Lokal diktatur i 25 enklaver

President Sarkozy höll igår ett tal (artikel och filmsnutt hos Le Nouvel Observateur) där han återigen exponerade sin formliga besatthet vid hårdhänt brottsbekämpning.

Hans bildspråk är häpnadsväckande aggressivt. Han använder metaforer som opérations coup de poing, "knytnävslagsoperationer", för att beskriva polisinsatser, han talar om ett slut på la dictature des bons sentiments, snällhetens diktatur, och om att äntligen göra upp med den angélisme, den idealism, som varit förhärskande i decennier.

Han talar om kompromisslöshet. Han talar om brottsförebyggande åtgärder; men de betyder för honom en "återerövring" av 21 av de värsta ("sénsibles", känsliga) kvarteren runt Paris, och fyra till i resten av Frankrike:
"Je veux une mobilisation complète des forces de l'ordre sur cet impératif majeur. La présence de la force publique doit y être constante, visible, massive, qu'aucune rue, aucune cave, aucune cage d'escalier ne doit être abandonnée aux voyous".

"Jag vill ha en fullständig mobilisering av ordningsmakten kring detta centrala imperativ. Den samhälleliga närvaron måste vara konstant, synlig, massiv, så att inte en enda gata, inte en enda källare, inte en enda trappuppgång överges till förmån för slynglarna."

En mängd nya statstjäntemän skall stationeras i de känsliga kvarteren för att bekämpa droghandel - genom att "détecter les signes extérieurs de richesse", spana efter yttre tecken på rikedom.
Alla myndigheter skall samarbeta villkorslöst: "Il n'y a pas à mes yeux de secret professionnel qui tienne, entre services de l'Etat, lorsque la sécurité des Français - ou celle de l'Etat - est en jeu"

"I mina ögon existerar inte tystnadsplikt mellan statliga myndigheter då fransmäns - eller Statens - säkerhet hotas.", fastslår Sarkozy.

Han kräver ytterligare 1000 specialutbildade poliser.
Alla "aggressioner mot poliser eller gendarmer" skall betraktas som "un défi porté à la République" - en utmaning mot hela Republiken.

Daniel Cohn-Bendit (De Gröna), en av männen bakom den legendariska 138an, konstaterar i vad som måste ses som ett understatement, att Sarkozys förlag är smaklösa.
Och att hans åtgärder "saknar både huvud och svans", dvs är rent nonsens.