Ett oundvikligt intellektuellt haveri

Det hör till ovanligheterna att någon utanför kretsen kring Sarkozy eller underhållningsindustrin offentligt uttrycker stöd för hadopi-lagen. Ingen tidning överhuvudtaget tycks stödja regeringens linje. Den förklaring som ligger närmast till hands är att lagförslaget helt enkelt inte går att försvara intellektuellt.

Följaktligen ingriper nu Franck Louvrier, Sarkozys rådgivare i it- och kommunikationsfrågor, för att låta maktens syn på saken komma till uttryck åtminstone i Le Monde - och han låter publicera ett långt debattinlägg under den filosofiskt intressanta rubriken: Internet och dess demokratiska potential.

Regeringen Sarkozy anser följaktligen att Internet har en potential. Särskilt förstår man att uppskatta Twitter. Twitter används av medborgare som kämpar för demokrati. Kämpar för demokrati, det gör man i Iran.

Hur kan nu detta bli till ett försvar för hadopi-lagen? Det det är sannerligen inte lätt: Louvrier går en lång omväg genom att först mångordigt prisa Twitter - som verktyg för empati och deltagande - samt varna för censur av detsamma. Sedan tar han uppenbarligen ett djupt andetag och fortsätter:

"Ce qui menace cette valeur est beaucoup plus sournois que la simple censure : c'est la manipulation. Le faux témoignage (écrit, photo ou vidéo) qui viendrait d'une source déguisée, d'une source officielle et politique qui ne dirait pas son nom pour mieux instrumentaliser l'émotion de ses effets. Ce qui menace Twitter, c'est moins la censure que la contrefaçon, la copie, en somme, le faux. Ainsi, face à l'émergence de ces nouveaux outils de communication, l'enjeu central pour nos démocraties est de savoir protéger l'authenticité de ce lien numérique entre les citoyens du monde. L'enjeu est la vérification des sources, dont la responsabilité repose sur la vigilance des professionnels de l'information. Cette grande menace nous concerne tous. Et si c'est grâce aux actualités américaine et iranienne que nous sommes sensibilisés au potentiel démocratique de ces nouveaux médias, c'est bien la France qui est à l'avant-garde. Plus que tout autre débat sur la planète, c'est le cas Hadopi qui pose aujourd'hui les questions auxquelles nos sociétés devront répondre demain sur le terrain de la démocratie."

"Det som hotar detta värde [Twitter] är betydligt lömskare än enkel censur; det är manipulation. Det falska vittnesmålet (text, foto, video) som kommer från en förklädd källa, en officiell politisk källa som inte uppger sitt namn för att bättre kunna instrumentalisera känslorna och dess effekter. Det som hotar Twitter är mindre censuren än förfalskningen, kopian; kort sagt det oäkta. Följaktligen är det viktigaste för våra demokratier, inför uppkomsten av ett nytt verktyg för kommunikation, att kunna beskydda autenciteten hos denna digitala länk mellan världens medborgare. Utmaningen gäller att kunna bekräfta källorna, och ansvaret ligger i de professionella mediernas uppmärksamhet. Detta stora hot angår oss alla.
Och även om det är via amerikanska och iranska medier som vi gjorts medvetna om den demokratiska potentialen hos dessa nya medier är det i sanning Frankrike som utgör avant-gardet.
Mer än all annan debatt på planteten så är det fallet Hadopi som idag ställer de frågor som våra samhällen imorgon måste besvara på demokratins område."

Louvrier ser sedan en parallell mellan de två frågorna - Twitter och hadopi.
Han ser till och med "märkliga likheter": Både ett skapat konstverk och ett meddelande på Twitter "uttrycker synen på världen med en individuell originalitet".
För den "revolterande studenten i Teheran och den artist som spelar in ett musikstycke i Paris" gäller följaktligen samma sak: "att det massiva spridandet av budskapet inte kväver bandet som förenar denne med mottagarna."

Vårt samhälle måste alltså visa erkänsla, fortsätter Louvrier, för den som generöst väljer att dela med sig av sin skapelse, sitt "värdefulla vittnesmål", oavsett dess natur. Detta ligger i det konstnärliga uttryckets såväl som i demokratins hjärta.

Och han avslutar:
"Reconnaître le caractère inaliénable d'un témoignage personnel, tel est le sens profond de la réflexion en cours dans Hadopi, qui rayonne bien au-delà de l'industrie du disque, jusqu'au sens de notre vie en commun dans une démocratie."

"Att erkänna det personliga vittnesmålets oantastliga karaktär, detta är den djupa innebörden i den reflektion som pågår kring hadopi, och som går långt utöver skivindustrin, ända till meningen med vårt gemensamma liv i en demokrati."

Franck Louvrier är mycket beklagansvärd man