fredag 15 maj 2009

bananrepublik

Två böcker om makt har nyligen utkommit i Frankrike. Den ena av en journalist, den andra av en politiker. Båda ger sin syn på hur makt utövas idag i Frankrike och i synnerhet hur den utövas av Sarkozy personligen.

"La France est-elle une république bananière?" "Är Frankrike en bananrepublik? är titeln på den första boken, skriven av journalisten Olivier Toscer på Le Nouvel Observateur.
Toscer vill inte påstå att Frankrike är en diktatur, men "vissa karaktäristiska drag" finns där, konstaterar han i en intervju i L'Éxpress.
Toscer talar om en "nomenklatura", en etablerad elit, som kämpar för att behålla sina privilegier på bekostnad av samhällsintresset.
Frankrike är definitivt ingen "meritokrati".
"Aujourd'hui, pour faire carrière, il faut être bien vu de Sarkozy" "För att göra karriär idag måste man vara väl sedd av Sarkozy", slår han fast.

Sarkozy placerar sina egna - tidigare rådgivare, tidigare medarbetare, politiker och statstjänstemän - på alla samhällets inflytelserika poster.
Den nyinstiftade lagen på det audiovisuella området ger t ex presidenten formell rätt att tillsätta alla chefer inom den statliga televisionen. Han har dessutom, informellt, samma makt över de privata kanalerna, vilket är särskilt tydligt i fallet TF1.

Det senaste exemplet på sammanflätandet av stat, näringsliv och massmedia är att sarkozytrogna kabinettssekreteraren Stéphan Richard snart tillträder som en av de högsta cheferna på France Télécom.
Ett annat, närliggande exempel är att François Pérol, statssekreterare i Elyséepalatset, blir chef för Frankrikes andra största bank, när Banque Populaire och Caisse d'Epargne slås ihop.
Denna utnämning är även ett av politikern François Bayrou's exempel i den bok han givit titeln "Abus de Pouvoir" "Maktmissbruk", som dessutom blivit en storsäljare.

François Bayrou, ledare för centerpartiet Movement Démocrate (MoDem) är Sarkozys kanske farligaste politiske motståndare. Han anklagar i sin bok president Sarkozy för att vara ett hot mot demokratin.
Bayrou fördömer Sarkozys ambitioner att ta personlig kontroll över samhällets alla beslutsfattande nivåer - och han konstaterar att en stor del av den civila motståndsrörelsen nu befinner sig på Internet.

Se där; en musketör till.