Den sociala oron på den franska arbetsmarknaden tar sig allt oftare uttryck i att upprörda anställda tillfångatar sina chefer och tjänstemän. "Sequestration" har de senaste två månaderna blivit så spritt att nya företag nu erbjuder rådgivning och utbildning för chefer som fruktar utsättas för fenomenet.
Detta gäller framför allt chefer för stora multinationella bolag där den sociala kommunikationen med de anställda lätt bryter samman, eller har varit obefintlig. Att som företag dela ut skyhöga bonusar och fallskärmar till cheferna har också visat sig vara ett riskbeteende som även lett till att över hälften av fransmännen anses sympatisera med dessa mer eller mindre våldsamma åtgärder.
De nya företagsrådgivarna erbjuder lektioner i "kommunikation under tvång" och instruktörerna kan t ex hämtas från specialstyrkor och vara experter på förhandlingar i gisslansituationer.
Regel nr 1: Undvik en mediatisering av situationen, för att inte ge bränsle åt förhandlingarna.
Regel nr 2: Den tillfångatagne bör till varje pris undvika all konfrontation.
Regel nr 3 : Den tillfångatagne skall inte göras till ansvarig för dialogen med löntagarna, utan detta skall skötas av en utomstående.
En chef bör dessutom alltid medföra följande viktiga attiraljer: en mobiltelefon med hemligt nummer och förprogrammerade nummer till polis och familj, klädombyte och en necessär.
Fenomenet är inte nytt, enligt René Mouriaux, författare till "Syndicalisme en France depuis 1945". Det kan spåras tillbaka till 1937, då det uppkom. Och, tillägger Mouriaux, "sequestration" var närmast att betrakta som en nationalsport under 1970-talet.
Dock är det ett mycket franskt fenomen, som kan sägas bero på en kultur av social konfrontation mycket olik vår egen.
#6 (oktober 2024): mest om böcker
1 månad sedan