Sverige kommer att representeras vid konstbiennalen i Venedig av the Embassy of Piracy - ett frihetseuforiskt, nätälskande, gränsöverskridande papperspyramidprojekt. Världens största ambassad, på vilken man befinner sig så snart man vikt en liten papperspyramid. Från denna lilla pyramid emmanerar Nätet och alla närvarande befinner sig därmed under Nätets egid. Och är fria.
Den absoluta motsatsen uttrycker konstnären Claude Lévêque's skapelse, i den franska paviljongen.
Le Grand Soir (Den Stora Aftonen) är ett arkitektoniskt verk som gestaltar instängdhet, fångenskap och hög säkerhet. Ett trångt och komplicerat byggnadsverk, som frammanar känslan av ett fängelse.
Verkets titel; Le Grand Soir syftar på ett revolutionärt begrepp ur den anarkistiska och marxistiska 1800-talsmytologin; sinnebilden för en brytning med det gamla, en ny tid, en ny världsordning, en revolution.
Konstnären förklarar:
"Je ne cherche pas à parler précisément des prisons et de leur état en France aujourd'hui, mais de la privation de liberté dans une société contemporaine de plus en plus sécuritaire. Les gens y sont dirigés comme des fauves dans un cirque."
"Jag försöker inte tala direkt om fängelser och deras tillstånd i Frankrike idag, men om frihetsberövandet i ett modernt samhälle som alltmer präglas av säkerhet. Människor dompteras i det, som djur på en cirkus"
Claude Lévêque inspirerades av ett besök i fängelset Saint-Mihiel, i Lorraine, en upplevelse som gjorde djupt intryck:
"C'est une prison moderne. J'ai eu un choc terrible là-bas. J'y ai vu le conditionnement des humains à niveau d'animaux : tous en cage, les détenus comme les gardiens. Avec entre les différentes parties de la prison des zones de transit ultrasécurisées. C'est tout à fait le système de la surveillance panoptique tel que Michel Foucault l'a analysé dans Surveiller et punir..."
"Det är ett modernt fängelse. Jag fick en fruktansvärd chock när jag kom dit. Människor reducerades till djur: alla i bur, internerna såväl som vakterna. Mellan fängelsets olika delar; högsäkerhetszoner. Det är helt och hållet ett panoptiskt övervakningssystem som det som Michel Foucault analyserar i Övervakning och Straff..."
På frågan om Claude Lévêque anser sig vara en politisk konstnär svarar han:
"Je suis assez honnête avec moi-même pour savoir qu'un artiste ne peut pas changer le monde. Tout au plus aide-t-il ses contemporains à mieux voir leur monde."
"Jag är så pass ärlig mot mig själv att jag inser att en konstnär inte kan förändra världen. Som bäst hjälper han sina samtida att se sin värld bättre."
Det svenska och det franska verket skulle nästan kunna ses som komplementära.
