Det Franska Undantaget

Frankrike vårdar ömt föreställningen om det egna landet som ett undantag, ett unikum - ett exceptionellt land med en exceptionell kultur som berikar världen på ett exceptionellt sätt. Må så vara.
Vissa undantag är föredömliga och bör inspirera till efterföljd: Fransmän dricker massor av vin, men problemen med fylleri är små. Fransmän äter massor av ost och patéer, men tillhör Europas slankaste. Fransmän kryper inte och lägger sig heller inte platta för EU - visserligen på gott och ont.

Man har också det franska kulturella undantaget - l'éxception culturelle Française - en inställning som dominerat sedan 50-talet, om den franska kulturen som extremt värdefull och skyddsvärd, samt att detta är en statlig, nationell angelägenhet.

Risken är möjligtvis självgodhet och - litet allvarligare - att man inte anser sig behöva följa riktigt samma spelregler som andra - och ännu litet allvarligare - att man bör ta till exceptionella åtgärder för att skydda sin exceptionella egenart.

Givetvis har detta stor psykologisk betydelse, och hadopi-förespråkarnas retorik har helt vilat på denna grund.

Sarkozy kan därför framställa sig som en förkämpe för Frankrikes Kultur, i något som man lyckats likna vid ett nationellt nödläge - utbredningen av fenomenet fildelning.

Regeringen har nu publicerat en rapport(pdf.), tillgängligjord via La Tribune, i vilken man beskriver den verkan, den "impact", man anser att Hadopi 2 kommer få.

De första sidorna är mestadels en förargelseväckande läsning där man lyckas framställa sitt land som ett undantag på en myckenhet olika vis, följt av ett patetiskt försvarstal för hadopi 2, helt opåverkat av all kritik.
Man drar ytterligare en gång in Sverige och den minskning av internettrafiken som inträffade efter införandet av Ipred-lagen - samt sprider vidare uppgiften att de lagliga alternativen ökade med 20-100% (!) och att skivförsäljningen dessutom steg (sid 12).

(Ah! Den franska regeringen anser sig förlora 200 miljoner euro per år i skatteintäkter på grund av fildelningen, sid 15)

Skojigast är sidorna 17 och framåt, som innehåller petimeteraktiga uppräkningar av vad varje fall kommer att kosta i tid och pengar för alla inblandade.

Summa summarum: 50 000 fildelningsfall per år: 109 personer måste nyanställas, varav 26 domare, för att utföra den förenklade procedur man föreställer sig (Ordonnance pénale). Varje fall kommer att ta 45 minuter i anspråk inklusive 5 minuter för domslutet - och hälften kommer att överklaga, antar man.

Gammelbrottslighet, som inbrott och bilstölder, är det förmodligen ändå ingen som ägnar sig åt längre.