Byråkratiprocessen ersätter moraliska normer med effektivitet som norm inom systemet. Medarbetarna inom ett byråkratiskt system reduceras till verktyg inom ett eget specialområde, medan moraliska bedömningar görs av särskilt tillsatta personer - vilket resulterar i att individer inte tar moralisk ställning till sin uppgift, samt att de i förlängningen begränsas i sin fria vilja.
Ledarna för en byråkratisk process uppställer målet för processen, och effektivitetsnormen innebär att den enskilde tjänstemannens handlingar får sitt värde av hur väl denne uppfyller dessa mål, oavsett vilka de är.
Zygmunt Bauman citerar den tyske sociologen Max Webers karaktärisering av den byråkratiske statstjänstemannen och hans lojaliteter: "Statstjänstemannens heder ligger i hans förmåga att samvetsgrant utföra order från högre instans precis som om ordern stämde överens med hans egen övertygelse. Detta gäller även om ordern i hans ögon framstår som felaktig och om auktoriteten, trots tjänstemannens invändningar, vidmakthåller ordern”.
Byråkratin skapar också en distans mellan de byråkratiska tjänstemännen och resultatet av deras beslut. Individen inom ett byråkratiskt system ser en ytterst liten del av helheten och känner inget ansvar för slutresultatet. Detta har som följd att känslan av ansvar är flytande inom det byråkratiska systemet med resultatet att det personliga moraliska ansvaret upphävs.
Sammanfattningsvis: ”ju mer rationellt organiserat handlandet är, desto lättare är det att vålla lidande - och fortfarande behålla sinnesron”.
Zygmunt Bauman lägger fram dessa teser i sitt mest uppmärsammade verk; "Auschwitz och det moderna samhället" från 1999. Grundbudskapet är lika enkelt som förfärande: Förintelsen var inte den moderna civilisationens sammanbrott och nedstörtande i barbari - tvärtom. Den moderna civilisationen var massmordets absoluta förutsättning.
Även om Bauman låter det Tredje Rikets dödliga effektivitet illustera sin tes, kan hans slutsatser och iaktagelser appliceras på vilket högt organiserat samhälle som helst.
En nitisk statsapparat kan i stort sätt verkställa vilka idéer som helst eftersom samhällets mekanismer kan förvridas, perverteras och inriktas mot vilka mål som helst, trots att den enskilde tjänstemannen inte på något vis drivs av ondska. Tvärtom; de mest tillförlitliga administratörerna av en diktatur är de som gör sin plikt i det lilla, utan att drivas varken av hat, passioner eller ens ideologi.
Man kan dra slutsatsen att ju högre nivå av kontroll ett modernt, välorganiserat samhälle har över sina medborgare, desto mer riskerar den enskilde medborgaren.
Men detta samhälle blir dessutom mer sårbart på flera andra sätt.
De nu pågående försöken till maktövertagande på Nätet har ett flertal negativa konsekvenser som följd. De mest uppenbara är givetvis inskränkningarna i individens fri- och rättigheter som resultat av diverse övervakningslagar. Men detta leder i sin tur till en misstro mot politiker, stat och samhälle - en motsättning som resulterar i utlösandet av medborgerliga försvarsmekanismer. Den ökande anonymiseringen försvårar verkliga utredningar av verkliga brott och minskar samtidigt respekten för lagar genom att jämställa grova brott och upphovsrättsbrott.
Och i den händelse aktörer inom politik och näringsliv verkligen lyckas göra om Nätet till en centraliserad och begränsad struktur uppstår en ny samhällelig sårbarhet, enligt Jean-Michel Planche intervjuad av PCImpact. Han konstaterar torrt: "om jag en dag blir cyberterrorist, så vet jag nu var jag skall slå till".
Marcus Fridholm, Sagor från livbåten, skriver ett enastående inlägg.
