Skratta? Gråta?

Le Conseil d'État är Frankrikes högsta juridiska administration och fungerar som rådgivare åt regeringen.

Nu varnar de regeringen: Hadopi 2 "Le projet de loi relatif à la protection pénale de la propriété littéraire et artistique sur Internet" "Lagförslaget med avseende på det straffrättsliga skyddet av litterär och artistisk egendom på Internet" riskerar även det att vara anti-konstitutionellt.

De angriper Hadopi 2 på flera punkter, till exempel dess sammanblandning av juridiska och administrativa instanser.
I den förenklade juridiska proceduren "Ordonnance pénale" kommer domaren bara att kunna döma med utgångspunkt från en dossier redan färdigställd av administrationen HADOPI, vilket bryter mot maktdelningsprincipen.

Dessutom anser Le Conseil d'État att straffen saknar proportioner - och man påpekar än en gång det tydligen ofattbara: omvänd bevisbörda är oförenligt med ett rättssamhälle.

Regeringen väljer dock att inte ändra något i texten inför behandlingen i parlamentet, som inleds i Senaten den 8 juli.

Foliehattar

Det Franska Undantaget

Frankrike vårdar ömt föreställningen om det egna landet som ett undantag, ett unikum - ett exceptionellt land med en exceptionell kultur som berikar världen på ett exceptionellt sätt. Må så vara.
Vissa undantag är föredömliga och bör inspirera till efterföljd: Fransmän dricker massor av vin, men problemen med fylleri är små. Fransmän äter massor av ost och patéer, men tillhör Europas slankaste. Fransmän kryper inte och lägger sig heller inte platta för EU - visserligen på gott och ont.

Man har också det franska kulturella undantaget - l'éxception culturelle Française - en inställning som dominerat sedan 50-talet, om den franska kulturen som extremt värdefull och skyddsvärd, samt att detta är en statlig, nationell angelägenhet.

Risken är möjligtvis självgodhet och - litet allvarligare - att man inte anser sig behöva följa riktigt samma spelregler som andra - och ännu litet allvarligare - att man bör ta till exceptionella åtgärder för att skydda sin exceptionella egenart.

Givetvis har detta stor psykologisk betydelse, och hadopi-förespråkarnas retorik har helt vilat på denna grund.

Sarkozy kan därför framställa sig som en förkämpe för Frankrikes Kultur, i något som man lyckats likna vid ett nationellt nödläge - utbredningen av fenomenet fildelning.

Regeringen har nu publicerat en rapport(pdf.), tillgängligjord via La Tribune, i vilken man beskriver den verkan, den "impact", man anser att Hadopi 2 kommer få.

De första sidorna är mestadels en förargelseväckande läsning där man lyckas framställa sitt land som ett undantag på en myckenhet olika vis, följt av ett patetiskt försvarstal för hadopi 2, helt opåverkat av all kritik.
Man drar ytterligare en gång in Sverige och den minskning av internettrafiken som inträffade efter införandet av Ipred-lagen - samt sprider vidare uppgiften att de lagliga alternativen ökade med 20-100% (!) och att skivförsäljningen dessutom steg (sid 12).

(Ah! Den franska regeringen anser sig förlora 200 miljoner euro per år i skatteintäkter på grund av fildelningen, sid 15)

Skojigast är sidorna 17 och framåt, som innehåller petimeteraktiga uppräkningar av vad varje fall kommer att kosta i tid och pengar för alla inblandade.

Summa summarum: 50 000 fildelningsfall per år: 109 personer måste nyanställas, varav 26 domare, för att utföra den förenklade procedur man föreställer sig (Ordonnance pénale). Varje fall kommer att ta 45 minuter i anspråk inklusive 5 minuter för domslutet - och hälften kommer att överklaga, antar man.

Gammelbrottslighet, som inbrott och bilstölder, är det förmodligen ändå ingen som ägnar sig åt längre.

Ruta Ett

Nu börjar det igen: Hadopi 2 "Le projet de loi relatif à la protection pénale de la propriété littéraire et artistique sur Internet" dvs.
"Lagförslaget med avseende på det straffrättsliga skyddet av litterär och artistisk egendom på Internet" återvänder till det franska parlamentet den 8 juli.

Det blir Senaten som först får undersöka det nya lagförslaget, enligt Numérama. Sarkozy, anser man, vill så snart som möjligt utplåna minnet av Författningsdomstolens obehagliga beslut.

Cliffhangers i mobilen

Ett litet franskt förlag prövar något nytt: De återintroducerar följetongen - och förenar den med ny teknik - genom att låta läsare prenumerera på avsnitten till sin mobil.

Förlaget heter Smartnovel och de säger sig kunna skapa åtrå efter pappersböcker genom att väcka aptiten i mobilen.

Följetongen var populärt under 1800-talet och ställde vissa specifika krav på formen; bland annat en viss längd på varje avsnitt, samt dramatik och spännande slut som väckte begär efter nästa.
Att pressa in ett konstnärligt uttryck i en sträng form är inget nytt; det har skett i många olika versioner, från franskklassicism till Dogma-film.

Författaren Didier van Cauwelaert såg inga problem att anpassa sig till följetongsformen, för att pröva utgivning hos Smartnovel i enlighet med deras nya idé.
Denna allians mellan modernitet och tradition förförde mig, berättar han; dessutom kunde jag återknyta med en genre som jag älskar.

Nu börjar fler förlag visa intresse. Smartnovels ansvarige, Charles Fitoussi, berättar: "Lorsque nous rencontrons les éditeurs, nous les mettons en garde afin qu'ils ne réitèrent pas l'erreur commise par l'industrie musicale qui n'a pas su saisir l'opportunité du numérique. Selon moi, tous les supports peuvent cohabiter."
"När vi träffar förläggare varnar vi dem för att begå samma misstag som musikindustrin som inte förstod att gripa tillfället i och med den nya tekniken. Enligt mig kan alla dessa former samexistera."

Van Cauwelaert delar samma övertygelse: "Après avoir lu quelques épisodes, de jeunes lecteurs m'ont dit qu'ils attendaient à présent la version papier. Il n'y a donc aucune crainte à avoir face aux nouvelles technologies. Grâce à elles, on peut récréer un désir de lire et une attirance pour l'objet livre. Mais dans tous les cas, on ne peut plus les ignorer."

"Efter att mina unga läsare läst några avsnitt sade de till mig att de nu längtade efter pappersutgåvan. (...) Tack vare [den nya teknologin] kan man återuppväcka lusten att läsa och ett intresse för boken som objekt."

Man vill fortfarande äga de objekt man älskar. Men bara dem.

Staten testar gränser

Staten söker sin plats, förklarar statsekreterare Nathalie Kosciusko-Morizet - som ansvarar för frågor rörande Frankrikes digitala ekonomi - i en intervju publicerad i Écrans(Liberation).

Man bör således förstå statens märkliga trevanden och plötsliga utfall in i det digitala landskapet som ett slags identitetssökande på detta statens terra incognita.

Motiven kan bottna i välvilja: exempelvis vill senator Yves Détraigne skydda anonymiteten på Nätet och framlade därför ett förslag i detta syfte vid ett seminarium organiserat av Kosciusko-Morizet.

Homo Numéricus skall ha rätt till en skyddad identitet på Nätet, fastslår Détraigne; identiteten på Nätet skall kunna hållas åtskild från den personliga identiteten och information på Nätet skall inte oförhappandes kunna vändas emot privatpersonen.

Détraignes lösning: Inrätta en statlig myndighet som skall vaka över anonymiteten och de nick som registreras där.

Man skall ha rätt att agera under pseudonym på Internet, förklarar senatorn, "men man kan inte bara anta en pseudonym hur som helst, utan regler".

Det behövs följaktligen en myndighet som fungerar som väktare över den hemliga identiteten.

- Frågor på det?

I värsta fall...

...kan TBP-grundarna söka politisk asyl i Brasilien.

Burkha på Internet

Inom två områden är Sarkozy kompromisslös: Hadopi-lagen skall genomföras och bärandet av burkha skall förbjudas på fransk mark.

Detta framgick tydligt i hans tal i Versailles, där han konstaterade att Nätet var ett laglöst land och att burkhan var ett angrepp på kvinnans värdighet.
"Han vill sätta Burkha på Internet", som en kommentator utryckte det hos TorrentFreak.

Men presidentens medarbetare visar en förmåga till problemlösning som alltid fascinerar.
Nu går Jean-François Copé, en av Sarkozys PR-genier, ut med sin idé att anställa kvinnor som skall ha till uppgift att gå runt och samtala med burkha-bärande kvinnor och deras män i syfte att försöka "...comprendre ce qui fait qu'on a pu en arriver là" "...förstå hur det har kunnat gå så långt".

Alla försök till dialog, debatt eller "rundabords-samtal" med berörda aktörer för att komma ur hadopi-lagens hopplösa återvändsgränd har mötts med totalt ointresse av Sarkozy och hans omgivning. Men kanske blir det en dag oundvikligt.

Begripligt då att Copé vill mjukstarta med en dialog om ett betydligt enklare ämne, tillsammans med betydligt mer vidsynta aktörer: Kvinnor inom islam bär burkha. Hur har det kunnat bli såhär? - Egentligen?

Myter krossas i Nature

Fabien Gruhier, journalist på Le Nouvel Observateur, fäster uppmärksamheten på en artikel publicerad i den mest ansedda naturvetenskapliga tidiskriften av dem alla: brittiska Nature.

Ett forskarlag från Universitetet i Tübingen har vid en utgrävning i Jurabergen hittat en flöjt, gjord av ett fågelben från gam.
Denna konstfärdigt framställda flöjt, med fem hål, har befunnits vara ca 35 000 år gammal. Följaktligen det äldsta musikinstument som upphittats.

Och, som Fabien Gruhier konstaterar, slår detta hål på två myter i en: dels den kreationistiska teorin att jorden är 6000 år gammal - men framför allt den att musik överhuvudtaget inte kan skapas utan stora skivbolag, deras egna favoritversion av upphovsrätten samt åtföljande repressiv lagstiftning.

Absurdismens politiska gren

Hadopi 2 är inte längre en kulturfråga, utan en straffrättslig sådan. Regeringen byter taktik.
Eftersom man inte längre kan ta sig in genom dörren - låst av Författningsdomstolen - försöker man nu med fönstret.
Regeringens handlingar, motiverade endast av att förverkliga presidentens fixa idé, blir mer och mer verklighetsfrämmande.

Hadopi-dossiern övertas nu av justitiedepartementet under justitieminister Michèle Alliot-Marie (Wikipedia, eng), som redan försvarat det nya tillägget, och därmed Hadopi 2, i ministerkonseljen.
Man kan lätt inse att Sarkozy, som hävdar att den nye kulturministern Frédéric Mitterand kommer att vara "fullt delaktig" i arbetet, ändå inte vill riskera att bränna sin nyvunna trofé genom att kasta in honom personligen i striden mot Nätet.

Det som nu föreslås är följande:
Avstängningen från Internet kvarstår. Dock inte utan en föregående prövning inför domstol, eftersom en anklagelse om illegal nedladdning inte är tillräcklig och dessutom innebär omvänd bevisbörda.

Istället inrättar man ett bötesstraff för samma sak: 1 500 euros eller 3000 vid "återfall". I och med detta anser man sig ha kringgått Författningsdomstolens utslag och dragit "...toutes les conséquences de la décision du Conseil constitutionnel en complétant l'action préventive de la Hadopi par un dispositif pénal dissuasif et adapté" "...alla konsekvenser av Författningsdomstolens beslut genom att komplettera HADOPIs preventiva åtgärder med en straffrättslig åtgärd som är både välavvägd och avskräckande".

Man kan följaktligen inte stänga av någon från Nätet på en lös anklagelse, men det räcker för ett kraftigt bötesstraff.
Bötesstraffen möter inga hinder hos telekom-företagen eftersom dessa då inte behöver besväras med krav på avstängning av sina abonnenter.

Flera ledamöter från UMP stöder detta förslag, i en krönika publicerad i Le Monde, eftersom böter givevis är mindre tekniskt komplicerat än avstängning och dessutom har fördelen att kunna "..infligée sans avoir la preuve formelle que l'internaute a effectivement piraté" "...utkrävas utan något formellt bevis på att en illegal nedladdning faktiskt skett."

- Frågor på det?

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. La Quadrature du Net kallar Hadopi 2 än mer absurd, än mer kostsam och än mer ineffektiv än ursprungsversionen.

Den socialistiske EU-parlamentsledamoten Guy Bono - medförfattare till den franska stötestenen "paragraf 138", eller "Bono-paragrafen", som den kallas i Frankrike - säger sig vara "consterné par la nouvelle proposition du gouvernement qui vise ni plus ni moins que la jeunesse" "förbluffad över regeringens nya lagförslag som är direkt riktad mot ungdomar, varken mer eller mindre."

kryp, kryp, kryp

I ett inslag i tv 4-nyheterna igår berättades det om en man som sitter inlåst på obestämd tid i svenskt häkte på order av den turkiska regeringen.
Eventuellt skall denne man, som uppger sig ha blivit svårt torterad i ett turkiskt fängelse, snart även att utlämnas till denna regim.
Mannen har dock fått politisk asyl i Sverige. Men sedan har tydligen Turkiets regering slagit en snabb signal till den svenska, eller möjligtvis twittrat - och därmed ställt alla rättsamhällets principer på huvudet.

Det är sedan länge uppenbart att den svenska regeringen kryper för USA och amerikanska affärsintressen. Men att de även gör det för Turkiet kommer som en överraskning och har sannerligen ett stort nyhetsvärde.

Tydligen kan vilken regim som helst ringa upp den svenska och begära en polisrazzia mot misshagliga, utlämning av människor med asylskäl, eller polishämtning och inlåsning i svenskt häkte på order av Högsta Domstolen.

Tv4:s reporter frågade statsminister Reinfeldt om detta agerande kunde anses rimligt; dvs att eventuellt lämna ut en person till den regim som, enligt uppgift, fängslat och torterat honom av politiska skäl.
"...man tar fram underlag...", svarar statsministern undvikande och tillägger att han har förtroende för det svenska rättsväsendet. Utmärkt.

Men Reinfeldt glömde tillägga att de som har för vana att fildela turkiska filmer nu omedelbart bör sluta med det.

Omedelbart


Bakgrund

Mördarsniglarna

Den brittiska skivindustrin erkänner sitt misstag för tio år sedan, då man valde att krossa Napster istället för att lära sig av deras affärsmodell.
Geoff Taylor, ordförande för musikindustrins intresseorganisation BPI, drar nu slutsatsen att branschen inte skulle ha de problem den har idag om man valt en annan väg när man fortfarande hade chansen.

Däremot, konstaterar Jim Killock, ledare för the Open Rights Group, är skivindustrin tydligen fortfarande inkapabel att se de misstag man gör i nutid.
De åtgärder skivindustrin vidtar idag är forfarande destruktiva och kontraproduktiva - och vilar på ett tankefel: det att varje nedladdad låt är ett uteblivet köp.

Geoff Taylor skriver: "The invention of Napster and all that has followed may soon deliver its greatest legacy - a renaissance in artistic creativity for the digital age."

Men han tillägger även att piratverksamhet undergräver innovation och motverkar investeringar på området och fortsatt innebär ett svårt problem:

"There is simply no getting around the fact that billions of illegal free downloads of music every year in the UK mean that significantly less money is coming into the music ecosystem."

Det är bara det att i detta ekosystem har underhållningsindustrin samma beteende, funktion och skyddsvärde som mördarsniglar.

(PP) befinner sig bland vänner

Den Gröna gruppen i Europaparlamentet skriver i en kommuniké:

"The Greens/EFA Group is delighted to welcome the Swedish Pirate Party, which shares our principles and values in defending internet users' rights. Christian Engström will have an independent status within our group and he has indicated he will support the Greens/EFA position in areas where the Pirate Party has no agenda."

Numérama briefar de franska läsarna och presenterar "regnbågskoalitionen": Engströms assistenter - två vars namn jag nu för första gången ser i fransk media: Henrik Alexandersson och Erik Josefsson - samt ett som dykt upp redan tidigare: Amelia Andersdotter.

Kommentatorsfältet uttrycker glädje och sympati; Daniel Cohn-Bendit, de Grönas gruppledare, är en stark förkämpe för nätfrihet.

Nätets baneman snart utan stol

Det har surrat ett obehagligt rykte på Nätet sedan igår: Frédéric Lefebvre kommer att hamna på kulturdepartementet! Som statssekreterare åt nye kulturministern!
Ryktet är både skrämmande och absurt. Skrämmande, därför att ingenting är längre omöjligt och absurt, därför att det handlar om presidentens hejduk och hantlangare; Näthataren Lefebvre.

Ryktet verkar ha tagit fart efter en obekräftad uppgift i Le Point som i sin tur citerar en källa i Élyséepalatset. På Nätet spreds ryktet snabbt, i en känsla av mild panik, blandad med misstro.

Lefebvre har dock dementerat.

Bakgrunden är att Frédéric Lefebvre snart kommer att förlora sin plats i Nationalförsamlingen - som han aldrig valts in i - en plats han tilldelats som ersättare för ledamoten André Santini (UMP).
Santini väntas snart återta sin plats, och Lefebvres framtid är därför oklar. Chansen att han skulle kunna erövra en plats i parlamentet på något demokratiskt vis är liten.

Lefebvre har gjort allt för att sammankoppla internauts med terrorism, pedofili, kriminalitet och psykopati. Han har jämfört sajter som erbjuder streaming med knarklangare. Han har starka band till diverse lobbygrupper och är själv en lobbyist. Han vill censurera, kontrollera, filtrera och beskatta Nätet sönder och samman. Han är ett skräckexempel.

Alltså måste man hoppas att han hamnar någonstans där hans destruktiva kraft kan neutraliseras, där den gör minsta möjliga skada.
Kultur och digital ekonomi är definitivt inte hans områden.

Sokrates - skriftmotståndaren

Sokrates levde i en brytningstid. Han bevittnade övergången från talspråklig till skriftlig kultur i antikens Grekland.
Och han tog ställning - mot skriftspråket.

Skälen var flera, och Platon låter i sitt verk Faidros Sokrates framlägga dessa skäl i samtal med sin lärjunge.

Enligt Sokrates var den talade traditionen varm, mänsklig, levande, pågående och "interaktiv". Den djupare kunskapen kunde, enligt Sokrates, endast förmedlas muntligt, genom en pågående dialog mellan mästare och lärjunge.
Det skrivna ordet var däremot statiskt, sterilt och avslutat. Ett dött ting.
Skriften, menade Sokrates, försämrade dessutom minnet. Den gav illusionen av att förmedla vetande, men var i själva verket inkapabel till att ge några som helst insikter, eftersom den inte kunde anpassa sig till läsarens själ.
Den var herrelös, stum och utan försvar, då den kunde hamna i händerna på vem som helst och inte värja sig mot missuppfattningar.
Det skrivna ordet var följaktligen en onaturlig skuggvärld och en så gott som meningslös envägskommunikation.
Dock fungerade skriften bra som minnesanteckningar, för den som redan ägde kunskapen.

Kunskap kan bara förmedlas av en levande människa, fastslog Sokrates.

Hade vi gått direkt till Nätet från den muntliga traditionen kanske Sokrates inte hade haft något att opponera sig mot.
Egentligen är vi tillbaka hos Sokrates i och med den digitla revolutionen. På Nätet återuppstår den levande interaktionen och det ständigt pågående samtalet. Nätet har alla de kvaliteter Sokrates efterlyser.
Men vi var tvungna att utforska skriftspråket i närmare 3000 år innan vi kunde ta steget till den digitala värld som återskapar alla den talspråkliga kulturens förutsättningar - och förbättrar dem tusenfalt.

Man brukar jämföra den digitala revolutionen med boktryckarkonstens genombrott. Kanske bör vi gå ännu längre tillbaka - till antikens Grekland; varken mer eller mindre - för att hitta ett lika stort skifte.

Från den dynamiska, muntliga traditionen till det statiska skriftspråket till det dynamiska skriftspråket.
Kanske är dessa tusentals år av statisk, skriven text bara en historisk parentes, en kort övergångsfas, en prolog. En övning.

Nu är vi tillbaka i en värld vi behärskar.

Nu kör vi


Utdrag ur Platon's Faidros:

SOKRATES. Den som således tror, att han kan lämna efter sig en lära i skrift, och den som tar emot den ur en bok såsom vore det ett tydligt och säkert ord, han är mycket enfaldig och är okunnig om det profetiska ordet till Ammon; han inbillar sig, att det skrivna ordet har annan uppgift än att utgöra en påminnelse om något för den, som redan känner det.

FAIDROS. Du har alldeles rätt.

SOKRATES. Ja, Faidros, det kan inte hjälpas, det är sannerligen samma egendomliga fel med skrifter som med en målning. Tavlorna stå framför oss som levande, men om man riktar en fråga till dem, iakttaga de en högst allvarlig tystnad. På samma sätt är det med skrifter. Du tycker, att de tala som förnuftiga väsen men om du vill fråga dem till råds om något, upprepa de alltid ett och detsamma. Är något väl en gång nedskrivet, rusar det åstad både till dem som begripa det och till dem som ej alls ha därmed att skaffa; det har ingen uppfattning om vem det bör vända sig till eller ej. Och om det misshandlas eller försmädas, behöver det alltid sin faders hjälp; ty på egen hand kan det ej försvara eller hjälpa sig.

FAIDROS. Även häri har du alldeles rätt.

SOKRATES. Nå, vad tycker du - skola vi ej tänka på ett annat tal, äktfödd broder till det förra, och se efter huru det kommer till, och huru mycket bättre och mäktigare det är än detta?

FAIDROS. Vad för ett tal tänker du på? Och varifrån kommer det?

SOKRATES. Det är det tal, som insiktsfullt inskrivas i lärjungens själ och som vet att försvara sig själv och förstår inför vem det bör tala eller tiga.

FAIDROS. Du menar den kunniges ord, fullt av liv och anda, detta ord, av vilket man med all rätt kan kalla det skrivna ordet en skuggbild.

(...)
SOKRATES. "...intet tal i vare sig bunden eller obunden form [har] varit värt mödan som det kostar att skriva det, ja ej ens att läsa upp det, om de läsas såsom av rapsoderna, utan omdöme och utan insikt, blott i syfte att övertala; som vidare menar, att i själva verket även de bästa av dessa tal blott tjäna till erinring för de insiktsfulla om vad de veta förut, och att klarhet, fulländning och allvar endast finnes i det muntliga föredraget och i de i själen inristade muntliga lärdomarna om det rätta, goda och sanna; som förstår, att endast sådana ord förtjäna att kallas hans egna äkta barn."

Hur som helst; we're back on track

Intellektuell casting

Enligt Le Monde har den nyligen avsatta kulturministern Christine Albanels fall from grace varit förebådat åtminstone sedan i januari.
Le Conseil Contitutionnels förkastande av hadopi-lagen var alltså inte dödsstöten för kulturministern - inte heller för lagen, som det visat sig.
Däremot saknade hon de kvaliteter presidenten ville se hos sin kulturminister; hon saknade verklig anknytning till kulturens värld, var inte "känd" och visade sig vara ett svagt kort, politiskt och retoriskt.
Förutom att hon saknade "entusiasm i sin ämbetsutövning", som en källa i Élyséepalatset väljer att uttrycka det.

Frédéric Mitterand har däremot dessa kvaliteter; författare, filmskapare, intellektuell, välkänd kulturprofil - t o m känd från tv, som programledare. För övrigt med ett karaktäristiskt sätt att tala: hans "bonsoir" (godkväll) blev till ett nasalt "bonsoääär", lätt att karikera.
Frédéric Mitterand är givetvis även en Mitterand: brorson till den ende socialistiske presidenten under den Femte Republiken, något som inte saknar symbolvärde.

Sarkozy håller på att bli en ny man. Under inflytande av sin hustru, hävdar Le Monde.
Presidenten visar i alla händelser en uppenbar vilja att odla en ny, mer kultiverad och intellektuell image - vilket fått de elaka litteraturmänniskorna i BibliObs att fråga sig: "Sarkozy finira-t-il à l'Académie?" "Kommer Sarkozy att sluta i Akademien?"

Borta är den man, konstaterar BibliObs, som sade sig vara en stor beundrare av Stallone och som fnös åt La Princesse de Clèves - nu lägger han en bok av Zolà på bordet! "Hälsad vare Madame Sarkozy-Bruni!" ironiserar tidskriften, och uttrycker glädje över att statschefen inte längre vill tas för en oxe.
- Litteraturvärldens folk måste verkligen hata Sarkozy.

Att vilja knyta personer som Frédéric Mitterand till sig är helt tydligt ett led i denna utveckling.

Där hade hon ingenting att komma med, Christine Albanel, trots att hon varit talskrivare åt Chirac i 15 år.

Dessutom hade även hon en språklig lustighet för sig: hon uttalade "en effet" (verkligen, sannerligen) som anéfé - något som internauts tagit fasta på och drivit med i oändlighet. På Nätet har hon till och med systematiskt gått under namnet Anéfé. Nu tänker hon på hur hon uttalar det, berättar hon och skrattar. Alltid något.

Ett afrikanskt missöde

Den zambiske presidenten Rupiah Banda höll presskonferens i det fria för att tala om landets kopparindustri inför församlade journalister.
Dessvärre hade man inte fäst något avseende vid trädkronorna ovanför presidenten: Mitt under anförandet valde en apa att urinera på landets ledare.

Filmsnutt hos Le Post.

Olyckligtvis finns ingen bofast apkoloni under taket i Versailles.

Ett perfekt val!

Piratpartiet kommer att ansluta sig till den Gröna gruppen i EU-parlamentet.
Där sitter även franska Europe Ecologie som gick kraftigt framåt i valet och som har en informationspolitisk profil som överensstämmer med Piratpartiets.

Utmärkt!

Masshysteri

Den förnuftsvidriga kampen mot Nätet bland all världens makthavare förs så utan proportioner att det ibland för tankarna till en närmast religiös masshysteri.
Nätet utmålas som roten till allt ont och fildelningen som det nya kätteriet. Genom att bekämpa detta nya fenomen kan man, som Sarkozy, säga sig kämpa för sitt lands kultur, som står inför ett hot om utplåning.

Nederländernas parlament försöker nu påverka sin regering i riktning mot att införa en Sarkozy-inspirerad internetlagstiftning, meddelar EUobserver (eng).

Det är mycket olyckligt om Sarkozys metoder får adepter i övriga Europa - metoder som redan är djupt kontroversiella på fransk hemmaplan. De nederländska politikerna bör avgjort lyssna mindre på presidentens retorik och istället begrunda den våldsamma turbulens hans politik utlöser.

Nu kastar sig hadopi-lagens motståndare över Frédéric Mitterand för att få honom att lyfta förbannelsen.
Christian Paul (Parti Socialiste) kallar hadopi 2 en "provokation" och vädjar om ett politiskt moratorium. La Quadrature du Net oroas över regeringens irrationella envishet, dess "acharnement thérapeutique" - ett uttryck som används om läkare som mot allt förnuft utsätter en döende för vård in absurdum.

Men även politiker ur Sarkozys egen politiska majoritet framhåller lagens värdelöshet och katastrofpotential, som t ex Christian Vanneste (UMP), Alain Suguenot (UMP) och Jean Dionis du Séjour (Nouveau Centre) i dagens Le Monde.

Vilken lättnad för Christine Albanel att äntligen få vila! menar La Quadrature - efter att i månader slitit för att försvara det oförsvarbara, ständigt utsatt för attacker och förlöjliganden från sina motståndare. Hennes vila är välförtjänt.

Ny kulturminister ingen Tarzan

Nytillträdde kulturministern Frédéric Mitterand väljer att vara försiktig när han för första gången uttalar sig om upphovsrättsbrott på Nätet och hur de bör bestraffas enligt hadopi-lagen.

Han vill inte uttala sig om det nya kompletterande lagförslaget som läggs fram för de församlade ministrarna i eftermiddag, eftersom, som han säger: "...je ne les connais pas encore suffisamment bien, même si je pense que je les ai suivis avec attention depuis un certain temps. "...jag känner inte till det tillräckligt bra ännu, även om jag anser mig ha följt detta med intresse en längre tid."

Han tillägger även: "Ce serait d’une très grande maladresse d’arriver comme Tarzan et de dire 'on va tout résoudre tout de suite'", "Det vore att visa prov på mycket stor omdömeslöshet att komma farande som Tarzan och säga att 'nu skall vi lösa alltsammans på en gång'".

Sarkozys motsats. Sarkozy kan ha gjort ett mycket klokt taktiskt val.
Inte desto mindre kan Mitterand knappast ha kunnat acceptera kulturministerposten om han inte var beredd att driva igenom hadopi-lagen kosta vad det kosta vill, vid sidan av sin president.

Payback time

- Jason lever!

Uppbränd? Krossad? Halshuggen? - Begravd? Spelar ingen roll: den mordiske idioten Jason gräver sig upp genom jorden, borstar av sig och griper sin machete.

Vi bevittnar en splatterfilm; pinsamt usel och med ett oändligt antal uppföljare; hadopi, The return of hadopi, hadopi 2 - to be continued...Och Hadopi 2 är den läskigaste av dem alla!

Den nya dealen, presenterad inför le Conseil d'État, snart i ministerkonseljen och därefter tillbaka i Parlamentet den 20 juli, är strängare och mer hotfull än versionen le Conseil Constitutionnel slängde i papperskorgen.

Man envisas: "bristande uppsikt över internetuppkoppling" - dvs en illegal nedladdning har skett, ovisst av vem; det är inte intressant - är ett brott som kommer att bestraffas med 1500 euro i böter. Vid återfall 3000 euro samt avstängning från Nätet i upp till 6 månader. Regeringens säkerhetsmjukvara skall dock bevisa internautens oskuld, som tidigare.
Den avsatta kulturministern Christine Albanel kämpade hårt mot denna typ av "orättvisa" böter.

Samtidigt: Bevisad piratkopiering, som en internaut helst skall pressas att erkänna själv för att spara tid och pengar åt staten enligt beskriven metod, bestraffas med fängelse och surrealistiska bötessummor.

Omöjligt att applicera, fastslår Numérama, som kallar det ren skrämselpropaganda.

Att försvara detta blir nu Frédéric Mitterands uppgift.
Man kan fråga sig hur en välartikulerad författare, en - som han uppfattas - "vänsterintellektuell" tänkare och kulturpersonlighet, kan vilja åta sig det ärelösa självmordsuppdraget att bli kulturminister under Sarkozy.
Men alla har en svag punkt. Mitterand's är möjligtvis fåfänga.

- The Spanish Inquisition!

Nu kommer den uppgraderade hadopi 2.

La Tribune kan avslöja hur regeringen - med en "mycket kort" liten text som skall "komplettera" den anti-konstitutionella och förkastade hadopi-lagen - tänker försöka komma runt le Conseil Constitutionnel.

På grund av Författningsdomstolens utslag tvingas man nu utgå ifrån att den anklagade är oskyldig. Man kan inte heller nöja sig med "bristande övervakning av internetuppkoppling" som enda brottsrubricering.
Avstängning från Internet kan hädanefter bara ske om den anklagade befinns skyldig till "piratkopiering" - dvs om en nedladdning kan bevisas exempelvis genom en undersökning av datorn. Tidigare räckte det med att en nedladdning (tyckts ha) skett via den anklagades internetuppkoppling.

Man tvingas tillerkänna den anklagade de rättigheter det juridiska systemet erbjuder, eftersom myndigheten HADOPI bara får skicka hotbrev, inte utdöma sanktioner.

Dessa nya krav innebär kostnader: i tid, pengar och personalresurser.

"il y aura avant l'enquête plusieurs étapes où l'internaute sera incité à avouer et transiger"
"Förundersökningen kommer att föregås av flera etapper då internauten uppmanas att erkänna och kompromissa", förklarar kulturministeriet.

Hot och utpressning, konstaterar Numérama.

Målet med dessa "etapper" är uppenbart: att pressa den anklagade till ett tidsbesparande erkännande som ger ett lindigare straff - avstängning från Nätet - för att undvika en domstolsförhandling där den anklagade verkligen skulle anses oskyldig tills motsatsen bevisats, men till priset av en stor risk: ett eventuellt 3-årigt fängelsestraff och 300 000 euro i böter.

Många avstår förmodligen från det höga spelet - och avstår därmed även från sina juridiska rättigheter.

Exakt samma knep prövades 2008 av en skrupelfri advokat; affären Techland.
Advokaten skickade mängder av hot- och utpressningsbrev till internauts som anklagades för att ha laddat ner ett spel. Deras IP-adresser hade fiskats fram av ett företag i Schweitz.
Villkoren var av typen "an offer you can't refuse" - betala en mindre summa eller riskera domstol och stränga påföljder.
Advokatens tilltag fördömdes av det franska advokatsamfundet och hon tilldelades ett diciplinstraff.

Nu försöker alltså Frankrikes regering sätta idén i system mot sina egna medborgare.
Debatt väntar i Nationalförsamlingen den 20 juli.

Välkommen till jobbet, Frédéric Mitterand

Gula Brigaderna

Kjell Häglund har gjort en samhällsinsats genom att skriva den här krönikan, publicerad i FilmNyheterna.

Till minne av Albanel

En sammanfattning av den franska regeringens syn på kultur och Internet: Christine Albanels tal skrivet inför the World Copyright Summit i Washington. Hon var själv förhindrad att närvara, men den franske ambassadören läste upp talet. På engelska, under lundi 22 juin 2009, "le discours":

"For this reason, the fight against piracy is a modern cause. Those who would defend the law of the survival of the fittest, of setting the fox loose in the henhouse, those who believe that Internet must remain an anarchic jungle, are living in the wrong times.

Piracy is a childish disease of the Internet that must now grow up, and take responsibility."

Silkessnöret

Uppdatering: Enligt en källa i Èlysée-palatset förebrår inte presidenten henne på grund av hennes arbete, utan för att hon är "trop triste" - "för ledsen"(!). Le Point

Var glad!


Det verkar nu klart: Kulturminister Christine Albanel kommer som straff för att hon misslyckats med att driva igenom Hadopi-lagen - och låtit det hela bli till ett spektakel - att avsättas och ersättas med Frédéric Mitterand. (Snutt i Wikipedia, eng.)

...och huvuden kommer rulla!

Le Parisien ger en helt obetalbar skildring av stämningen bland regeringens tjänstemän och ministrar efter presidentens tal igår i Versailles. Bekymrade miner, rynkade ögonbryn, oroliga kommentarer.
President Sarkozy förväntas göra stora ommöbleringar i regeringen - i syfte att rensa ut de som missbrukat hans förtroende genom sina tillkortakommanden.

Däribland kulturminister Christine Albanel, som kan komma att få bära hundhuvudet för den katastrofala hanteringen av hadopi-lagen. "Hon är körd", enligt en källa nära presidenten.

Vad sade då presidenten i sitt tal? Bland annat upprepade han två gånger uttrycket "den nya regeringen", en formulering som inte fanns i den skrivna versionen av hans tal och som han, enligt Le Parisien, yttrade på ett "njutningsfullt" sätt.

"Det här betyder att förändringarna kommer att bli stora!", oroade sig en minister. "Alla granskas, man aktar sig", sade en statssekreterare. "Det är en total black-out, vi vet ingenting", rös en tredje medlem av regeringen.
På ondsdag kommer de att få klrhet. Men redan nu spekulerar man i vem som skall efterträda kulturministern. Filmskaparen Yamina Benguigui, tror Le Parisien. Frédéric Mitterand, brorson till den socialistiske ex-presidenten, tror Le Nouvel Observateur.

Kulturfiender

Den svenska regeringen visar återigen vilken sorts kultur man är intresserad av att stödja - exempelvis med Ipred-lagen - och vilken kultur man anser vara oviktig.
Utrikesdepartementet har meddelat att man nu överväger att stänga det svenska kulturhuset i Paris, enligt Svenska institutets hemsida.

"– Kulturhuset i Paris är ett skyltfönster för svensk kultur. Det är Sveriges enda kulturhus utomlands. Att stänga det vore en signal om kulturellt ointresse som jag inte tror att regeringen vill sända, säger Olle Wästberg, generaldirektör för Svenska institutet."

Och han fortsätter:

"– Det finns två svenska utlandsverksamheter som huvudsakligen arbetar med kultur – generalkonsulatet i New York och kulturhuset i Paris. Att det är just dessa två som står på besparingslistan är märkligt. Utrikesdepartementet har ett förvaltningsanslag på 2100 miljoner kr. Besparingen av att lägga ner kulturhuset i Paris skulle bli 10 miljoner kr."

"Ett slag i ansiktet på Frankrike", konstaterar Wästberg: ett land där kulturen hålls mycket högt - samt en dålig start på det svenska ordförandeskapet i EU.

Lars Gustafsson skriver på sin blogg, efter en inledande hyllning till "Huset i Marais":

"När Sverige fick ett kulturhus i le Marais kändes det som om en gammal och livgivande nerv, den som förbinder oss med den franska kulturen, hade fått nytt liv. (...)
Det ligger något konstigt i att försöka kapa våra förbindelser med Frankrike. (...)
Konsekvensen blir ju att kulturkontakterna i fortsättningen blir en angelägenhet för populärmusikens och kiosklitteraturens kommersiella agenter. Den verkliga svenska kulturen har inte längre ett ansikte i Paris den dag kulturinstitutet läggs ner.
Ekonomiska skäl kan inte vara annat än svepskäl. Jämfört med de summor som subventionerar olika totalitära regimer i Tredje Världen är det taxipengar vi talar om."

Förklaringen måste helt enkelt vara att vi har en i grunden kulturfientlig regering som endast är intresserad av att bevara sådan kultur som utövas i industriell skala och innebär stadiga inkomster för en alltmer överflöding och närmast ofattbart girig bransch - som prioriterar lobbyistlöner framför teknisk utveckling.

LOPPSI featuring Périclès

Den franska brottsbekämpningen har fått ett nytt kraftfullt verktyg: mjukvaran Périclès, som genomsöker alla tillgängliga och lagligt användbara källor på Nätet i syfte att samla personlig information om en misstänkt brottsling.
Périclès dammsuger polisregister och myndighetsregister samt informationskällor som Facebook och Google.

Vanligtvis används akronymer för att namnge denna typ av företeelser, men "Application judiciaire dédiée à la révélation des crimes et délits en série" "Juridiskt verktyg ämnat att avslöja seriell brottslighet" gav det fullständigt outalbara AJDRCDS - varför namnet ändrades till Périclès.

Det centraliserade systemet har anförtrotts Gendarmeriet i Rosny-sous-Bois och verksamheten kommer att regleras av LOPPSI-lagen som inom kort kommer att läggas fram i parlamentet.
Enligt lagförslaget får verktyget endast användas mot personer misstänkta för brott som kan ge minst 5 års fängelse - en besvikelse för Frankrikes gendarmer som velat använda det rutinmässigt för all slags brottslighet.
Från väskryckning till stölder av en bilstereo, enligt Le Figaro's formulering.

Den mentala ändamålsglidningen tog förmodligen mindre än en minut.

Sol-presidenten har talat

Nicolas Sarkozys tal innehöll följande tydliga besked angående Internets plats i hans världsbild (sid 6):

(...)
Detta gäller också vår debatt om upphovsrätt. För hur kan det, när allt kommer omkring, få finnas rättslösa zoner i vårt samhälle? Hur kan man samtidigt kräva att ekonomin skall regleras men att Internet inte skall det? Hur kan man acceptera att regler som gäller hela det övriga samhället inte skall gälla på Internet? Genom att försvara upphovsrätten, försvarar jag inte bara det konstnärliga skapandet, jag försvarar också den idé jag har om det liberala samhället, där var och ens frihet grundar sig på respekten för andras rättigheter. Det är också vår kulturs framtid jag försvarar. Det är skapandets framtid. Jag kommer att gå hela vägen. (presidentens kursivering)
(...)

Intrigen tätnar

Nicolas Sarkozy's tal (pdf)

Bonniers låter maskerna falla

Isobel Hadley-Kamptz beskriver sitt dilemma på sin blogg: 'Att sälja sin digitala själ' - ja eller nej?

Det handlar om Bonniers önskan att äga rättigheterna till sina författares e-boksutgivning. Äga rättigheterna, inte nödvändigtvis ge ut boken; och ger man ut den är villkoren för författarna usla.
Eller som Theodor Kalifatides - författare knuten till Bonniers de senaste 40 åren - uttrycker det: – Ett: Jag får inga pengar. Två: De åtar sig ingenting. Det är per definition inget avtal, det är att bli påsatt, som vi skulle säga på mitt språk.

Det är visserligen ingen nyhet att kulturindustrin exploaterar sina "arbetare" genom villkor som får statarsystemet att framstå som ett under av rättvis fördelningspolitik.

Jean-Pierre Brard (Parti Communiste Français) är ledamot av Nationalförsamlingen och en av de "musketörer" som utmärkte sig under debatten om hadopi-lagen som en av det fria Nätets mest övertygade - och briljanta - försvarare.
I en intervju på franska Parti Pirates hemsida redogör han för de franska artisternas villkor inom musikbranschen:

En fransk artist erhåller i allra bästa fall, dvs vid stjärnstatus, 10% av försäljningspriset på en CD. Om musiken nedladdas till ett värde av 0,99 euro tillfaller 0,60 euro skivbolaget, 0,05 (!) euro tillfaller artisten och 0,07 tillfaller Sacem, upphovsrättsorganisationen som skall skydda artistens intressen. Hadopi-lagen förutser dessutom inga åtgärder för att förbättra kreatörernas villkor.

Det är obegripligt. Dessa villkor är ett hån. Ändå har man, från industrins sida, lyckats få artister att kalla sina egna fans för tjuvar. Ändå har man lyckats övertyga politiker att man vill skydda kulturen, själva skapandet.
Eller också har man inte det. Man har i alla händelser försett politikerna med en retorik för att kunna motivera nedmonteringen av rättssamhället.

Hatten av för dessa enastående illusionister.

Symboltyngt tal i eftermiddag

Fransk press upptas idag till stor del av det tal presidenten kommer att hålla i Versailles i eftermiddag, inför nationalförsamlingen och senaten församlade en congrès.

President Sarkozys konstitutionella tilltag debatteras flitigt: den strikta åtskillnaden mellan den exekutiva och den lagstiftande makten har hållits helig.
Under Femte Republiken, vars förste president var Charles de Gaulle, har all kommunikation skett genom meddelanden från presidenten upplästa av ordföranden för respektive parlament.

De Gaulle utnyttjade denna möjlighet vid 5 tillfällen, hans efterträdare Georges Pompidou vid 3, Valéry Giscard d'Éstaing endast en gång, François Mitterand 6 gånger och Jacques Chirac 3.

Sarkozy tar själv till orda, inspirerad av den amerikanske presidentens "state of the union"-tal. Kommunisterna och De Gröna vägrar bevittna det. Socialisterna infinner sig, men vägrar utnyttja sin tilldelade talartid på 10 minuter - när Sarkozy gått därifrån.

Ledarsidorna diskuterar för eller emot presidentens tal samt för eller emot oppositionens, främst PS, Parti Socialiste's ställningstagande.

Libération (vänster): "Om frånvaron knappt är försvarbar är tystnaden det än mindre. Att lyssna på presidenten men vägra svara honom: ett lustigt sätt att bedriva opposition. Det hade tvärtom uppskattats om en lysande talare kunde säga emot, med talang och övertygelse. Men PS vill inte. Kanske vill man ge intryck av att kategorisk vägran. Dessvärre måste man nog frukta att de föredrar att tiga eftersom de inte lyckats enas om vem som skall föra deras talan. Nicolas Sarkozy har framför sig en autostrada. Vilka har öppnat den för honom?"

Le Figaro (höger) "Kommer republiken darra i sina grundvalar mellan klockan 15 och 16 för att Nicolas Sarkozy talar inför kongressen i Versailles? Vänstern vill gärna tro det, eftersom den behöver tro på någonting. Den kommer att proklamerna, med så mycken vältalighet och låtsad känslosamhet som stunden kräver, att den 22 juni 2009 är en dyster dag för republiken. (...) Förtjänar detta tal till kongressen sådan indignation? Naturligtvis inte. (...) En man som valts till republikens president för två år sedan skall sammanfatta sina handlingar i det förflutna samt de som ligger i framför honom. Varken mer eller mindre."

Enligt en undersökning utförd på uppdrag av Le Journal de Dimanche (urval 956 pers över 18 år) anser 56% att Sarkozy gör rätt.

Sverige är ett dåligt exempel - äntligen

Écrans/Libération berövar den franska regeringen "det svenska exemplet", som använts för att motivera hadopi-lagen, genom att publicera en artikel som klart visar för den franska läsekretsen vad vi redan visste - att nedgången i internettrafik vid införandet av Ipred-lagen var av övergående natur.

Därmed faller i själva verket två av den franska regeringens argument. Dels visar resultatet att "la peur du Gendarme" "rädslan för polisen" inte fungerar. Dels faller, därigenom, det märkliga argumentet - som framfördes för att övertyga internetleverantörerna om det meningsfulla i att investera ännu odefinierade summor i den teknik hadopi-lagen erfodrar - att illegal nedladdning innebär en så stor kostnad för internetföretagen att de skulle spara stora summor på att få stopp på det.

Dessvärre avslöjar denna argumentation att regeringen trots allt avser att få internetleverantörerna att stå för fiolerna. Ett krav som FFT, Fédération Française des télécoms om och om igen tillbakavisar i sina kommunikéer.

FFT har för övrigt även uttalat sig om LOPPSI. Kommunikén från den 9 juni kan bara sammanfattas med det enda ordet: "glöm!".

Söndagsläsning

Badlands Hyena berättar på sitt oefterhärmliga sätt om The Liberal Party i Kanada, vars företrädare talar om vikten av nätneutralitet - och konstaterar att “The Internet is the backbone of today’s flow of free ideas”.

Liknande signaler kommer nu även från Europakommissionen, som den 18 juni publicerade en rapport om "Internet governance - the next steps" (pdf) i vilken man, trots att man betonar vikten av kontroll, även slår fast vikten av att Internet förblir fritt och neutralt (sid 5):

The Commission believes in maintaining the EU's strong emphasis on the need for security and stability of the global Internet, the respect for human rights, freedom of expression, privacy, protection of personal data and the promotion of cultural and linguistic diversity.
(...)
The open interoperable and 'end-to-end' nature of the Internet' s core architecture must be respected. This was stressed by the Council in 2005 and reiterated in 2008.

Rapporten påminner också inledningsvis om Internets ursprung i den akademiska världen, och om hur besluten rörande Internets utveckling togs av forskare och ingenjörer.

Månglare (Joh. 2:13-15) hade givetvis aldrig skapat ett sådant Internet. De hade gjort det till en saluhall från början. Nu försöker de dock, något senkommet, att bemäktiga sig Internet för att göra det till sin egen futtiga avbild.

PJ Linder, ledarskribent i SvD, har råkat ut för det märkliga att bli misstänkt för att vara piratpartist. "Caramba", är Linders reaktion på detta.
Linder hade nämligen, i en krönika, endast uttryckt sina vanliga åsikter om människors rätt till personlig integritet och att slippa statlig övervakning.
"Det märkvärdiga är att dessa åsikter blir betraktade som uttryck för piratpartism. Så långt har det gått.", konstaterar Linder.

Han infogar dessutom ett långt citat av Gösta Bohman, som tydligen även denne - en välbevarad hemlighet - måste varit "piratpartist".

Versailles-protokollet

På måndag är det första gången sedan 1793, som Frankrikes statschef talar till de båda politiska församlingarna; Nationalförsamlingen och Senaten, samlade i Versailles.
Det finns därför inget "protokoll" som föreskriver hur detta skall gå till; situationen har förändrats sedan sist.

Bernard Accoyer (UMP) kommer att fungera som talman och formellt välkomna presidenten.

Man är angelägen om att detta tillfälle skall vara "värdigt" enligt presidentens intruktioner: "Faites simple et fluide, pour que ce moment républicain soit aussi digne que possible."
"Gör det enkelt och få det att flyta, så att detta tillfälle i republikens historia blir så värdigt som möjligt".

Cermonielet har diskuterats vid många möten mellan Élyséepalatset och Nationalförsamlingens ansvariga. Evenemanget kommer också att vara omgärdat av högsta möjliga säkerhet.
"Hela Republiken är där. Händer det något blir det förnyelser...", ironiserar en ledamot.

Jean-Marc Ayrault (PS) uttrycker endast förhoppningen att presidenten inte skall provocera; "Han måste verkligen gå över gränsen för att vi skall reagera."

Förmodligen känner sig Accoyer lättad över att kommunister och Gröna valt att hålla sig borta.
Inga bänkar finns att hamra i och Accoyer har låtit placera ledamöterna i bokstavsordnming så att de inte kan störa den historiska "kongressen" i grupp.

Accoyer har också samtalat enskilt med socialisternas representanter. "J'espère qu'ils ne siffleront pas le président. De toute façon, j'ai préparé un moyen pour les en dissuader."

"Jag hoppas de inte kommer att vissla ut presidenten. Hur som helst så har jag förberett en åtgärd för att avskräcka dem från det.", meddelar nationalförsamlingens talman, utan att gå in på vilken.

The Return of the Solkung

Frankrikes premiärminister heter François Fillon.
Denne man är - politiskt och massmedialt - osynlig. Vad gör han? Var är han?
När han plötsligt gjorde ett gästspel i media häromdagen var det för att tala om sitt "teknikintresse" - förmodligen i avsikt att visa att han lever, så ingen börjar genomsöka Élyséepalatset på jakt efter hans kropp.

De som istället vanligtvis frambär regeringens dumheter är Jean-François Copé, Frédéric Lefevbre och - naturligtvis - Christine Albanel.

Det är av tradition, och formellt inskrivet i konstitutionen sedan 1875, förbjudet för Republikens president att inträda i Palais Bourbon (Nationalförsamlingen) eller Palais Luxembourg (Senaten). Det är, under Femte Republiken, premiärministern som för regeringens talan inför parlamenten.

Dock har Sarkozy låtit ändra i konstitutionen efter att, mycket knappt, ha vunnit en omröstning 2008. Han tillerkändes därmed rätten att hålla anföranden inför parlamenten, men endast båda parlamenten tillsammans: "en Congrès", och inte heller på deras mark.

Följaktligen skall Sarkozy nu för första gången, den 22 juni - på måndag - tala inför parlamenten; och platsen för begivenheten är Versailles - Solkungens palats.

Kommunisterna vägrar sätta sin fot i Versailles under dessa omständigheter, liksom De Gröna, som valt att bojkotta evenemanget. Socialisterna har efter diskussion beslutat att åhöra presidentens anförande, men inte delta i diskussionen efteråt - vilket inte heller presidenten ämnar göra. Han lämnar byggnaden efter sitt tal.

Nationalförsamlingens ledamot André Vallini (Parti Socialiste) uttrycker socialisternas tveksamhet inför valet av inramning för det historiska talet. Själva platsen, anser Vallini, motsäger republikens hela idé. Och det faktum att presidenten talar inför parlamenten "utplånar premiärministern", fortsätter han, och leder till ytterligare förskjutning av makten över till presidentämbetet.

Man förargar sig även över den knappa tid de nio parlamentsgrupperna fått till sitt förfogande under diskussionen: tio minuter per grupp, allt under det att presidenten har obegränsad talartid. Ingen omröstning kommer heller att ske. En maskerad, enligt De Gröna.

Jean-François Copé (UMP), ordförande för UMPs grupp i Nationalförsamlingen, konstaterade i en intervju 15 mars, att förändringarna i konstitutionen år 2008 innebar att Frankrikes statskick nu kan beskrivas som Femte Republiken bis - dvs en "uppgraderad" version.
Så är det inte alls, menar Bernard Accoyer (UMP), Nationalförsamlingens talman, "vi befinner oss fortfarande i samma republik".

Presidentens tal kommer att direktsändas, måndag ca 15.00.

Le Monde

Mineralvattenlandet

Frankrike är ett mineralvattenland.

Mineralvatten på flaska brukar nämnas som ett exempel på förmågan att kunna "konkurrera med gratis".
Men fransmännen har utvecklat denna förmåga till en stor och skön konstart.

På marknaden finns ett rikt utbud av konkurrerande märken och mineralvattnet är en oundgänglig del av den franska vardagen. Alla dessa vatten konkurrerar med sina unika egenskaper; sina halter av vissa mineraler och dessa mineralers inbördes proportioner och den påverkan detta anses ha på organismen.
Vilket inte bara är marknadsföring: Vissa vatten rekommenderas till vissa grupper - som spädbarn och gravida kvinnor - vissa vatten avråds samma grupper bestämt ifrån, på olika hälsogrunder.

Men dessa vatten konkurrerar också med sitt ursprung: källan någonstans i Frankrike och källans historia, regionens historia och vad som förknippas med den.
Här börjar produktionen av mervärdet; det som verkligen säljer vattnet.

De stora vattenmärkenas hemsidor är fyllda av poetiska beskrivningar som syftar till att frammana en sfär av associationer, av drömmar och fantasier.
Man väljer ett vatten som alstrar välbefinnande med hjälp av känslor, och detta mervärde, som omger flaskan som ett skimmer.

Reklamavbrotten i tv översvämmas av vattenreklam, som vill skapa myter.

Evian, "en källa till ungdom", som nu även lanserat ett hudvårdsmärke, Badoit (mitt favoritvatten, precis lagom med kolsyra och vacker flaska...), Wattwiller, renast av dem alla och bäst för spädbarn, Quézac, vars källa redan var känd av romare och kelter och som givit upphov till medeltida legender, Salvetat, sydfrankrike på flaska, Chateldon, ren lyx: Solkungens favoritvatten, som han lät frakta från källan i Puy-de-Dôme till hovet i Versailles...

Jag vill åka till Frankrike - och dricka vatten...

Att fylleblogga II

"Varför är Krösus så sur?
Krösus är ute och ser sig omkring. Alla verkar nöjda och glada. Men Krösus är sur och irriterad. Varför, får du veta när du läser nya Bamse."

De som planerat köpa senaste numret av Bamse ombedes sluta läsa här - nu.

Replikväxling mellan Krösus Sork och Pingu, pingvinen som säljer glass, Bamse nr 9, 2009:
(...)
Pingu: - Men vänskap kan man inte köpa för pengar. Ibland känns det bra att dela med sig till sina vänner.
Krösus Sork: - Dela med sig? Tänk om alla gjorde så?! Det skulle inte bli nån ordning på någonting!
Krösus Sork (tänker): Han är skvatt galen! Borde buras in.
Pingu (tänker): Stackars Krösus har inte förstått vad som är viktigt i livet.
(...)

Då kommer Mickelina och Ola ut från kondiset.

Ola Grävling: Tänk att pengarna räckte till den största tårtan.
Mickelina (räv): Nu kan jag bjuda alla kompisarna på tårta.
Krösus Sork: Hick! Tokskallar! Slösa alla pengarna på en tårta! Ni kunde gett dem till mig istället.

Sammanfattning: Krösus Sork är sur, för att han inte kan förstå hur någon kan göra något överhuvudtaget - om man inte tjänar ekonomiskt på det. Det övergår helt och hållet hans förstånd. Alla utom han handlar därför obegripligt och ologiskt.

Krösus Sork menar att engagemang inte kan uppstå spontant och utan att någon betalar för det. Han tror också att allt handlar om att "gratis är gott" - och hans fixare-sorkar sprider gärna denna uppfattning.

Många journalister och politiker är fixare-sorkar.

The Persian Bay

Le Figaro rapporterar att de största aktörerna på Nätet, som Facebook och Google, plötsligt behärskar persiska - under den i och för sig ganska tveksamma rubriken Nätets jättar surfar på den iranska krisen.

De stora sajternas förklaring, meddelar Le Figaro lätt misstroget, är att man "vill sprida information om vad som händer i Iran":

"The Pirate Bay ne dit pas autre chose. Mercredi, le populaire site de téléchargement a repeint son logo en vert, s'est rebaptisé «The Persian Bay» et a mis en ligne un forum de discussions pour donner aux Iraniens des moyens de contourner la censure. «Même si un bulletin de vote est réduit au silence, la voix qui est derrière elle ne peut l'être», a lancé son porte-parole, Peter Sunde."

"The Pirate Bay säger samma sak. I onsdags målade den populära nedladdningssajten om sin logga i grönt, döpte om sig till "The Persian Bay" och lanserade ett diskussionsforum för att ge iranierna en möjlighet att komma runt censuren. 'Även om en röstsedel förbigås med tystnad skall inte samma sak ske med rösten bakom den', utbrister talesmannen Peter Sunde."

The Persian Bay registerade snabbt "hundratusentals klickar".

Detta konkreta engagemang för yttrandefrihet och demokrati kan bara förvåna den som menar att allt engagemang för ett fritt Internet bottnar i lusten att ladda ner film och musik "gratis" eller som, likt DN, kallar TBP-grundarna för "simpla brottslingar".

För dem är detta fullständigt obegripligt. De gör heller ingenting för Iran.

Skampåle III - samt krigs- och våldsmetaforer

Ytterligare fem samhällsfiender hängs idag ut i Numérama.

Samma sajt rapporterar också om hur en arbetslös, ensamstående kvinna i USA dömts att betala 2 mljoner dollar till RIAA, för att ha laddat ner 24 sånger.

Vi måste helt enkelt inse att ovanstående personer gjort sig skyldiga till de värsta brott västvärlden känner.
Svensk polis prioriterar dessa brott.
Undantagslagar skrivs för att komma åt denna typ av kriminalitet till varje pris. Storföretag, det allra mest skyddsvärda i våra samhällen, ges rätt att agera polis, skicka hotbrev, idka utpressning och tränga sig in hos människor.

För övrigt, angående det beryktade filmklippet med Antipiratbyråns jurist: Tillslaget skedde uppenbarligen vid fel tidpunkt. Folk var vakna, om än överrumplade. Denna typ av ingripanden skall, enligt beprövad erfarenhet, ske i gryningen, då folk är som svagast, mest förvirrade och bjuder minst motstånd. Ett tips.

Frankrike vill upprätta undantagsdomstolar och återinföra en medeltida syn på rättsskipning: Du är skyldig tills du bevisat motsatsen - en syn på rättvisa som ingen rättsstat förfäktat på hundratals år.

Allvarligt talat, vi måste inse följande: Dessa människor som bekämpar ett fritt Internet - med sin arsenal av alltmer ointressanta alibin - sneglar på diktaturer och ser dem som föredömen.
De föredrar dessa diktaturers kontroll och ordning eftersom den gagnar dem personligen.
De är likgiltiga inför demokratiska värden eller bekämpar dem aktivt. De skulle entusiastisk tjänat vilket historisk diktatur som helst.
De har stora ekonomiska och samhälleliga resurser. De har, vilket gång på gång kan konstateras, hela det etablerade samhällets institutioner på sin sida.

De har dock en svaghet: De saknar moral.

Detta är en svaghet eftersom deras kamp inte drivs av övertygelse, utan av girighet och maktlystnad. Deras förkämpar är legoknektar. Och ingen stormaktsarmé oavsett resurser har någonsin besegrat en motiverad gerilla som känner terrängen.

Scen ur Gudfadern II:
Michael Corleone besöker sina businesspartners på det förrevolutionära Kuba. Kuba är ett paradis: regeringen är vänligt inställd och den amerikanska maffian ser fantastiska affärsmöjligheter och obegränsade möjligheter till expansion.

Dock: på vägen till mötet bevittnar Michael Corleone ett attentat som gör honom fundersam. En revolutionär utlöser en bomb och drar med sig två poliser i döden. När han rapporterar om det han sett, skrattar hans kollegor och viftar bort hans farhågor: Hur skulle dessa personer kunna utgöra ett hot?

Corleone är dock en intelligent man. Han inser, att vad dessa personer har, är det farligaste vapnet av alla. De har en övertygelse. Och han konstaterar kort:
- They can win.

Oscar Swartz länkar till Correns ledare, i vilken skribenten verkligen hoppas att de flesta röstade på (PP) för att få ladda ner film och musik gratis. Altternativet är nämligen värre: "de ideologiska piratpartisterna skrämmer".

Jag har aldrig fildelat. Spooky.

Trevlig midsommar!

Lobbyistregister

Olika lobbygrupper har länge haft fritt tillträde till Nationalförsamlingen.
Lobbyister har kunnat komma och gå obehindrat och de har i många fall utvecklat personliga relationer till enskilda ledamöter. Ingen kontroll har fodrats, varken över deras verksamhet eller deras möjliga inflytande.

Nu meddelar Nationalförsamlingens ordförande Bernard Accoyer (UMP) att lobbyisternas tillgång till parlamentets ledamöter skall kontrolleras och offentliggöras.

Från och med oktober kommer en särskild "badge" att erfordas för att en lobbyist skall bli insläppt i Palais Bourbon. För att erhålla denna badge måste lobbyistens uppdragsgivare underteckna en försäkran om gott uppförande samt låta registrera sig - och detta register kommer att vara offentligt.

Man hoppas på detta sätt öka både den politiska transparensen och mångfalden. "En liten revolution", menar Europe 1.

Plan B

Någon sådan finns inte för HADOPI, konstaterar Le Monde Technologies.
Det enda som återstår, vad än regeringen vill låta påskina, är den "pedagogiska" funktionen, baserad på antagandet att 60 % av de fildelare som får en varning upphör med verksamheten.

Christine Albanel har även hänvisat till Sverige och den sänkning av Internettrafiken som inträffade när Ipred-lagen infördes.
Denna trafik lär nu vara normaliserad.
En engelsk studie visar dessutom att de 70% (den korrekta siffran) som skulle "sluta" år 2008 har sjunkit till 33% år 2009 - en uppgift som inte redovisats i debatten.

Upphovsrättsindustrin tycks inse före regeringen att man nått vägs ände.
Bernard Myiet, vd för Sacem, Frankrikes mest tongivande och mest aggressiva upphovsrättsorganisation, utbrister nu: "Vi anser att det är skandalöst att internetföretagen och kabeloperatörerna inte bidrar till finansieringen av skapandet."

Detta kan bli underhållande.

Tillbaks till papperet

Kulturminister Christine Albanel meddelade idag att från och med i höst kommer alla ungdomar mellan 18 och 24 år att få prenumerera på en valfri dagstidning gratis en dag i veckan, under ett år.
5 miljoner euro har anslagits till projektet.

Frankrike räknar 750 000 unga i denna åldersgrupp. Tidningarnas organisationer förutspår att 200 000 av dessa kommer att nappa på erbjudandet.

Palsternackssnobbism

Det är svårt att få tag på palsternackor i Frankrike. De finns inte i snabbköpen. Man hittar dem uteslutande på biodynamiska marknader. Förklaringen uppges vara att fransmän slutade äta palsternackor någon gång på medeltiden.

Följaktligen är det nu mycket snobbigt att äta denna rotfrukt, och den finns därför upptagen på Le Figaros lista över vad man skall äta, dricka, bära, tycka, tänka och säga för att vara snobbig i Frankrike 2009.

Man dricker mineralvattnet Chateldon på glasflaska, grönt té och café blanc - vitt kaffe, en libanesisk dryck bestående av hett vatten och apelsinblomsvatten, eller man beställer sitt örtté hos l'Herboriste du Palais Royal.
Vidare väljer man champagne från Drappier, 2003 - året för den stora värmeböljan.

Det är också utmärkande för den franska snobbismen att förskjuta tider; således går man på bio på måndagsmorgnar och går ut kvällstid i början av veckan.

Man läser tidskriften XXI och man förkastar platt-tvn till förmån för knubbiga 50-talsinspirerade fantasier från amerikanska märket Predicta.

Dessutom är det - helt oväntat - inne att titta på gamla filmer med Louis de Funès, något som enligt Le Figaro tidigare, av ungdomar, betraktades som ett straff "fullt jämförbart med hot om begränsad tillgång till mobilen eller avstängning från Internet."

Klädesplagg för män; piké från Fred Perry, polokläder från La Martina - accessoar: en engelsk bulldogg.

Enligt författaren Charles Dantzig handlar snobbismen i själva verket om att söka det egenartade, att fly det medelmåttiga i ett samhälle som avskyr egenheter, som kräver att allt skall vara lagom (trots att franskan saknar ett ord för det). "Alla barn är snobbar", anser Dantzig; en egenskap som snart dukar under av omgivningens tryck.

När åt du senast en palsternacka?

His Masters Voice

Jean-François Copé, ordförande för UMPs ledamöter i Nationalförsamlingen har flera framträdande egenskaper.

Förutom en rent häpnadsväckande enfald så är han även obrottsligt lojal mot presidenten - "totalement solidaire du président de la République sur ce sujet" "fullständigt solidarisk med republikens president på detta område", säger han, på tal om hadopi-lagen.
Jean-François Copé är även ambitiös, idog, flitig och envis. Kombinationen borgar för en mycket stor skadepotential.

Efter i Författningsdomstolens uttalande slog Copé snabbt fast att man "absolut kommer att fortsätta kampen" och att "vi kommer att komma på något sätt".

Han försäkrade också att han "i princip" respekterar ett utslag från Författningsdomstolen, men tillägger att beslutet "...n'était pas écrite d'avance et qu'on pouvait parfaitement et très légitimement défendre la thèse inverse. (...) Je n'avais jamais lu nulle part que l'accès à l'internet était un droit fondamental, au point que le droit d'auteur, de propriété intellectuelle doive s'y plier."

"...inte var självklart och man kunde precis lika gärna ha väntat sig det motsatta. (...) Jag hade aldrig läst någonstans att tillgång till Internet var en fundamental rätt som den intellektuella äganderätten måste ge vika för."

Copé konstaterar att "vi för en svår kamp" men att det vore att "svika våra plikter" att inte "reglera Internet".

Han låter också undslippa sig ett olycksbådande: "n'est d'ailleurs que le point de départ" - "det här är för övrigt bara början."