Nicolas Sarkozy rasar nu mot sina underordnades "amatörmässiga" hantering av Hadopi-omröstningen. Utslaget innebar en rejäl örfil för presidenten personligen, som nu dessutom får se sig förlöjligad av sina motståndare.
Det är ett svårt misslyckande, eftersom Sarkozy både initierat lagen och investerat enormt mycket kraft och prestige i det forcerade genomdrivandet av den.
Och så detta fall på mållinjen - på grund av dålig organisation och bristande diciplin hos de egna ledamöterna.
Nu väntar "omorganisationer". Tills vidare skyller alla på varandra och "alla anger alla" för att undkomma presidentens vrede. Presidenten vill statuera exempel.
Frédéric Lefebvre, UMPs talesman och en Nätets uttalade fiende, uppger sig t ex ha varit upptagen med en debatt online, medan partikamrater säger att han helt enkelt "gått på lunch".
Men Sarkozy har även öppna motståndare i de egna leden; UMP-ledamöterna Christian Vanneste och Lionel Tardy öser förakt och avsky över hadopi-lagen i alla debatter och på sina bloggar, och de inser att presidentens envishet på den här punkten riskerar att allvarligt skada partiet och dessutom splittra det.
Europaparlamentsvalet närmar sig, och socialisterna väljer nu att gå ut och profilera sig i den här frågan - mot Hadopi-lagen och mot nätfientligt bakåtsträvande. De vill visa att "det är skillnad på högern och vänstern".
Den franska vänstern har alltså äntligen insett den politiska sprängkraften i dessa frågor. Och de har beslutat sig för att använda sig av den. Förhoppningsvis betyder detta slutet på passivitet och medlöperi.
När skall den svenska vänstern drabbas av samma insikt?
Undantag som inger hopp: Erik Josefsson, Erik Laakso, Anders Widén och Thomas Hartman.
Antecknat om den politiska utvecklingen i Serbien
11 månader sedan