Paragrafen och kompromissen

Catherine Trautmann, ansvarig för den kompromiss - med Ministerrådet - som hotade annullera 138an, beklagar i Le Monde att Frankrike nu "förstört allt med HADOPI." Själv valde hon att vid omröstningen återigen stödja 138an.

"Varför denna helomvändning?", undrar Le Monde.
"Det är ingen helomvändning", svarar Trautmann, och fortsätter: "Kompromissen förhandlades fram med tre grundprinciper för ögonen: Internet som essentiellt verktyg för var och en att kunna utöva sina grundläggande fri- och rättigheter; rätten till en laglig förhandling ("procès") i händelse av avstängning; rätten till att detta beslut skall tas av en domstol ("tribunal"). Som jag såg det gick denna kompromiss, även om den inte explicit slog fast att förhandlingen måste ske innan avstängningen, längre än paragrafen (138): den hänvisar till den europeiska konventionen om grundläggande mänskliga rättigheter, medan den text som lades fram, återigen, av De Gröna hänvisar till ("la Charte des droits fondamentaux") Grundläggande rättigheter som inte är juridiskt tvingande och som inte är godkända av Storbritannien och Polen."

Trautmann uppger att hon alltså föredragit att se kompromissen och paragrafen som komplementära, men när nu paragrafen blev föremål för en enskild omröstning valde hon att lägga sin röst på den.
Det sammanlagda resultatet av alla dessa svårtolkade turer kan, för Frankrikes del, iaktagas i Nationalförsamlingen. Tolkningarna av resultatet och dess betydelse för Frankrike är motstridiga och föremål för en hetsig debatt - en debatt som formellt avslutades igår. Omröstning den 12 maj.

Idag är det helg i Frankrike, till åminnelse av Andra Världskrigets slut, 8 maj 1945.