4:e augusti - Revolution! I

Den 4:e augusti 1789 - Den Stora Aftonen som innebar slutet på l'Ancien Régime (Wikipedia, eng.) och med det slutet på den gamla världen; det förrevolutionära Frankrike.

Stormningen av La Bastille låg tre veckor tillbaka i tiden.
Den 17 juni hade det tredje ståndet, som var medvetna om att de till skillnad från aristokratin och prästerskapet, representerade "les quatre-vingt-seize centièmes au moins de la nation" "minst 96 hundradelar av nationen" samlats i vad de utropade till l'Assemblée nationale, Nationalförsamlingen.

Redan i januari samma år hade Abbé Séyès publicerat pamfletten Qu'est-ce que le tiers état?, Vad är det tredje ståndet? - en skrift som går rakt på sak:

"Le plan de cet écrit est assez simple. Nous avons trois questions à nous faire :
1° qu’est-ce que le tiers état ? Tout.
2° qu’a-t-il été jusqu’à présent dans l’ordre politique ? Rien.
3° que demande-t-il ? à être quelque chose."

"Planen för denna skrift är ganska enkel. Vi har tre frågor att ställa oss:

1° vad är det tredje ståndet? Allt.
2° vad har det varit i politiken fram tills nu? Ingenting.
3° vad kräver det? att vara något."

Natten mellan den 4 och 5 augusti omkullkastades så l'Ancien Regime's månghundraåriga samhällsordning. Ett ofattbart och sant revolutionärt ögonblick, som dessutom kan följas minut för minut tack vare den franska traditionen av noggrant förda protokoll.
Det halvfeodala franska samhällets privilegier avskaffades ironiskt nog efter ett inledande förslag från två aristokrater, le vicomte de Noailles och le duc d'Aiguillon.

Detta utgjorde startskottet: som i en "kollektiv trans" gick den ene efter den andre - fram till klockan två på morgonen - upp i talarstolen för att fördöma och utplåna sina egna nedärvda privilegier.
Sålunda kunde man se hertigarna de Guiche och de Mortemart avsäga sig sina kungliga pensioner, biskop La Fare kräva avskaffandet av kyrkans privilegier, och ärkebiskopen av Aix, Boisgelin, godkänna det i prästerskapets namn.

Som ett offentligt, kollektivt reningsbad. Stämningen måste ha varit elektrisk, extatisk, som en väckelse: Historiens orättvisor avtvåddes och utplånades i realtid.

Även de som, enligt ledamoten Le Guen de Kerangal, innebar att vissa personer fick "passer les nuits à battre les étangs pour empêcher les grenouilles de troubler le sommeil de leurs voluptueux seigneurs" "tillbringa nätterna med att slå på dammarna för att hindra grodorna från att störa de vällustiga herrarnas nattsömn."