Nu har fyra åldrande artister (Juliette Gréco, Pierre Arditi, Maxime Le Forestier och Michel Piccoli) skrivit ännu ett i raden av brev till Martine Aubry (PS), som fördömer Parti Socialiste och deras ställningstagande. De skriver:
"En vous opposant, à l'occasion de la loi "Création et Internet", à ce que des règles s'imposent aux opérateurs télécommunications (comme vous les aviez imposées naguère aux opérateurs de télévision et de radio) pour qu'ils cessent de piller la création, vous venez de tourner le dos de manière fracassante à cette histoire commune." "Genom att motsätta er, i samband med lagen om Skapande och Internet, att regler påtvingas telekomföretagen (som ni gjort på tv:ns och radions område) för att få dem att sluta plundra skapandet, har ni just på ett sensationellt sätt vänt ryggen till denna gemensamma historia." (mellan kulturen och PS)
"Vous êtes désormais, par l'effet d'une étrange ironie de l'histoire, les avocats du capitalisme débridé contre les droits des artistes à l'heure du numérique." "Ni är hädanefter genom ett egendomligt ödets ironi, företrädare för en otyglad kapitalism, mot artister i den digitala eran."
Dessvärre får vi inte veta vad skiv- och filmbolagsdirektörer bär, eftersom de inte omnämns. Man framställer här en direkt motsättning mellan telekomföretag och artister - vilket är en viss förbättring, eftersom man väljer att inte ösa förolämpningar över sin publik.
Dessvärre är deras röster bara ännu fler i den kulturarbetarkör som kräver att en livskraftig industri (telekomföretagen) skall åderlåtas till föremål för en döende (underhållningsindustrin), vars dödsryckningar är på väg att ställa till stor och svåröverblickbar skada. En underhållningsindustri som alltid kramat ur artister som citroner - men ändå lyckats få samma artister att tro att de inte klarar sig utan just denna industri. Psykologin påminner om den i ett misshandelsförhållande.
Martin Hofverberg (V) skrev för en tid sedan en ledare i Flamman, där han belyste ungefär samma problem. Hofverberg säger sig, på flera sätt, avundas Piratpartiet även om han samtidigt kritiserar det. Och han bidrar med sin marxistiskt inspirerade analys av (PP)-frågorna:
"När vi måste slåss inbördes med kulturarbetarligan som i egenintressets namn kämpar för rätten till en reglerad avsättningsmarknad för sina immateriella produkter, är piraterna fria att agera efter folkflertalets och den nya generationens kulturkonsumenters intressen. (...) Som enda parti lyckas man göra ett politiskt ärende av Wikinomics, eller massamarbetets politiska ekonomi. På vänsterspråk, de nya revolutionerande produktionsmedel som bryter fram."
Haha! - även detta stämmer säkert i hög grad:
"Ja, piraternas ledarskikt består av akademikermän av varierande ålder som är de klängigaste och mest desperat ”nätverkande” grupp politiker man kan tänka sig. Och ja, deras medlemmar är alldeles säkert datanördar som lever sina liv på nätet, med en DSL-lina finansierad av mamma och pappa, långt borta ifrån det monotona lönearbetets slit och förnedring. "
Men Hofverberg fortsätter:
"Och ja, det är en i grunden liberal ideologi som förblindar piraterna inför det faktum att hoten mot integriteten och försvaret av patent- och immaterialrätt från etablissemanget har sin grund i konflikten arbete-kapital. Det är ju den kapitalistiska varuekonomin som i jakten på profit kringgärdar idéer och immateriella produkter med inte fullt lika immateriella murar.
Men och? Var det någon som trodde att nästa folkrörelse skulle se exakt likadan ut som den gör i våra diskbänksrealistiska drömskildringar av 1930-talets mötes- och kaffekoksorgier? Nej, var tid har sin rörelse. Vi har oturen att leva i det vardande 2010-talet och den förvalda drycken är joltcola, platsen är det där nätet och formen... Ja, låt mig bara säga att kostym, partinål på slaget och ordförandeklubba modellerad efter August Palm verkar vara ute.
Han är klok han, Hofverberg.
