Ordet går till kulturministern:
Mme Christine Albanel, kultur- och kommunikationsminister. Monsieur Brard, monsieur Bloche, ni kan instämma i följande: jag har aldrig, sedan begynnelsen, ändrat min ståndpunkt.
M. Jean-Pierre Brard. Errare humanum est, perseverare diabolicum! (Det är mänskligt att fela, men djävulskt att framhärda)
Mme Christine Albanel, kulturminister. Från början har jag upprepat att Bono-paragrafen (138an/46an) inte på något sätt besvärar mig; helt enkelt därför att den refererar till grundläggande fri- och rättigheter. Vilket förklarar varför den antagits: ingen är emot dem.
M. Jean-Pierre Brard. Utom UMP !
Mme Christine Albanel, kulturminister. Sammantaget är jag mycket starkt övertygad om att detta lagförslag inte på något sätt kränker grundläggande fri- och rättigheter. (Applåder från UMPs ledamöter)
M. Patrick Roy. Det gör den visst!
Mme Christine Albanel, ministre de la culture. Vad är en grundläggande frihet? Religionsfrihet, åsiktsfrihet, straffens överesstämmelse med lagen, äganderätten. Det är inte att från sitt hem ha tillgång till Internet! Det är ingen grundläggande rättighet! Så är det inte i något land, annars så skulle det vara omöjligt att stänga av någon för att denne inte betalat räkningen!
En kompromiss hade framarbetats. Jag har upprepat att detta inte var livsviktigt, för jag ser inga angrepp på friheten, men jag hade önskat att denna kompromiss lagts fram, för den hade tillåtit ett omedelbart godkännande av "Telekom-paketet" som nu plötsligt måste tas upp i Rådet, vilket kräver månader av arbete. Det är mycket synd.
Denna kompromiss kanske Mme Trautmann, som ville lägga fram den innan Bono-paragrafen, hade kunnat försvarat med större kraft. Men slutligen, genom ett hemlighetsfullt beslut av den engelske liberalen som leder Europaparlamentet, så blev det Bono-paragrafen som presenterades först.
Jag beklagar att Mme Trautmann, tidigare kulturminister, inte använt mer styrka. Catherine Tasca's och Jack Lang's modiga ställningstagande...
(...)
...visar att det finns en stark mobilisation för lagen, bland kulturministrar. Ännu en gång; jag beklagar att denna paragraf röstades igenom. Det är synd men ofarligt: Jag är beredd att satsa allt på att detta lagförslag inte kränker fundamentala rättigheter. (Applåder från UMPs ledamöter)
