Giljotinen som botemedel

Utvecklingen i Frankrike är djupt nedslående. Debatten om Hadopi-lagen - som är Ipredlagen on acid - fortsätter i Nationalförsamlingen, och det är uppenbart att det konservativa pro-Hadopi-lägret beslutat sig för att helt ignorera all opposition på ett närmast patologiskt vis. Kulturminister Albanel uttrycker endast förakt för resultatet av omröstningen i Europaparlamentet, som i förra veckan förkastade de repressiva metoder Frankrike vill genomdriva; liksom hon uttrycker förakt för oppositionens argument.

Socialisten Christian Paul frågade sig hur regeringen fortfarande kan envisas, eftersom: "...quand il y a tant de voix contre (économistes, entreprises de l’Internet, parlementaires européens et citoyens), quand une loi est aussi hasardeuse dans son application, aussi imprévisible et aléatoire d’un point de vue technique, quand une loi diffuse autant de méfiance à l’égard des internautes qu’elle infantilise, des juges et d’Internet qu’elle diabolise, quand une loi est contournée avant même d’être votée, ça n’est pas une bonne loi."
"...när så många är emot (ekonomer, internetföretag, ledamöter i europaparlamentet och medborgare), när en lag är så oförutsägbar och godtycklig i sin implementering, när en lag demoniserar Internet och väcker så mycket misstro; från nätsurfare, som man infantiliserar, till domare; när en lag kan kringgås till och med innan den röstats igenom - då är det ingen bra lag."

I en artikel i Numerama, ser artikelförfattaren införandet av denna lag, något han tror är ofrånkomligt och nära förestående, som ytterligare ett symptom på den sjukdom som just nu angriper och bryter ner den franska demokratin.
Läsarkommentarerna är mycket bittra; talar om inbördeskrig och om att lyncha politiker på öppen gata.

Den franska överheten borde, ärligt talat, inte vara så historielös.