den franska regeringen upphört ta hänsyn till, och nu till och med arbetar emot, den insikt som även vitboken betonar: den egna befolkningens samförstånd är essentiellt.

(På sid 68 beskrivs den plan som sedan 1981 engagerar den franska befolkningen: vigipirate (!) - av vigilence och pirate - ett välkänt begrepp, som förklarar fenomen som inga papperkorgar bara små låga papplådor samt patrullerande soldater med k-pist, på tågstationer.)

Den fundamentala betydelsen av "support and solidarity of citizens" sammanfattas under rubriken Winning the Battle of Ideas (sid 113ff, 115-116). Vikten av att bibehålla fortsatt "respect for privacy" samt "civil liberties" - det vill säga motstå frestelsen att avskaffa demokratin för att skydda den - betonas i Conclusions (sid 124).

Att som nu, tära på medborgarnas förtroendekapital genom att skydda nöjesindustrin som om den vore den franska nationen, och med samma medel, är i grunden ett oansvarigt slöseri.