Det individualistiska kollektivet II

Redan år 1994 publicerade den fransk-kanadensiske filosofen Pierre Lévy sin "cyber-antropologiska" framtidsvision: L'intelligence collective. Pour une anthropologie du cyberespace - i vilken han försöker karaktärisera de nya förutsättningar för mänskligt tänkande som uppstår då individer kopplar samman sig själva i ett finmaskigt, globalt nätverk.

Pierre Lévy (Wikipedia, eng.) är en världsledande tänkare på området "cyberkultur" och kollektiv intelligens, och för Lévy innebär den nya tekniken en möjlighet att förverkliga en utopi.
Denna kollektiva intelligens skulle, enligt Lévy, innebära ett nytt utvecklingsstadium för mänskligheten, i vilket hela den mänskliga diversiteten skulle kunna komma till uttryck. Återigen; genom det individualistiska kollektivet.

Internet, cyberspace, skapar något helt nytt: ett flytande universum utan fasta gränser där ett kollektivt medvetande kan ta form, oupphörligt alstrat av dem som befinner sig där, som kommunicerar samtidigt som sändare och mottagare.

"Med cyberkulturen uppstår lusten att skapa sociala band som inte grundas på geografisk eller institutionell tillhörighet, inte heller på maktförhållanden, utan på gemensamma intressen.", konstaterar Lévy.

Och denna kategoriernas upplösning skapar nomader, i ett expanderande digitalt universum, där individen blir alltings mått - och där individen kan ingå i stora, kollektiva sammanhang utan att berövas sin individualitet.

En grupp, resonerar Lévy, är inte nödvändigtvis "intelligent" för att de ingående individerna är intelligenta - resutatet blir snarast det motsatta. En byråkrati, exempelvis, borgar för samarbete och koordination, men gör detta genom att undertrycka personliga initiativ. Den lilla gruppens dynamik går inte att reproducera i stora sammanslutningar som istället kräver organisation och en (hierarkisk) struktur.
På Nätet blir dock detta möjligt. Stora kollektiva rörelser kan uppstå utan de bieffekter som uppstår genom kollektivets organisation.

Nätet hjälper oss övervinna vår arts brister och tillkortakommanden - som det mäktigaste hjälpmedlet hittills - och därmed frigöra vår kollektiva intelligens.