Kontrarevolutionen III

Journalisten Håkan Lindgren tycker sig urskilja ett pågående försök att omintetgöra de smärtsamt vunna erfarenheterna från 1900-talet, i skydd av samma språk som skulle värna och vidarebefodra dem. Han konstaterar, efter att ha läst ett kommentatorsfält dominerat av sympatisörer till Sanningsrörelsen:

"Det som fångar mig är den bristande överensstämmelsen mellan kommentatorernas formuleringar och deras fördomsfulla världsuppfattning. Genom dem får vi kanske en föraning om hur framtidens debattklimat kommer att låta. Kommentatorerna har lärt sig de formuleringar vi utvecklat för att försvara det kritiska tänkandet mot dess fiender, och de använder nu samma formuleringar för att försvara fördomar, kunskapsförakt och sårad stolthet.
(...)
Det ordförråd som skulle göra diskussionen intelligentare har blivit ett allmängods som har kapats av konspirationsteoretiker och populister. Det maktkritiska språket har nu devalverats så långt att det kan användas för att sälja spikmattor på Expressens debattsida. 'Makten' är 'rädd' för spikmattan, skriver Li Södermark (3/8)"

Om den politiska eliten i Europa idag tycks arbeta för att förskingra arvet från den Franska Revolutionen - men hylla dess begrepp - finns samtidigt strömningar hos "folket" som uppenbarligen vill sopa undan motsvarande landvinningar från Upplysningen, till förmån för irrationalitet och anti-intellektualism.

Och som Lindgren konstaterar: "Konspirationsteorier utmanar inte makten. Tvärtom, de garanterar att man förblir styrd av sämsta sortens elit - en Putin, Berlusconi eller Bush - om de inte rent av ingår i en fungerande symbios med sådana personers maktutövning."


Tillbaka till maktfullkomligheten och okunnigheten! - reclaima 1600-talet!