Den franska pressen och makten

Den traditionella franska pressen är bidragsberoende.
Och i den kris som nu drabbar mediet - den ekonomiska konjunkturen i samverkan med mediets egen kris i övergången till det digitala samhället - har fenomenet kraftigt förstärkts.

Journalisten Frédéric Filloux jämför, i en artikel i nättidningen Slate.fr, situationen i Frankrike med den i Sverige. För det första, konstaterar han, är Sverige ett uppkopplat land, där man ändå har en stark tradition av att köpa tidningar. I själva verket köper man tre gånger så mycket tidningar som i Frankrike, vilket placerar Sverige på åttonde plats internationellt - och Frankrike på 57:de.

Men det finns andra skillnader som är större: mellan 2003 och 2007 ökade det svenska presstödet med 21% medan motsvarande siffra för Frankrike var 71% - vilket innebär att den franska pressen nu får ett fem gånger så högt presstöd som den svenska.
Och detta innan president Sarkozy utannonserat en handlingsplan som över tre år skall ge pressen ytterligare 600 millions euro.

Filloux, som även är ansvarig utgivare för engelskspråkiga Monday Note, publicerade en artikel i ämnet - under titeln Media acquisition, the French way - där han uttrycker olust inför den franska pressens allt starkare band till och beroende av staten. Enligt handlingsplanen kommer även erkända online-publikationer i ånjutande av en särskild status samt betydande skattelättnader.

"Understöd är en del av fransk kultur", konstaterar Filloux; men för tidningar är det ett "narkotikaliknande beroende" som de stora tidningsägarna dessutom har lobbat hårt för att bibehålla; "och de har vunnit".
Artikeln väckte frågor på andra sidan Atlanten från journalister som undrade om inte deras franska motsvarigheter var bekymrade över att tidningarna i praktiken var beroende av statsbidrag. "Jo", konstaterade Filloux enkelt vid dessa tillfällen. Och han fortsätter:

"Pour le reste, à savoir la grande mutation vers le numérique, l'abandon des dinosaures industriels que sont les imprimeries de presse au profit d'imprimeries petites, décentralisées qui imposeraient certes une uniformisation des formats, mais qui permettraient d'espérer une pérennité du secteur, de tout cela, il n'est guère question."
"För övrigt måste man veta att det inte ens är tal om anpassning till det digitala, eller att överge de industriella dinosaurier som utgörs av tidningstryckerierna till förmån för små, decentraliserade tryckerier. Detta kommer visserligen innebära en viss standardisering av formatet, men det ger hopp om sektorns överlevnad."

Trots den, enligt Filloux, "populistiska" åtgärden att låta unga få valfri dagstidning en dag i veckan under ett år, skapar den franska regeringen allt värre problem för en sektor i kris, samtidigt som den knyts allt närmare makten.