Att krossa en succé

Den 29 maj publicerade Le Monde, under rubriken Les censeurs du Net, en grundlig genomgång av graden av frihet och censur på Internet i olika delar av världen.
Få västländer berörs i artikeln - Italien jämförs dock med Kina - och Frankrike förbigås med tystnad, men artikelns viktigaste slutsats erbjuder en förklaring till vad som händer även i västliga demokratier. Alla regeringar världen över försöker bekämpa hydran Internet. Men motiv, eller alibi, väljs i enlighet med landets kultur.

Det handlar globalt om att skydda intressen, värderingar, makthavare och samhällsstrukturer. Motiven varierar mellan länder och kulturer, liksom det censurerade: politik, kritik, sex, religion, vissa historiska eller nu levande personer osv.

I västdemokratier accepterar vi mycket litet av detta. I vår kultur tvingas man istället ta till terroristhot, pedofilhot och barnpornografi när man gång på gång svartmålar Internet för att motivera sin repressiva internetpolitik.

Eller så väljer man absurt nog att skydda ett döende, ekonomiskt särintresse: industriella producenter av plastunderlägg för populärkulturella uttryck.
I vår kultur har "upphovsrätt", ett begrepp som kapats och missbrukats av plastfabrikanterna, ansetts vara ett fullgott skäl för att motivera ett korporativistiskt maktövertagande på Nätet.
Begreppet är nu behäftat med en badwill av enorma dimensioner.

Pontus Schultz på Veckans Affärer konstaterar att denna attityd absolut inte är någon bra affär.

I ett blogginlägg under rubriken Rädda Internet konstaterar Schultz att etablissemangets revanch går ut på att misskreditera och motarbeta Nätet; att med alla medel kväsa dess möjligheter istället för att ta vara på dem; att förneka eller omintetgöra Nätets success stories varav många uppstått i Sverige eller drivits fram av svenska entreprenörer.

Så viktigt är det alltså för den nuvarande ordningens makthavare att bevara det bestående.
Kampen mot Nätet har mycket litet med förnuft att göra.