onsdag 15 april 2009

Politiskt självskadebeteende

I sin iver att gottgöra den rasande och förödmjukade president Sarkozy, meddelar Jean-François Copé, ordförande för UMPs ledamöter i Nationalförsamlingen, att man avser stryka behandlingen av ett lagförslag som för första gången skulle introducera begreppet incest i den franska lagboken - till förmån för ett forcerat genomdrivande av den avskydda Hadopi-lagen, den 28 april.

Budskap: Regeringspartiet UMP prioriterar jakt på fildelare framför att skydda och hjälpa offer för incest.

Bristen på omdöme är häpnadsväckande. Det kan bara framstå som ett synnerligen välriktat skott i foten, och Nätet fylls nu av misstrogen vrede mot det minst sagt okänsliga beslutet.

Skandal!, utropar Isabelle Aubry, ordförande för föreningen AIVI (Association Internationale des Victimes d'Inceste) i upprörd kommuniké. Hon har länge arbetat för att den franska lagen äntligen skall betrakta incest som ett brott i sig själv, och inte endast som en "försvårande omständighet" vid sexbrott.

Aubry skriver: "N’y avait-il pas de loi moins importante ? Symboliquement moins forte ? Moins attendue par des millions de victimes et proches ? Questionnement sans intérêt pour le pouvoir. Seule la réparation du camouflet infligé par la gauche compte ?
Alors nous ne nous tairons pas. Nous allons tous nous mobiliser en écrivant massivement à nos députés et le 28 avril et nous descendrons dans la rue si la loi n’est pas remise au vote le 28.
"Fanns det ingen mindre viktig lag? Mindre symbolladdad? Mindre efterlängtad av miljoner offer och anhöriga? Frågan är ointressant för makten. Är det bara upprättelse efter vänsterns förolämpning som räknas?
Men vi kommer inte att tiga! Vi kommer att mobilisera oss, vi kommer att skriva i massor till våra ledamöter den 28 april och vi kommer att bege oss ut på gatorna om inte lagförslaget återförs på dagordningen den 28.

Den politiska blindheten är svårförklarlig. Den "signal" man sänder med denna absurda prioritering går tvärt emot den vanliga retoriken, där Internets farlighet används som alibi för viljan införa nätfiltrering - i syfte att skydda barnen, "samhällets svagaste".

De orkar tydligen inte ens fejka längre.