Telekompaketet - och en sekelskiftesdiagnos

"Europaparlamentet börjar visa styrka. Det vill inte längre låta sig trampas på, eller åtminstone inte lika enkelt som tidigare. Europaparlamentets ledamöter höll stånd mot Rådet (representanter för medlemsstaterna) den 4 november, för att skydda medborgarnas rättigheter på Internet. På dagordningen: telekompaketet, en rad europeiska direktiv i syfte att reglera unionens telekommunikationer, och i synnerhet den del som berörde internauts' rättigheter, respekt för privatlivet och oskuldspresumtionen, samt förbudet att godtyckligt stänga ner internetuppkopplingar. Mot dem stod regeringsdelegationerna, anförda av Frankrike, som försökte tömma texten på allt innehåll. Det som stod på spel var de antipiratlagar som vissa medlemsstater redan antagit eller var på väg att anta, däribland den ökända Hadopi-lagen."
Le Point (5/11-09)

Corinne Lepage, parlamentsledamot och medlem av ITRE, vittnar - bland annat via twitter - om mycket hårda förhandlingar och om den näst intill omöjliga uppgift som fallit på Catherine Trautmann, att jämka samman två oförenliga ståndpunkter. Trautmann har också fått igenom skrivningar som i möjligaste mån garanterar rättssäkerheten för internauts - men utan att någonsin kunna nämna ordet "domstol".

Lepage har även tidigare vittnat om den hårda press med vilken Frankrike, och Sarkozy personligen, genomdrivit sin vilja i Rådet och fått det att motsätta sig Europaparlamentet - som trots allt står under ett visst demokratiskt inflytande. Sarkozy har med alla medel velat undvika ännu ett förödmjukande bakslag för sin hadopi-lagstiftning även om detta inneburit att köra över parlamentet och blockera förhandlingar i månader. Man kan förundras över detta utslag av monomani.(*)

Europeiska unionens råd är i själva verket den perfekta arenan för politiker av Sarkozys typ. Församlingen är inte demokratiskt vald och politiska påtryckningar och personliga relationer kan få stort och ohejdat genomslag. Och, det är så Sarkozy jobbar.


(*)Monomani, Ur Nordisk familjebok (1913):
Monomani (af grek. mo’nos, enstaka, och mani’a, se
M a n i) 1. Vurm, fristående egenhet m. m. hos en i
öfrigt själsligt frisk människa. - 2. Psykiatr. Denna
term och motsvarande begrepp infördes i psykiatrien
af Esquirol (se d. o.). Med begreppet monomani
1. partiell sinnessjukdom förband man efter denne
den uppfattning om själslifvet, att detta kunde
bibehålla hälsa och i öfriga afseenden fungera
normalt, äfven om det i vissa delar eller inom vissa
områden af föreställningar, känslor m. m. vore
rubbadt.