Palsternackssnobbism

Det är svårt att få tag på palsternackor i Frankrike. De finns inte i snabbköpen. Man hittar dem uteslutande på biodynamiska marknader. Förklaringen uppges vara att fransmän slutade äta palsternackor någon gång på medeltiden.

Följaktligen är det nu mycket snobbigt att äta denna rotfrukt, och den finns därför upptagen på Le Figaros lista över vad man skall äta, dricka, bära, tycka, tänka och säga för att vara snobbig i Frankrike 2009.

Man dricker mineralvattnet Chateldon på glasflaska, grönt té och café blanc - vitt kaffe, en libanesisk dryck bestående av hett vatten och apelsinblomsvatten, eller man beställer sitt örtté hos l'Herboriste du Palais Royal.
Vidare väljer man champagne från Drappier, 2003 - året för den stora värmeböljan.

Det är också utmärkande för den franska snobbismen att förskjuta tider; således går man på bio på måndagsmorgnar och går ut kvällstid i början av veckan.

Man läser tidskriften XXI och man förkastar platt-tvn till förmån för knubbiga 50-talsinspirerade fantasier från amerikanska märket Predicta.

Dessutom är det - helt oväntat - inne att titta på gamla filmer med Louis de Funès, något som enligt Le Figaro tidigare, av ungdomar, betraktades som ett straff "fullt jämförbart med hot om begränsad tillgång till mobilen eller avstängning från Internet."

Klädesplagg för män; piké från Fred Perry, polokläder från La Martina - accessoar: en engelsk bulldogg.

Enligt författaren Charles Dantzig handlar snobbismen i själva verket om att söka det egenartade, att fly det medelmåttiga i ett samhälle som avskyr egenheter, som kräver att allt skall vara lagom (trots att franskan saknar ett ord för det). "Alla barn är snobbar", anser Dantzig; en egenskap som snart dukar under av omgivningens tryck.

När åt du senast en palsternacka?