Den medborgare som definieras som internaut innehar plötsligt vad C.M ser liknar ett andra klassens medborgarskap. Följaktligen: Det man inte kan göra mot en medborgare kan man göra mot en internaut - för att inte tala om; mot en "pirat".
C.M nämner exemplet Åh-den-lögnerskan!-fallet, då ett flertal internauts åtalades för sina kritiska kommentarer mot en minister, antingen hos YouTube eller DailyMotion.
De meddelanden som postades i kommentatorsfälten skilde sig inte på något sätt från de vanliga politiska diskussioner som varje morgon försigår i tusentals bistros över hela Frankrike. Diskussioner som spårar ur, som leder till övertramp. Ingen skulle ändå komma på tanken att inskränka den rättigheten. På Internet sker plötsligt detta ändå, därtill motiverat av befintliga lagar.
"Om vi inte tar oss i akt nu, kommer utvecklingen mot den digtala verklighten att ske på bekostnad av våra mest fundamentala rättigheter", varnar C.M.
Sammanfattningsvis så har, enligt artikelförfattaren, Internet inte inneburit nya rättigheter, utan endast att befintliga rättigheter utövas i ett nytt medium - och detta innebär i sin tur att de inskränks; alltmedan man talar om Internet som ett "laglös land", eller ett "juridiskt tomrum". Ett språkbruk ägnat att motivera repressiv lagstiftning.
Hadopi-lagen är på det sättet en milstolpe, menar C.M, genom sin "extremism och sin närmast ideologiska brist på förståelse" för Nätets villkor - förutom, tillägger advokaten, att den tillkommit genom korruption och dessutom är meningslös:
"La loi Création et Internet est la première loi réellement liberticide", "Lagen om 'Skapande och Internet' [lagens officiella namn] är den första verkligt frihetsmördande lagen".
Angreppet på våra fri- och rättigheter är alltså trefaldigt, sammanfattar artikelförfattaren: dels förlorar vi friheter bara genom övergången till den digitala världen, dels ställs ny teknik till statens och privata intressens förfogande och dels stiftas nu lagar som endast är frihetsinskränkande.
Och hans slutsats blir att rättigheterna på Nätet snarast, i sin tur, måste skyddas med lagstiftning - samt att situationen kräver ett massivt personligt ansvarstagande:
"Il faut donc nous éduquer nous-mêmes, éduquer les représentants du peuple et lutter contre la corruption structurelle qui accompagne, dans tous les États du monde, le pouvoir. Car Internet ôte aux citoyens leurs dernières excuses : celles consistant à dire 'je ne savais pas' ou 'je ne peux rien faire' ".
"Vi måste utbilda oss själva, utbilda representanter för folket och bekämpa den strukturella korruption som i all världens stater går hand i hand med makten. Eftersom att Internet berövar medborgaren dennes sista ursäkter: de som består i att säga 'jag visste inget' eller 'jag kan inget göra'."
C.M kostaterar slutligen: "Faisons-le avant que notre seule alternative soit la servitude volontaire ou la révolution", "Låt oss göra det innan våra enda alternativ är frivillig lydnad eller revolution."
