Det skall f-n vara kulturminister I

Man måste ändå beklaga den regerande franska högermajoritetens politiker. I vissa fall bör man känna uppriktigt medlidande med personer som, trots att de borde veta bättre, öppnar sin mun. En sådan person är Eric Raoult, borgmästaren från Paris ytterområden, som skriftligt krävde att kulturminister Mitterrand skulle tillrättavisa den fransk-senegalesiska författaren Marie NDiaye, som uppenbarligen inte gillar Sarkozy, och som säger det.

Eric Raoult, som inte insett att han förgått sig ens efter en storm av vrede från Frankrikes kulturelit - som raljerat över att borgmästaren tydligen förväxlar en Goncourt-pristagare med "Miss France"- försvarade sig i Le Monde med att jämföra NDiaye med en tennisspelare/sångare och en fotbollsspelare: "Inte ens Yannick Noah och Lilian Thuram" har framfört så stark kritik mot Frankrike!
Och vad har då dessa personer gemensamt, mer än att de är svarta?

Nu blev det plötsligt ännu värre. Paris' borgmästare Bertrand Delanoë (Parti Socialiste) går i taket: Grundade sig Raoults kritik mot NDiayes frispråkighet från början på hennes hudfärg? Han är en hårsmån från att anklaga Raoult för öppen rasism och skriver, på sin blogg: "Sentiment de dégoût. Envie de demander à une certaine droite qu’on arrête là. A l’heure où un ministre ressent le besoin urgent de lancer un débat sur l’identité nationale, un député de la même majorité suggère que certains Français seraient avisés de se taire. Peut-être parce que leur « identité » déplaît. (...) Indifférence du gouvernement… Absurde et malsain."

"En känsla av avsmak. Lust att säga en viss höger att nu får det räcka. Samtidigt som en minister ser nödvändigheten av att lansera en debatt om den nationella identiteten, säger en ledamot av samma regeringsmajoritet att vissa fransmän gör bäst i att tiga. Kanske för att deras 'identitet' inte faller i smaken. Denna idé om Frankrike är inte min (...) Regeringens likgiltighet...Absurd och osund."

Givetvis har Mitterrand ombetts att ta kraftfullt parti för den franska författaren, mot den självgode, eventuellt smygrastistiske, borgmästaren och partikamraten. Det har han dock valt att inte göra.